Jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in

Under fyra timmar i en bil hinner man lyssna på många, många sånger. När man sen ännu har en playlist med massor av gamla och nya sånger som spelar och telefonen är någonstans långt nere i en ficka så blir det också en del konstiga och gamla sånger som man nästan hade glömt bort. Två av dem som jag nu hittade på nytt idag är Välkommen in (Veronica Maggio) och I'm so happy (Salem al Fakir). Två sånger som har en helt sjuk sommarfiilis inbyggd i sej och jag kan utantill, båda två. Veronica Maggio spelades precis hela sommaren, på alla radiokanaler. Ännu mera spelades den i Sverige, var vi var en vecka i juli. Och så sjöngs den hela, hela sommarlägren, både med scouterna och fbk. Jag var sjukt störd på den i något skede, kunde den utantill och gick hela tiden omkring och sjöng på den. Den får mej alltid att tänka på solen, att ha den på jättehög volym i en bil och att sitta där med fönstren uppe och bara ha det så där otroligt bra man kan ha det på sommaren.
I'm so happy har också en story, inte något med Solsidan som någon kanske tror. Den spelade en halvtimme varenda eviga morgon på fbk-lägret. Och alla gick omkring och sjöng på den varenda eviga minut. Sommar, sommar, Molpestranden, alla människor som var där och så den där känslan när man vaknar efter att ha sovit helt för lite, på ett obekvämt liggunderlag och det sista man vill är att stiga upp. Så har jag också en känsla av att den var på repeat ganska många timmar på scoutlägret den här sommaren, inte minst sista natten. Den spelade från en liten sexeuroshögtalare från teknikmagasinet med helt skit ljud i många timmar, tillsammans med Drick O'boy och Can you feel the love tonight. Intressant musiksmak vi har.
Tillräckligt om de två sångerna. Jag saknar sommaren.