Människan

Jag hittade världens mest underhållande hemsida. Okej kanske inte, men i alla fall tillräckligt för att göra biologitimmen roligare än vanligt. http://www.de5stora.com/OmRovdjuren/Manniska/. Den ser på människan som ett rovdjur. Första reaktionen var ju att det bara är underhållande, men där står ju inget som inte är sant. Det mesta är inte heller särskilt positivt.

• Den mest aggressiva och farliga djurarten i världen – både för sig själv och för andra djur. Särskilt i samband med alkohol eller extrem religiös eller politisk tro.
• Årligen dödas omkring 90 000 älgar och mer än 100 000 rådjur av människor i Sverige. Varje älg ger i genomsnitt ungefär 150 kilo kött och rådjuren i genomsnitt ungefär 10 kilo kött vardera. Totalt betyder det 14,5 miljoner kilo viltkött. Dessutom äter vi 192 miljoner kilo nötkött, 419 miljoner kilo griskött och 3,3 miljoner kilo lammkött. Summa alltså drygt 630 miljoner kilo kött totalt, vilket är ungefär 72 kilo kött per person.
• Människan omfattas inte av Bernkonventionen. Jakt på människa regleras istället av Genèvekonventionen.
• Har en starkt toppstyrd social organisation, där ett mindre antal har den mesta makten och rikedomen, medan de flesta har betydligt mindre att säga till om. Vissa stöts helt bort av de övriga.
• Ägnar ungefär lika mycket tid åt att titta på tv som de andra rovdjuren använder för att skaffa sig föda.

 Den delen som handlar om jakt på människan ver roligast.

Enligt svensk lag är människan fredad, men en viss illegal jakt på människa bedrivs trots det, i såväl tätort som landsbygd. I en del länder avlivas problemmänniskor, men i Sverige sätts de istället i hägn. Människojakt regleras annars internationellt genom Genèvekonventionen. Den förbjuder till exempel vissa typer av ammunition. Det är inte heller tillåtet att använda kemiska eller biologiska vapen. Kärnvapen är däremot tillåtna, i alla fall för de mest dominanta folkgrupperna.Troféer från människan har varierat mycket under årens lopp. Vissa har tagit skalper medan andra sparar på hela huvuden. På senare år har den typen av trofésamlande dock minskat.
Nåjo. Ninni sitter och berättar åt mig om varför igelkotten spottar på sin rygg och läser högt om igelkottens salivproduktion. Kanske rätt åt mig när jag just förklarade till henne vad skillnaden mellan en agnostiker och en ateist är, efter att hela religionstimmen suttit och läst om olika former av ateism på wikipedia. Nu har ju våra timmar varit helt roliga!

Åååh

Tror att jag just hittade den underbaraste kakan någonsin. Heaven and hell cake. Titta här. En devil's food cake som är typ den chokladigaste kakan som existerar och en angel food cake som är ungefär en maräng med lite mjöl i med massor av choklad på. Plus jordnötssmörmousse emellan som jag funderar på att skippa eftersom jag tror att de förstör de andra smakerna en del? Timmarna med media & företagande är roliga när jag får ägna 75 minuter åt att göra något jag älskar att göra, fundera på vad jag borde baka och söka inspiration, och blogga om det efteråt!
För att inte känna mig helt onödig så måste jag också länka till projektbloggen. http://festfixarna.blogspot.fi/, ni måste inte läsa.

Sjukt

Imponerande. Om det är sant.


- Posted using BlogPress from my iPad

Myskväll

Tack Julia för dem!

Igår var det myskväll hos Petra med mina älskade scouter. Ingen kan hoppa men det är helt okej. Eller så är det bara jag som var en dålig fotograf. Det blev ätande, allmänt mysande och skräckfilm som inte var så trevlig ett par timmar efter när jag var den enda som var vaken i ett mörkt hus. 

Bokmässa

Jag fick veta att jag inte skulle till lande idag utan istället sitter fyra timmar i en bil imorgon, fram och tillbaka på en dag. Kanske det ändå var bättre så, nu hann jag ju till bokmässan! Säkert bara jag som kan bli så glad över en sådan sak. Hälften av alla jag känner skulle hellre låsa in sig ensamma i en källare i ett dygn än gå på bokmässa. Jag tycker att det är roligt och går gärna omkring där några timmar. Matmässan hjälper ju också till att få det ännu lite roligare. 

Faktiskt så blev jag inte en enda euro fattigare och en av de få saker jag lyckades med var att söndra mina tänder och min mun totalt av att hela tiden gå omkring och äta på godisar som fanns precis överallt. Jag hittade Teds nya Teds nya ord-bok, fastnade i den och hittade massor av roliga nya ord. Som marängel. Det betyder någon som räddar liv med sina bakverk. Jag hittade också J. K. Rowlings nya bok, den här gången är det en vuxenbok utan trollstavar och Hogwarts men den ska jag ha så fort den kommer ut på svenska. 

Pepparkakor

Pepparkaksbakning på gång! Eller jag ryms inte med och baka utan sitter på sidan och ger goda råd. Som att Carolina måste använda mjöl hur rädd hon än är för det, och att man får ont i magen om man äter för mycket deg.

Igår kom vi på att det faktiskt inte är så länge till julen, bara två månader! Juni har sedan dess bara talat om pepparkakor. Inte var det ju en dålig idé, pepparkakor är skoj och som vi alla vet är degen godare än de klara pepparkakorna. 

Myys

Kvällen gick ut på att mysa med massa hundar. Tre små taxar som alla var på samma kvadratmeter. Ett par småsyskon rymdes också med. Söta små grejer! Jag skulle just ta ett foto på hur mysigt jag och Ågren ännu hade det här hemma i vår soffa men såklart valde pappa ett bra tillfälle att börja göra något i köket så dit försvann också hunden. Kanske det går också utan foto.

Festisfestiiis

Några kompisar som kom med hem från Sverige! Pappa kände sig konstnärlig, ställde dem i vårt fönster och fotade några spännande bilder. Jag undrar hur länge någon kräver att de står kvar där och ser fina ut innan jag får dricka upp dem.
För att nu hoppa från en sak till en annan försökte Ninni och Linda igår förklara på vilket sätt jag är annorlunda i min blogg än när man ser mig live. Ninni förklarade i säkert en minut med långa och poetiska förklaringar som jag inte förstod mycket av. Så kom Linda och sa ungefär att hon menar att i din blogg ser man en hurdan fjant du verkligen är. Joo. Till saken hör ju att jag inte skriver något som kan störa någon personligen här, och annars också är tyst med ganska många grejer som jag inte har lust att dela med hela världen. Därför förstod jag inte riktigt hur man kan få någon annan bild av mig än att jag är en ganska tråkig person om man bara läser min blogg. Tydligen märker man lite mera än så...

iPad mini

Som den lilla nörd jag är lyssnade jag på pappa som satt och följde med vad som hände i Silicon Valley igår kväll. Blogga orkade jag ändå inte göra just då... iPad mini var väldigt väntad. Men ändå. Varför? Jag vet att det är otroligt poänglöst att jag klagar på något som det här, något som ändå antagligen är uttänkt och inte alls en ny idé. Jag förstår inte på något sätt varför en mindre iPad kan locka människor att köpa den. Det finns en iPhone, för de som inte vill ha den som telefon finns iPod touch. För dem som vill ha en större version av samma grej finns iPad. Nuförtiden finns ännu iPad mini. Jag förstår inte alls. Vad använder du en iPad mini till? Visst, den är siisti och skoj och spännande, men på allvar. Finns det något du inte kan göra bättre med antingen den mindre versionen eller den större? Den går inte i fickan, och om du ändå måste ha en väska är det ju ingen idé att ha en mindre skärm. Den väger lite mindre, men det är ju inte direkt så att en stor iPad väger så mycket att det stör. Och iPhone 5? En rad till med appar? Snälla, jag övergår totalt till androidgrejer om de fortsätter så här. Inte för att jag skulle tacka nej till en helt normal iPad eller en av de nya iMacarna med skärmar som är fem millimeter tjocka! 

Pasta

Jag bestämde mig för att göra precis ingenting idag. Istället lagade jag mat i två timmar. Ungefär samma resultat fick jag, jag vet inte när jag senast har lagat ordentlig mat. Att få ont i handlederna av att kavla för mycket (antagligen med fel teknik...) och att få sendrag i fingrarna på grund av för mycket knivanvändande är inte känslor jag direkt har saknat, men på något sätt kändes det ändå bra. Det är länge sedan jag har gråtit på grund av elaka lökar. Det blev laxpasta, lagad helt från början av mjöl och ägg. Inspirationen kom från scoutmötet igår. Främmande kulturer. Vi lagade pasta. Helt normalt scoutmöte.

Gott var det, och det kändes bra att ha lagat maten själv. Jag hade nästan lyckats glömma hur mycket roligare det både är att laga och äta maten om den är bra lagad. Det är skillnad mellan fiskpinnar och makaroner och en laxpasta som den här, var precis allt är lagat helt från grunden. Både när du lagar och äter. I alla fall jag lyckas alltid bli på tusen gånger bättre humör av mat. Om jag själv har lagat den känns det ännu bättre.

Höstlov

Alla kameror utom en blev hemma av någon orsak. Den ena kamerans batteri tog slut efter inte så många foton. Dessutom är den antagligen längst ner i någon väska så jag orkar inte ta fram den och ladda upp de fotona...
I alla fall kanske det inte är så sorgligt, för det enda vi har gjort är ätit. Ätit och ätit i fyra dagar. Jag visste inte att det gick att äta så mycket utan att explodera, eller att spy skulle kanske vara sannolikare. Jag förstår inte heller att det helt enkelt inte finns några bra indiska restauranger i Finland. Jag har i alla fall inte varit på en enda. Ett par bra thailändska finns det också här, men när du i Stockholm kan välja mellan fem olika indiska eller thailändska eller grekiska eller libanesiska restauranger i samma kvarter... Varför finns det så mycket färre här? Jag får väl börja laga själv. Jag måste bara hitta någon hemsida som inte är på indiska var det står hur jag ska göra och en butik som säljer allt jag behöver. Sedan får jag sätta massor med tid på att laga den maten, och eftersom jag inte vill laga fem olika rätter så måste jag ändå laga pasta eller något vanligt och finskt till systern som vägrar äta stark mat. Om man jämför det med att gå ut och gå runt kvarteret till en takeawayrestaurang och sedan gå hem och äta det är det ju nog ganska jobbigt.
Förutom vår thailändska lunch och den indiska lunchen dagen efter det så gick vi också till ett konditori. Det finns inte heller i Finland. Det finns ställen vissa skulle säga att är samma sak, men det är inte ens nära på likadant. Berätta åt mig var i Finland det finns tjugo olika bakelser och kakor, alla bakade på plats, plus massor av småkakor och bröd. Allt smakar detssutom gott. Det får inte heller kosta hur mycket som helst, för poängen går liksom förlorad om du måste betala 6€ per bakelse. Det finns inget sånt här. Det är därför jag älskar Sverige så mycket, för maten där. För att alla talar svenska. För deras attityd. Allt är alltid roligt och de gör allt för att man ska vara glad och nöjd. Alla är kompisar med alla. Lite skillnad från finländarna som bara sitter hemma och äter sin makaronilåda ensamma, eller möjligtvis med sin familj eller några riktigt bra kompisar. I Sverige tar man med hela gänget ut till närmaste restaurang, och om det finns någon annan som vill vara med låter man den göra det. Kanske en liten överdrift åt båda hållen, men skillnaden finns.
Annars så lekte jag och Carolina med alla små barn som var med och nog var det helt skoj ibland. Efter några timmar lyckades man få en ganska ordentlig överdos och måste ta en lång paus. Vi var på Tom Tits Experiment och Eriksdalsbadet med dem, tiden vi inte orkade med dem var vi antingen i köpcentret vid vårt hotell eller på Drottninggatan. Efter att ha gått omkring i centrum några timmar på fredagen så var våra pengar slut och vi måste gå ännu några kilometer till våra familjebekanta som flyttade dit för några månader sen. Då var man trött!
Jag tappade bort några meningar här på slutet, tydligen publicerades det här inlägget aldrig på söndag kväll och jag har ingen aning hur det slutade. Ni får läsa det nu istället medan jag skriver ett föredrag om min hobby. På engelsla.

Usch.

Jag har ätit så mycket att min mage på riktigt gör ont (ingen trevlig känsla vad ni än tror), gått för långt i mina converse och slagit armbågen blodig så att jag typ kommer att få blodförgiftning. På min systers tandställning. Det var inte riktigt med flit, om någon undrar... Jag har känt mig som en dagistant när jag har vaktat tusen småbarn på olika ställen och annars bara lekt med dem.
Men det har också varit roligt. Inte skulle jag ha ätit om det ibte skulle ha varit gott, jag skulle inte heller ha gått upp och ner för drottninggatan några gånger plus ett varv till östermalm utan orsak. Armbågen gick sönder på grund av en bubbelpool och en vattenrutschbana. Jag åt bakelser på ett konditori, köpte fina grejer och är nu helt otroligt trött. Imorgon ska jag ännu orka med en likadan dag till, med löjligt mycket mat och mera pengar som förvandlas till shoppingkassar. Godnatt!

Sand

Idag hittade jag mina skor jag inte har använt sen syndalslägren. Av någon orsak är de fortfarande fulla med sand. Nu är mina fötter trevligt fulla med minnen från Syndalen!

En dag kvar

Imorgon blir det äntligen höstlov! Nog för att jag aldrig har varit mindre inspirerad att ha höstlov och att åka iväg till Sverige men antagligen blir det helt bra när vi väl far iväg. Just nu skulle jag bara vilja bli kvar i min säng från det att jag kommer hem imorgon tills måndag morgon. Jag skulle definitivt inte orka packa alla grejer ännu ikväll och fara direkt efter skolan imorgon för att komma hem på söndag. Nåjaa jag ska inte klaga för mycket, jag har ännu aldrig upplevt en tråkig sverigeresa. Jag tror (och hoppas) att det här inte heller blir ett undantag.

Gick till keramiktimmen för första gången på många veckor igår!
Igår hade jag skoj både i skolan och på keramiktimmen, jag fattar inte hur jag nuförtiden aldrig verkar ha dåliga måndagar. Allt går alltid fint och jag lyckas få måndag till en av veckans bästa dagar. Så har jag också lyckats komma ihåg/upptäcka exakt hur mycket jag tycker om matematik. Hur sjuk alla andra än tycker att jag är är det ett av mina favoritämnen. Det är helt enkelt roligt!
När jag nu för en gångs skull började tala om skolan så kanske jag ska berätta att betyget jag fick på fredagen var fint, att jag nu har lyckats motivera mig själv i så gott som alla ämnen och att jag tycker att allt är roligt. Nästan utan undantag till och med. Allt går fint, och därför finns det inte så hemskt mycket tid för bloggningen. Det att jag inte bloggar är bara ett tecken på att jag har bättre saker att göra, och bloggen är ju inte oviktig för mig. 

24 timmar, 10 alarm

Om ni inte klarade av att läsa mellan raderna (jag medger att det kanske var svårt) så kanske jag ännu ska säga det rakt ut. Keikkanatten var jätterolig. Jobbig så klart men vad är enkelt efter att man inte har sovit just alls? Känslan när du just har somnat och så hör du den där rösten som säger "länsi-uusimaa yksi viisi yksi...". Då vill du inte alls vara med och funderar på att bara gömma dig och låtsas att du inte finns och aldrig någonsin har funnits. Känslan en minut efteråt när du är på väg till bilen och hör att det är en "keskisuuri rakennuspalo" eller något annat roligt, det är kolmörkt och du får den där otroliga energikicken som du får när du är riktigt trött och det händer något spännande är den totala motsatsen. Plötsligt blev det värt det att stiga upp från din sköna sovsäck, eller soffan eller var du nu satt. Det finns inte många saker som slår att komma fram till platsen var det händer något och ha känslan av att du kan det här, det går fint, och klara av det helt perfekt. Det är ju ingen lek, utan helt riktiga bränder och annat roligt. Om man nu får kalla sådant roligt utan att brinna upp i helvetet. Så klart organiserade och övervakade av ledaren, men ändå så riktiga de kan bli utan att vara olyckor med riktiga offer och skador. 

Alltid behöver det inte heller vara eld inblandat för att det ska vara roligt. Det bästa alarmet för den här gången var en bilolycka med en bil som var helt mos och måste klippas upp. De lyckades ordna riktigt varierande, spännande och lärorika alarm. Hem kom jag med många nya sätt att göra saker på. Plus att jag nu ha talat finska halva dygnet. Så går det när man har keikkanatt tillsammans med massor av andra fbker var din kår är den enda som talar svenska...

Bilder kommer någon gång att komma någonstans, lovar att sätta en länk sedan! 

Jag går sönder

Seriöst. Keikkaljudet ringer ännu också i mina öron. Jag tycker hela tiden att jag hör ljudet som hördes varenda en gång någon fick ett alarm. Tidittititidittii... Jag undrar hur många timmar det tar innan jag kan slappna av på riktigt. Hoppas att det inte är allt för många, det är irriterande att hela tiden höra det där pipandet i sitt huvud!


- Posted using BlogPress from my iPad

Var försiktig med vad du önskar

Jag publicerade förra inlägget i bilen på väg till nästa keikka. Släcka brinnande korvar i en kiosk.

Keikkanatt

Bilden beskriver ganska bra vad vi.håller på med... Nånej vi har nog också haft utryckningar. Riktigt roliga utryckningar. En trafikolycka, en rökdykningsutryckning, en helt normal eld och en kemikalieolycka. Allt har gått fint och nu har det äntligen blivit mörkt, alltså börjar det nu bli riktigt skoj. Man får inte önska alarm, men det är ju nog det alla i hemlighet gör...

KEIKKANAAATT

Just far jag iväg för att sitta på en ungdomsgård i 24 timmar, vänta på utryckningar, ligga på ett hårt golv och försöka sova, äta godis och fara och släcka lite eldar. Spännandespännandespännande! Jag har inte alls varit ivrig att fara på den här 24timmarsövningen, speciellt inte idag när jag vaknade, men nu när jag inte mera vinner något på att inte fara så börjar det kännas helt skoj. Nu ska jag iväg, ni får veta mera om vad som hände imorgon!

Pink fluffy unicorns

...dancing on rainbows! Vi fixade på vårt projekt igår med Ninni och Hellu. Det betyder bakade i fyra timmar. Lina och Antonia hjälpte nog också till och utan Lina skulle vi aldrig ha fått en så snygg enhörning så jag är väl skyldig också dem ett tack.
Vi bakade en unicornkaka och rainbowcupcakes, riktigt skoj att för en gångs skull få färga allt riktigt ordentligt! Fint blev det och smaken var inte heller något att klaga på. Framför allt var det roligt!

Igår skulle vi också fylla i lappar ungefär om våra innersta känslor för att se om vi var deprimerade utan att veta om det (...). När en av sakerna man kunde kryssa i på negativt-pappret var "jag kommer att hamna på mentalsjukhus" slutade jag ta dem seriöst och kom fram att att man inte på något sätt kan kalla mig deprimerad och att jag verkligen är nöjd med mitt liv och oftast glad. När det att det är mörkt när man vaknar på morgonen är det största problemet är det väl ganska bra?

Jobba Grani style

http://yle.fi/extrem/artikel/musik/45816-X3M-presenterar-Grani-Style  gjorde min dag ännu några steg bättre. Lite mobbning mot oss granibor nog men det hindrar den inte från att vara rolig...

Det finns en mesta, som inte passar för dom flesta
Den rikaste av städer, också hundar har finkläder
Jag vill bli granibo, så hårt att huvu' snart int' kestää
Jag är kiva typ att ha med på fester

Men Mickus sa,
"Har du barnvagn gjord av läder?"
Och Krippe sa,
"Har din kläpp märkeskläder?"
Och Bobi sa,
"Har inte tid, ska jaga tjäder"
Och Fille sa, precis som Bobi sa

Om jag bjuder, tar det på firman, får jag va' me'?
- Nej!
Varför int' de'?
- Nej!
Vill ni ha kräftor, eller domppa? Jag tar ett lån!
- Nej!
Får int' jag lån?
Fatta jappar jag kan rasta er chihuahua

Jobba Grani Style
Helt fi**igt siisti
Jobb, jobb, jobb, jobb,
jobba Grani Style

Hela dagen dom ba' hengaa, ändå kontot fylls med pengar
Vem behöver karriärer innanför Granis barriärer
Jag vill bli granibo så hårt att huvu' snart int' kestää
Har inte ätit, plide får jag rester

Men Mickus sa,
"Har du barnvagn gjord av läder?"
Och Krippe sa,
"Har din kläpp märkeskläder?"
Och Bobi sa,
"Har inte tid, ska jaga tjäder"
Och Fille sa, precis som Bobi sa

Om jag bjuder, tar det på firman, får jag va' me'?
- Nej!
Varför int' de'?
- Nej!
Vill ni ha kräftor, eller domppa? Jag tar ett lån!
- Nej!
Får int' jag lån?
Fatta jappar jag kan rasta er chihuahua

Systrar

Någon ville läsa om mina systrar. Varsågod!

Först försökte jag hitta en representativ bild på oss alla. Det gick inte bra. Suddig och hemsk och otrevlig. Jag gav upp och försökte söka bilder på dem ensamma. Helst fina bilder som beskriver dem bra. Kanske jag lyckades, kanske inte, det får någon annan än jag avgöra... 

Juni 

heter den minsta. Som de flesta treåringar är hon ibland liten och söt och ibland som något som har tappat bort sig från helvetet. Eller är det inte så med alla syskon? När hon bara är en liten varm klump som är för trött för att röra på sig eller är helt hyperaktiv och springer omkring och talar så fort att man förstår bara hälften är hon riktigt trevlig. Hon älskar alla mina vänner nästan mera än vad jag gör, så det kan vara lite jobbigt ibland... 

Hennes favoritsysselsättning är att väcka mig. Förra veckans lördag började hon skrika när jag steg upp utan att bli väckt av henne först. Det var bara att gå tillbaka till sängen och vänta på att hon kommer in i rummet. 

Sofie

är åtta år (nu hoppas jag att jag inte sa fel) och hon är precis likadan som jag var när jag var så gammal. Sitter med näsan i en bok varenda en ledig minut. Jag tror inte att jag tog skada så hon kommer väl att bli en likadan (lika awesome) person som jag. Hon skuttar omkring i köket varje gång jag bakar något för att fråga om det blir något gott och om hon får den smeten som blir över. Snäll som jag är lämnar jag alltid lite åt henne.

Hon är skrämmande likadan som jag. Nog för att alla mina syskon är miniversioner av mig (så säger folk i alla fall) men hon är jag exakt. Om de är kopior är hon en klon. Därför behöver jag väl inte berätta då mycket om henne?

Carolina

är den som är närmast min ålder. Ett år och tio månaders åldersskillnad. Hon har aldrig ögonen öppna på bilder, tro på mig när jag säger att jag sökte länge. Jag är mest med henne eftersom hon helt enkelt är den som är minst liten. Och för att hennes skämt kan bli helt hysteriskt roliga efter att hon har upprepat dem femtiotusen gånger. Då var de alltså inte roliga från början. Därför skulle ingen förstå något om jag ger ett exempel.

Hon älskar allt som är sött. Om hon inte skulle finnas skulle jag baka hälften mindre. Hon kan alltså komma och säga ungefär att jag ska på bio imorgon, vill du baka? Jag bakar, hon tvingar mig att laga dubbel sats och så är det typ slut före hon far iväg femton timmar senare. Resten av min familj är väl inte helt oskyldiga, men nästan nog. Det är helt sjukt hur mycket sött hon kan äta!

 Som ni ser är det alltså bara att sätta en kommentar om det är något speciellt ni vill se ett inlägg om :)

Söndagskakor

Förra söndagens aftereightkaka. Moffa fyllde år så det här var hans födelsedagskaka. Lika god som alltid, det här är en av de kakorna som flest av de jag känner älskar. Det receptet finns här.

Snygg spricka det blev mitt i kakan...

Dagens kaka, Carolina ville ha en fudgekladdkaka. Så mycket att hon gick till butiken för att köpa vispgrädde. Inte ensam så klart, jag måste komma med... Den blev för en gångs skull lyckad. Oftast blir den halvt misslyckad, men den här gången gick det riktigt bra. Vad det berodde på vet jag inte, den blev också helt annorlunda än förut. Det receptet är väldigt konstigt och fungerar halvbra, så ska testa lite och mäta exakt hur jag gör innan det kommer hit till bloggen. Antagligen finns det redan någonstans här i bloggen, så om någon är otroligt nyfiken och hittar på kreativa sökord så hittar den nog receptet. 

Två stycken goda chokladkakor för två zombiesöndagar. Hur är jag alltid så här trött på söndagarna? Borde det inte vara den dagen man är piggast?

Oppa brandman style

Helt sjukt hur det kan finnas så mycket vatten på ett ställe. Hur kan det svämma över så totalt på ett dygn? När vi kom dit fanns där bara en liten sjö, det slutade med att huset evakuerades. Vi hade redan före det evakuerat oss hemåt...

Om jag skulle ha skrivit det här inlägget igår klockan halv elva skulle det antagligen ha varit det argaste, suraste, mest besvikna, elakaste, deprimerande inläggen någonsin i den här bloggen. Efter att ha sett vad som hände efter att Allu och Hartman bestämde sig för att nu far vi hem så måste jag erkänna att de kanske hade en aning om vad de gjorde. Inte så att jag inte skulle ha velat bli kvar över natten, jag är fortfarande sur över det. Det skulle inte ha hänt något farligt. 

Det var inte bara en gång vi funderade på vad vi riktigt gör, var vi är och varför vi gör det. Några gånger hade vi svar på det, några gånger kändes allt bara väldigt meningslöst men på samma gång ganska roligt. Sightseeing plus shopping på tjugo minuter i Björneborg, sightseeing i mörkret på Lappfjärds översvämmade vägar, när vi stod ute i regnet många timmar och försökte titta på tävlingar som höll på, när vi satt på en ABC i Björneborg klockan ett på natten och åt hamburgare och funderade på vad alla andra trodde att vi var... Helt säkert inte en brandkår på väg hem från en tävling. 

Tävlingarna gick helt hemskt, det regnade och var iskallt och regnade lite till. Det fanns massor av vatten överallt. Ändå hade vi roligt och fick träffa våra åländska vänner. Det har ungefär aldrig gått så dåligt på våra övningar som det gick igår. Huvudsaken var väl ändå att vi kämpade till slut och hade roligt. För det hade vi, de timmar vi fick vara där. Bilresan hem var inte rolig, utom när vi var nästan framme, klockan var halv fyra och allas trötthet slog över totalt. Då var det att Alexey sa "knäckebron" i ställer för Knektsbro det roligaste som hade hänt på länge. Vi fick också sova på vår brandstation efter att ha bett om det i över ett år, det var bara inte riktigt i en sådan här situation vi ville göra det...

Där var roligt trots att vi inte fick vara där så länge som vi skulle ha önskat, jag kommer aldrig mera att klaga på att det finns mycket vatten någonstans och jag väntar mera än någonsin på sommarlägret på Åland. 

Mysdag

Först var det kramdag i skolan. Jag har ingen aning hur många kramar jag hann ta emot, jag skrev inte upp dem på samma sätt som de som ville vinna. På något sätt kändes priset som kommer att vara någon form av godis inte så lockande. Helt trevligt var det i alla fall och kramdagscaféet gjorde inte saken sämre. Fast det var halvjobbigt att organisera det så var det nog värt det när vi sedan i slutet av matrasten fick äta upp det som blev över!
Vi fick skjuts från skolan via mcdonalds till branstationen med en brandbil, avståndet är typ 200 meter...  De sista ljuvliga underbara övningarna till tävlingen var sedan hela eftermiddagens program. Mina knän är trevligt blåa och våra tider är fortfarande inte så väldigt fantastiska. Imorgon är det äntligen dags för tävlingarna, och så är det inga övningar kvar. Jag tyckte inte illa om dem, men det blir ändå helt skönt att slippa dem.
Nu ska jag sova, sova de inte så många jag skulle vilja timmar jag har kvar tills jag ska iväg till Lappfjärd. Hela veckoslutet går åt till att vara där, så förvänta er inga nya blogginlägg. Om ni inte har lärt er det under de senaste två veckorna.

Gröna fingrar

Jo det där var ett dåligt skämt. Men de är ju gröna. Mina karamellfärger jag köpte någon gång förra året är jag fortfarande lika glad över. Jag är säkert enda personen i världen som köpte färger för 30€ och tycker att de var värda de. Minuset med dem är att man blir den färgen om man går och petar på något man har färgat just. Det gröna sockret på toppen gjorde mina fingrar så här vackra. Det går inte heller bort så lätt...

Det är limemuffins med citron-vanilj-cremefraichefrosting. Smakar sjukt gott men frostingen blev tyvärr lite lös så det kändes lite onödigt att spritsa den när det genast sjönk ihop... Man skulle lika gärna ha kunnat göra det med en sked och sluppit diskandet av spritsen. Om någon vill veta kan jag sätta receptet imorgon, bara att berätta!

På onsdagen var det chocolate chip cookies som gällde. Samma som jag har gjort säkert hundra gånger. Lika goda som alltid, jag har ätit tusen bara på de här två dagarna. Nu tror jag att de är slut. Jag skyller väl på min kexälskande familj.

Trevligt

Min hjärna var redan förberedd på veckoslut. Torsdag är ju nästan fredag som är veckoslut. Efter att ha varit glad över det ett par timmar kom jag på att tävlingarna vi har övat till nästan två veckor är på lördag. Klockan två någonstans i österbotten. Vi ska vara klockan sju på brandstationen. PÅ MORGONEN. Dit for de förhoppningarna om att få sova den morgonen.

Nej, men jag ska inte klaga. Jag vill dit och träffa alla mina vänner från sommarlägren som jag inte kommer att se före nästa sommarläger. Det kommer att bli roligt.

Kanelbullens dag

Inte hann jag med det här idag...

Tolka inläggsbristen som att jag har bättre saker att göra. Jag antar att ni har märkt att min blogg inte är någonting jag struntar helt i så hemskt enkelt, jag har alltså haft massor av bra saker att göra.
Jag måste väl medge att jag har syndat. För första gången på många år har jag inte bakat bullar just det här speciella datumet. För att göra hela saken ännu värre så började jag baka muffins ungefär genast när jag kom hem. Jag hade ingen lust att vara uppe halva natten och baka bullar och något måste jag ha till elevcaféet imorgon. Vanhelgar jag kanelbullen eller något nu? Nästa år lovar jag att jag ska gottgöra det och baka hundra kanelbullar. Minst.
Annars då? Tävlingsövningar, scoutmöte, chokladkex. Massor av andra grejer som har tagit av min bloggningstid. Foton på det jag har bakat under de här dagarna kommer så fort mina muffins är klara!

Guld

Vi vann. Första plats med en helt okej tid. Till de saker som jag inte skulle behöva berätta och på det sättet kanske få lite mera respekt hör att vi var enda laget från vårt lokalförbund och tiden var inte så bra som vi skulle ha klarat av.
Min önskning gick alltså i uppfyllelse, det fanns helt enkelt ingen i vår klass att tävla mot. Alltså fick vi guld. Om vi skulle ha tävlat tillsammans med västra nyland skulle vi ha kommit andra, så ganska stolt är man ju nog ändå. Till och med det här underbara oktobervädret med regn och annat otrevligt tog en liten paus medan vi tävlade, så allt blev mycket bättre än vad det kändes som när jag gick ut genom dörren klockan fyra. Nu sitter det en glad vinnare vid datorn och funderar på hur dåligt det kommer att gå på veckoslutet i finlandsmästerskapet...

Tävlingar

Första fbktävlingarna är ikväll, det regnar och jag är ungefär så här motiverad. Man kan ju alltid hoppas att vi är enda laget och vinner vad som än händer.