En kompis frågade mej för länge sen varför jag bloggar. Jag blev helt öö, int i allafall fö att alla ska läsa den. Det är i alla fall sant... Såklart det är roligt om någon läser den, men jag skriver den verkligen inte för att alla ska kunna följa med mitt liv exakt. Mina kompisar får gärna läsa den, men jag skriver verkligen inte något som jag inte skulle kunna säga högt för hela skolan i centralradion. Nästan. I början skrev jag den mest för att det var en kiva juttu och ingen annan hade blogg och det var ganska siisti att vara den första och så vidare. Ett tag skrev jag den bara för att ha mina recept på ett ställe. Haha, nu kommer det inte recept så ofta mera... Inte för att jag inte bakar, men jag bakar nästan samma saker hela tiden och så basic juttun att det inte ens är någon idé att sätta dem på bloggen. Nu bloggar jag om det mesta, haha, kanske lite väl mycket. Jag bara har massor av saker att skriva om! Intressanta och mindre intressanta...
En annan rolig sak är att jag har precis ingen aning om vem som läser det här. Jo, vissa släktingar, och några kompisar, men sen? Random personer från USA & Ryssland? I alla fall om man tror på blogspots statistik... Flera skolkompisar? Gamla människor? Min ålder människor? Flickor? Pojkar? Läser någon min blogg typ, varje dag, eller bara en gång och sedan aldrig mera? Sånt kan man ju fundera länge på.
En annan intressant, eller jag vet nu inte, är att jag aldrig aldrig aldrig läser gamla inlägg. Kanske söker upp ett recept, men läser inte något gammalt inlägg. Inte ens från igår. Just och just så att jag läser igenom inlägget jag har skrivit, om jag orkar. Jag har ingen aning, och vill inte veta exakt vad det står i gamla inlägg. Det var så jag tyckte då, okei? Kanske jag ännu gör det, kanske inte, men jag menar, man ändras mycket på de två och ett halvt år jag har haft bloggen. Vissa saker ändras inte, jag tycker fortfarande att det är lika roligt att blogga, till exempel. Men liksom, min syster fanns inte ens då! Ågren var bara en liten valp! Ojoj, där ser man i alla fall hur mycket saker ändras.
Men jag bloggar för att jag tycker om det, och för att jag kanske sedan när jag är gammal (eller om fem år...) kan läsa och titta vad jag tyckte då, på gamla foton... Eller så inte. Kanske allt bara glöms bort och försvinner. Jag gör det jag tycker att är roligt, och jag gör det på mitt sätt. Kanske det är därför det är min blogg?
Ojoj så långt & komplicerat det blev. Semiannorlunda inlägg också. Vet inte varifrån det kom. Kanske det var en marsian på Saturnus (jaaa det går inte ihop, men det är det som är grejen?) som skickade det till min hjärna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar