Lika najs som alltid. Vi gjorde massor av saker, till exempel var på nattorientering. På natten kommer alltid massor av filosofiska tankar fram, där i den mörka skogen kom Daniel plötsligt med kommentaren "tänk om människor skulle lägga ägg". Jaa, det skulle ju vara lita annorlunda. En annan fin pratstund, som faktiskt var mitt på dagen, handlande om att man skulle sluta skilja på könen och alla sen skulle alla bli bögar och lesbiska. I mitten av den pratstunden skrev Jake från övre våningen att "ursäkta att jag lägger mej i, men vad i helvete pratar ni om?". Sen sa han att då skulle världens befolkning dö ut. Good point, good point.
Första natten blev det nattmanöver, inte alls lika kul när man inte sov före. Den var säkert två timmar tidigare än normalt, jag och Ninni låg nästan och pratade när ledarna kom och skrek på oss.
Det kom såklart till miljoner insidiskämt, som alltid på såna här grejer, och vissa riktiga skämt också. Nästan, kanske inte intescouter skulle skratta lika mycket. Jag kommer aldrig mera att kunna höra Queens Bohemian Rhapsody utan att tänka på Mima i pälsmössa och Daniel som sitter på golvet i bastukammaren och sjunger. Första gången de sjöng den kom jag inte på vilken sång det var, så fina är deras sångröster. Eller så är det bara mina öron det är fel på.
Jag bodde i Mades OnePiece typ hela Julmisen, mysigaste uppfinningen ever. Helt för stor, Made är dubbelt så stor som jag, men den var lika mysig för det. Jag fattar inte riktigt hur han lånade den åt mej, det började med att jag frös och frågade honom på skämt om jag fick den. Nevereverever att han skulle ge den. Men det gjorde han. Gissa om jag gav den tillbaka... Först nu fattade jag exakt hur mysiga OnePiecen är. En sån behöver jag. Helst en i min egen storlek och utan mystiska fläckar. När Vive masserade min rygg sa hon att antingen är min rygg sjukt sned eller så är det OnePiecen. Så hörde man Made skrika från andra sidan rummet att "int e de vittu min onepiece som e sned, de e hennes jävla rygg". Kanske det var min rygg, Melina sa att den känns ju nästan som hennes, och den är sned på riktigt. Så hittade hon alla möjliga konstiga knutar och annat kiva, så intressanta att det till slut satt tre människor och tittade på min rygg. Jag fick iallafall massage efter att ha blivit omkringkastad i skogen och burit obekväma ryggsäckar.
Resten av Julmisen gick ut på att bara dissa varandras musiksmak, prata om hur 2011 var (åsm!), fundera på om vi skulle dö eller inte den 21.12.2012 (jo, vi behöver inte köpa julklappar.) , sjunga olika sånger, vara ute i skogen och regnet ett tag, äta karkki, se på Don't mess with the Zohan och nu inte kunna prata ordentlig engelska på en tid, äta chips, chilla, gå i bastu, fixa lägerbålsprogram, skratta, försöka diskutera med Markus om varför jag inte kan köpa en OnePiece från Claes Ohlson när han inte kan köpa en kostym från Prisma, lyssna på när Knutte förklarade vad kakkamycket betydde med att det betyder skitmycket, lyssna på dåliga vitsar om Justin Bieber och sånt, bli kampad i skogen utan snö, inte sova, gå till stugan sju på morgonen för att hämta en sovsäck, inte sova just alls, mysa och ha jättejättebrajulmisfiilis. Och ha en überbra avslutning på 2011.
Ja, bilder finns. Överdrivet mycket. Inte mina, Soffis och Melinas. När de hamnar någon annanstans än i deras kameror kommer de hit, genast. Don't worry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar