2013

2013 var en bra grej
2014 blir säkert helt okej
tack och hej

Dagen då snigelhippa uppfanns

Den dagen var jag i Ingå på Julmis, hade kommit dit en dag för sent, hade feber och gick inget patrullrådd på grund av det. Plötlsigt var köket fullt av scouter (från egen och andra kårer) som krävde program. Vad gör man inte för att underhålla andra, vi uppfann ett eget brädspel. Det heter Snigelhippa. Vi orkade spela det exakt en gång. Sniglar är inte så mysiga. Julia lovade ändå att spela det med sina äventyrare.

Trots att jag inte var helt frisk var det en väldigt mysig halv Julmatsmältning jag deltog i. Jag sov nio timmar den enda natten jag var där, antagligen ett nytt rekord. På förläggningar brukar det inte sovas så mycket. Eftersom jag kom en dag för sent hann det inte hända speciellt mycket. Jag sjöng allt vad jag kunde med ont i halsen på lägerbålet och somnade framför Häxan och Lejonet. Jag åt rätt så mycket choklad tillsammans med alla älskade scouter. Sista Julmisen som spejare gick lite för snabbt. Jag började till och med fundera på att gå på våra spejarmöten igen, det har inte känts speciellt lockande under hösten men kanske jag skulle starta om på våren och göra det bästa jag kan av det sista året som unge. 

Från julgubbens säck

Jag är imponerad av julgubben som köpte de bästa, mest nyttiga presenterna någonsin. Ett nytt täcke gjorde den senaste natten till en av de mysigare och jag kan berätta att problemen med flygbiljetterna till London är lösta. Där ska jag också köpa ett par skor, ett par Solovairs som jag har drömt om redan en stund. Mina gamla skor ska jag ge till min get.

Några grejer till fanns det under granen, men de är för långt borta för att jag ska orka fota dem. Till exempel en dusch som lyser i olika färger (det blir tydligen disco i badrummet varje morgon från och med nu) och ett wiispel som heter Abba - you can dance. Behöver jag säga att jag är förskräckligt dålig på det?

 Om två veckor och tre dagar går flyget till London och mina skor.

Till minnet av Egon

23

Varför händer allt nästsista veckan i december? Nu börjar det så småningom vara ordning på det mesta, i morgon får jag öppna paket och allt är ganska fint nu. Efter tre veckors ansträngning (varav väldigt lite egentligen hade att göra med julen) börjar det vara lugnt. Jag har sovit de första långa nätterna på tre veckor och har inte längre kvar huvudvärken som sprängde min hjärna de sista dagarna. 

Tack och hej för den här gången, kanske jag till och med börjar blogga aktivt snart igen?

Aktivist Deluxe

I går kväll kom jag dödstrött hem från Åbo. Där hadejag varit sedan fredag på FSS evenemang Aktivist Deluxe. Jag satt sedan tre timmar till och gäspade mig igenom The desolation of Smaug tillsammans med en nyfunnen vän (och några gamla), och är stolt över att jag varken somnade i tåget eller under filmen. Att åka iväg till Åbo med försenade tåg och sedan ännu långsammare bussar mitt i stormen var verkligen värt det, likaså nätter med helt för lite sömn (på grund av debatter till klockan tre). Veckoslutet var helt otroligt bra. Sätt in tjugo väldigt aktiva ungdomar med starka åsikter på ett evenemang där man lär sig massor av grejer, du får helt säkert ett lyckat resultat. Den delen av mig som läser mycket, är politiskt intresserad, filosofisk, älskar debatter, lyssnar på Simon & Garfunkel och klassisk musik, älskar att skriva och ifrågasätter det mesta fick verkligen vad den ville ha. Jag önskar inte att jag hade kommit på det här tidigare, det är ett faktum att jag var yngst, men jag är otroligt glad att jag kom med. 

Förra inlägget hörde till programmet där, uppgiften var att sprida vårt budskap till så många världsdelar som möjligt. Det lyckades utmärkt med hjälp av facebook, instagram och reddit. Det är länge sedan jag har varit med om ett så intressant veckoslut. När jag åkte dit kände jag två personer, hem kom jag med tjugo nya superfina vänner. Tack! 

 

Kaffe för folket

Hjälp oss att sprida vårt vackra budskap.

#gottalovethatsincostan

I ett obevakat ögonblick stal Benni min telefon, sprang i väg och gömde sig och lämnade efter en stund tillbaka den. Det här hände.

Renovators of Lärkans

Jag vet inte hur det gick till, men för kanske första gången någonsin kom jag inte hem från Noux med huvudvärk, jag var inte hungrig, jag var inte så farligt smutsig och jag varbnästan inte trött alls. Jag var bara glad, pigg, nöjd och lycklig. Vår patrull klarade sig hur bra som helst i veckoslutets stora tävling, vår lådbil vann faktiskt utseendetävlingen. I racet nerför backen blev vi andra. 

Ett helt fantastiskt veckoslut med bra program och framför allt bra sällskap har jag haft. Så småningom ska jag också ta itu med ett inlägg om det här till Atlantisbloggen, på något sätt ska jag få det hela vinklat så att det passar dit. Som tur är det inte speciellt bråttom med det.

Mein Wald

På tyskatimmen skrev vi en dikt till vår film. Den ska framföras av Ninni. 

Vi märkte också att det är löjligt enkelt att skriva dikter på tyska. Jag kanske borde satsa på att bli tysk poet i stället för läkare. 

Trött trött trött

Vi firade födelsedagar, sov dåligt, jag var allmänt irriterad, men det var helt roligt. Jag har nu sovit på vårt vardagsrumsgolv. Jag har också bakat och lagat massor av mat åt mina hungriga systrar, tjänat en hel del (julklapps)pengar och insett hur mycket jobb mamma och pappa kanske gör här hemma. Jag har inbillat mig att jag är en duktig scout och varit på julbasaren en halvtimme. Jag har försökt städa mitt rum och packa ryggsäcken för i morgon, men kom inte så mycket längre än till att packa sovsäcken innan jag började spela Clash of Clans. 

Om tretton och en halv timme ska jag vara i Noux, jag ser faktiskt fram emot det, ganska mycket till och med.

Gårdagens komiska

Ingen annan tyckte att det var lika roligt, men i går på engelskan hade vi en diskussion om positiva anmärkningar på wilma. När den var slut försökte någon få läraren att ge hela vår klass positiva anmärkningar för att vi var söta. Någon annan var genast med på den och sa att vi är söta öden.

Wir wollen nach Wien fahren

Det är säkert! Vi ska till Wien i april! Och till Lettland i april! Båda två med skolan, det lönar sig att vara aktiv. Tack vare att jag är just aktiv, och måste tjäna lite pengar genom att jobba, har jag haft ingen tid och sovit lite för lite helt för länge, men allt kan man inte få. Speciellt när jag gillar att sova minst nio timmar är det svårt. Nu är det ändå kanske en liten paus, och om inte alls länge kommer jullovet. 

I dag ska vi fira två födelsedagar med mina vänner och i morgon händer inte mycket eftersom det är självständighetsdag. Kanske jag går till Winden och försöker ge någon bilden av att jag är en altiv scout, men på lördag bevisar jag det med att hoppa på bussen till Noux och Explosion. Hej decembertrötthet i kombination med sömnbrist, men roligt ska det förhoppningsvis bli. 

 Med allt annat jag gjorde den här veckan hann jag inte till konstis för att måla, så mina äpplen ser ännu ut så där medan alla andras målningar antagligen är totalt förändrade. 

Muffins

Mellan hundra och hundrafemtio muffins finns på olika platser runt vårt kök, finlandsdekorerade och fina. Jag och Ninni har kämpat hårt, dekorerat dem, provat klänningar och skrivit ett tal. Tidigare på dagen kämpade vi ännu mer när vi ägnade två tvimmar åt att blåsa upp tvåhundra ballonger. Visserligen hade vi Andreas till hjälp, men ibland kändes det som om vi lekte mera än jobbade... Det är svårt att vara allvarlig med hundra uppblåsta ballonger omkring sig, i en gång högt uppe precis under taket. För i morgon ska de singla ner över alla nior som firar sig själva och Finlands självständighet. Då ska det också ätas muffins för kung och fosterland. Det ska hållas tal och allt möjligt, hur bra det kommer att gå är tveksamt.

Med hopp om att allt oklart ordnar sig och att det blir en fin dag tänker jag nu totalt glömma det som har upptagit mina tankar totalt den senaste tiden. Tack och godnatt! 

Biologi

Vår senaste biologilektion gick ut på att skära sönder lungor, njurar, hjärta och några ögon för att se hur de verkligen är uppbyggda. Det var en av de mest intressanta lektionerna jag någonsin har haft, jag trodde att jag skulle svimma och spy när det blev dags för ögonen men det gick hur bra som helst! Lina ville spara våra grisögon i en burk, men det fick vi inte... Kanske lika så bra, vem vill hitta ett mögligt öga i ett kylskåp?

Lägerminnen

Om någon vill läsa vad jag skrev som mitt första inlägg i Atlantis lägerblogg finns det på http://atlantis2014.tumblr.com/post/68250809304/jannica-bloggar-mina-lagerminnen. Det är ett roligt projekt att skriva de här inläggen och jag tycker verkligen om det, men på samma gång är det mycket svårare än att skriva blogginlägg till mine gen blogg. För vad ska jag skriva som kan intressera andra, och som är både trevligt och roligt att läsa? Helst vill jag ju förbättre världen men kanske det inte är riktigt så enkelt... 

Skolans sekreterare kom i morse fram till mig och frågade om det var jag som är Jannica, och om det var mitt inlägg. En aning oväntat när jag trött och kanske inte på det bästa humöret gick för att hämta en dator. Det var också det som påminde mig om att jag faktiskt lovade att länka till inlägget här!

Ikeashopping

En dag gick jag till min vän Lina, som har ett mycket omsorgsfullt inrett rum. När jag sedan kom hem till mitt eget som mest ser ut som en fängelsecell bestämde jag mig för att något mpste göras. Sagt och gjort, det blev en utflykt till ikea. Det tog inte så många minuter innan allt blev mycket mysigare, och mina halsband blev organiserade. På grund av min lathet får ni så här få bilder, jag orkar helt enkelt inte stiga upp... 

Det som ännu fattas av alla mina planer är att få upp fototavlan jag gjorde på sommare på väggen, ändra mina hyllor till lite andra modeller och måla en silhuett av ett träd på någon vägg. Mitt rum är inte så väldigt stort, så vi får se hur det går.

En sak som gör mig glad

#GrFBKagainstracism! Vi i fbk som har fyllt femton under det senaste året bedömdes som tillräckligt stora för att få riktiga släckningsdräkter. De är varma, sköna, och är det vi har drömt om sedan vi började fbk. Jag har nu för tiden ett vakansnummer jag kommer att hålla för evigt, och utrustning jag faktiskt skulle få åka på alarm med. Det är bara släckningsmannakursen som fattas, men den kommer jag inte att kunna gå på över ett år.
Ninni och Toffe stod sedan och kramade varandra, Ninni i sina nya svarta kläder och Toffe i sina beige. Toffes är antagligen nyare om man räknar när de är tillverkade och köpta, och visst var det lite sorgligt att tvingas lämna bort dem. Tillbaka till poängen, i fbk är alla kompisar, oberoende av färg!

Konstis

Har jag råkat säga att jag tycker om att måla och rita? Vi provade en ny teknik i dag i konstis, temperamålning. Det var skoj att blanda ihop dem av ägg, olja och pigment (pigment jag skulle kunna sitta och stirra på i timmar, så fina färger var det) och de var trevliga att måla med. Jag älskar-älskar-älskar målningstimmarna, visst är keramiken bra på sitt sätt men målningen är ännu bättre. När allas koncentration är på topp och det enda som hörs är penslarna som skrapar mot tavlorna, är allt ganska bra. När man sätter bort tavlan, tittar på den och ser vad man har åstadkommit är man alltid lika stolt över sig själv, trots att det kanske inte blev så bra. Doften av oljefärg och tallsåpa när man tvättar penslarna är en av de bästa dofterna. Man kan aldrig lära sig för mycket, men inte heller göra fel.

Sill med choklad

Efter några timmars städa lite och läsa lite och göra mycket ingeting hamnade jag i köket och det råkade bli lite sill. Jag och pappa tycker att varm sill är det mest fantastiska som finns, Calo stirrar konstigt på oss varje gång och mamma tycker inte alls att sill hör hemma på en vardagskväll. Det gör jag! Det finns inget bättre, och antagligen inte heller något som höjer ens kolesterolvärde lika mycket. 

Vi råkade dessutom ha en hel del chokladbröd från chokladfestivalen på lördag i vårt kylskåp. Brödet är otroligt gott, man får det från ett bageri på Georgsgatan (http://www.patisserietm.fi/). Dit måste jag verkligen gå någon dag, brödet är som sagt väldigt bra. Hela chokladmässan var en ganska rolig upplevelse, det fanns så mycket choklad att äta och köpa där att jag nästan exploderade. Kombinerat med en dag på Fazer dagen före blev resultatet att mitt rum och mina rockfickor ännu är fulla med choklad. Choklad som varje dag måste försvaras med tänder och klor mot Ågren när ingen kan lära sig att dörren till mitt rum ska vara stängd.

Irritation

I dag kom jag hem efter en lång dag, åt och planerade sedan att verkligen lära mig exakt vad det står i min samhällslärabok och inte i morgon tvingas formulera flummiga och halvrätta svar på mitt provpapper. För att det skulle lyckas tänkte jag inte lägga mig i min säng, utan gå till biblioteket. På samma gång tänkte jag hämta några reserverade böcker. Tror någon att det lyckades? Nej. För första gången i mitt liv ungefär är grankullas bibliotek stängt. Jag måste väl bara lägga mig i min säng och försöka läsa. Jag ska se det från den positiva sidan, mina bokhyllor eller min garderob kommer säkert att vara väldigt fint städade inom någon timme.
Målningarna från i går är, om någon ännu undrar, Linas, min, Hellus och Lindas om man börjar i övre vänstra hörnet.

En liten gissningstävling

I brist på bättre saker att säga visar jag en bild på fyra målningar, med samma motiv men fyra målare. Jag, Linda, Lina och Hellu gjorde de här på en timme i konstis för ett par veckor sedan. I morgon får ni alla veta svaren till den otroligt spännande gissningsleken.

Dagsverksdag

Jag är väl ungerfär den enda i min skola som faktiskt jobbar på dagsverksdagen, men det är helt roligt egentligen. Fazers personalbutiks lager är en rolig plats. Här finns otroligt mycket kex och godis och grejer. Jag känner mig tuff med en vit rock och säkerhetsskor, men snygg är väl det sista jag är... Jag har ändå kommit fram till att jag aldrig skulle vilja jobba här. En dag då och då är helt roligt, men jag skulle dö av tråkighet om jag skulle måsta göra det här fem dagar i veckan.

Skamlöst

Jag är kulturellast i stan och bor i Nya Paviljongen, så känns det i alla fall. Två teatrar och en konsert sedan fredag är väl ett helt okej saldo? Dagens program var Christoffer Strandbergs Skamlöst, och vi skrattade tills vi grät. Ninni råkade nämna att hon skulle dit i matsalen, och jag undrade om jag fick komma med. Det slutade med att vi satt där, hade kommit in gratis utan just några förväntningar alls och såg det roligaste vi har sett på länge. Skamlöst roligt, rekommenderas verkligen! Mera ska jag inte säga med risk för att förstöra allt.

Nu känner jag mig tvingad att skriva något lika euforiskt om Djungelboken, som alltså var fredagens program. Visst var den bra, men i jämförelse ändå inte. En show med massor musik och en fantastisk orm, som blev lite kaotisk men uppfyllde alla förväntningar och lite till. På den hade jag faktiskt förväntningar, tilll skillnad från i dag. 

Annat som har hänt på senaste tiden (timmarna) är ett kaotiskt men roligt elevkårsmöte där vi antagligen skrämde FSS representant till döds, jag tror inte att någon utomstående förstår hur vår elevkårsstyrelse fungerar. Fungerar gör den i alla fall, vi är väldigt aktiva, får saker gjorda och har roligt på samma gång. Jag blev också påmind om att jag ska skriva i Atlantis (FiSScs storläger sommaren 2014) lägerblogg, som massor av människor läser. Jag ska göra det och göra det bra. Nio fantastiska inlägg ska det bli. 

T-euro-D och K-snabel-aj

Titta på Kajs duckface! 

Mitt liv är perfekt. Jag har uppnått allt som går att uppnå. Jag befinner mig just nu i nirvana. Jag har träffat de enda personerna som räknas i min finlandssvenska värld, Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström. Lina har dressutom tagit suddiga telefonbilder på oss. 

Skämt åsido, efter några små önskemål i slutet av åttan fixade vår modersmålslärare så att de nu kom och besökte vår skola. Jag och Ninni hoppade omkring av iver halva dagen. Vissa förstod inte alls varför, andra blev lika ivriga efter en stund. Inte blev vi besvikna, det var just så bra vi hade hoppats på. Jag har hört Drick Oboy live, det har inte du. 

Jag vet inte varför både jag och Ninni är så fascinerade av de här två österbottningarna, men de är bara bäst. Kanske de är något som både jag och Ninni egentligen skulle vilja vara. Någon folk ser upp till, skrattar åt men ändå lyssnar på. Som är roliga utan att någon förlorar respekten för dem. Dessutom är Kaj Korkea-Aho enligt mig en bra författare, jag tycker om hans böcker. 

Vår FBK är också en liten samling av Pleppodyrkare, och det finns alltid sådana tillfällen på våra läger där det enda rätta är att gå och lägga sig i ett tält och lyssna på Radio Pleppo en stund. Om det finns två människor jag ser upp till är det de här två. 

Dagens prestationer

Min hjärna står fullständigt stilla och jag måste använda google translate för att komma på vad achievements är på svenska. Mina prestationer har i alla fall varit att för det första, bära löv. Det var det enda ordentliga jag gjorde på hela dagen. Jag och Calo tappade en låda full av löv över ett staket också och måste rädda den med en kratta, men det behöver jag inte berätta mer om... Sedan lackade jag faktiskt mina tånaglar, de ser inte längre ut som om de skulle ha möglat på mitten. Hela min familj lagade mat och sjöng med till Sås & Kopp, det är helt otroligt hur alla kunde varenda ord. Juni, som är en liten Arnealligatorunge i själ och hjärta, hade förstås ingen aning om att något sådant fanns och sjöng inte med lika förtjust som resten. 

Jag somnade framför Batman Begins, och började fundera på om det skulle vara en bra idé att bara ge upp, lägga mig och sova tills skolan börjar i morgon. 

Senaste veckan

Har jag gått på många fler möten än det finns dagar och matraster. Ibland känner jag mig lite för aktiv. Jag har skrivit (obs skrivit, inte hittat på) manus till vår skolas julskådespel och fått höra att det syns helt för mycket att det är jag som har skrivit det. Jag har varit på föräldramöte för alla sjuors föräldrar och fått höra att så klart är det jag som är ordförande i elevkårsstyrelsen. Jag har bakat och bakat och bakat för att samla pengar till både skolan och mig själv. Ätit kex och muffins på alla oändliga möten, någon fördel finns det. Jag gått på en halv femtioårsfest trots att jag inte var bjuden, och vaktat barn därifrån efter det. Min plånbok och mitt samvete är glatt men i dag ska jag inte göra något annat än fira pappa och lacka mina tånaglar. Först ska jag ändå stiga upp ur min säng. 

Svenska dagen till ära

http://www.hs.fi/kotimaa/Tuunaa+itsest%C3%A4si+suomenruotsalainen+HSn+nimikoneella/a1305742444299?ref=hs-top4-1, titta på det och få reda på vilket namn du skulle ha som finlandssvensk. Jag heter Janina "Stina" Sarin. Visst brukar människor kalla mig Janina när de inte kommer ihåg mitt riktiga namn, men jag gillar ändå Jannica bättre...

Recept på ett mumintroll

Ett ägg från en myrslok

Ull

Något gosigt, typ kärlek

Blanda allt i en skål, sätt det i ungen på 175 grader i 30 minuter. Så har du ett mumintroll!

Vi talade om mumintroll i en chatt och så berättade Andreas hur ett mumintroll blir till. 

Jobb

Visst kändes det helt okej att jobba fem timmar i går kväll. Speciellt när jag fick bra betalt för det, för att äta så mycket god mat och efterrätt jag bara orkade, plocka undan glas, diska och se till att allt såg snyggt ut, skära bröd och städa lite. Jag älskar Qulma och är så glad att jag valde att göra min prao där, och ännu gladare att jag faktiskt får jobba där emellanåt om det behövs. Jag får pengar och gör något som jag faktiskt tycker om. Alla är glada, det är en väldigt trevlig plats och god mat. Det kan väl inte vara något annat än bra?

Stockholm

Klockan var åtta, jag hade varit vaken sedan halv sex och var redan trött. Väl framme i Stockholm, på tågstationen dit Arlanda Express kom, började vi med att göra det våra mammor har varnat oss för att göra sedan vi har varit två. Vi tog emot godis av främmande gubbar. Gubbar i svarta kläder med mask framför ansiktet. Det var halloween och vi blev väldigt positivt inställda till Sverige redan då. Var annars bjuder man på godis som en liten välkomstpresent?

Efter att ha tagit oss in till centrum åkte vi genast till Fotografiska muséet. Definitivt min favorit bland muséerna vi besökte! 

Vi frös lite när vi måste vänta på båten till Djurgården och Waldermarsudde. Eller ganska mycket, det var iskallt och inte alls roligt.

Efter det fick vi fritid och shoppade i centrum tills fötterna värkte och plånboken var tom. Jag är ganska stolt över att jag faktiskt inte slösade bort så mycket pengar. Bara lite. 

På kvällen var det världens mest skrämmande spökvandring i gamla stan, jag är inte så lättskrämd och speciellt inte av spöken och skelett men det här var på något sätt skrämmande. 

Godisshopping!

Rumskompisarna, minus Malin som var försvunnen. Vi bodde på ett litet och rätt trångt men ändå ganska mysigt vandrarhem i gamla stan. 

Moderna muséet var helt okej, kanske det jag gillade minst men inte tråkigt för det. Efter det blev det fritid igen, precis samma sak som dagen före. Shopping shopping shopping. 

Allt avslutades med Livrustkammaren, helt intressant och roligt. Alla var dödströtta och orkade just och just igenom middagen och hemresan. Jag lovar att precis alla sov väldigt gott natten efter.

Det var alltså en väldigt lyckad resa om ni inte förstod det! Att den var nästan helt gratis gjorde inte precis saken sämre. Att få ett textmeddelande när man är i Sverige med skolan, men skolans kamera i handen och skolans matpengar i fickan där det står att man får följa med till Wien på våren (med skolan, så klart) kändes ganska bra. Jag tycker väldigt mycket om min skola och lärarna som ordnar så att vi kan göra så här. Jag tycker också väldigt mycket om Stockholm och alla mina vänner som gjorde det här så roligt.