Igår chattade jag med en kompis. Han är scout, men i en annan kår, så vi pratade nu om att om någon skulle orka fixa någon förläggning för oss alla. De har haft övernattningar med ett visst gäng som nu jag och Ninni försöker sneaka oss in i. Får nu se om det lyckas, men... Iallafall så tyckte jag att han skulle prata med en av de som bestämmer om att vi skulle få komma med för jag tror att han lyssnar mera på sin kompis som han har känt i många år än mej som han har varit på samma läger som i en vecka i slutet av den här sommaren och inte sett efter det. Han sade att han tyckte att jag skulle pratade med honom själv. Jag fattar pointen, men... Han sade att han trodde att han skulle lyssna bättre på mej för att jag inte improviserar så mycket. ????. Sen när blev att man improviserar mycket en sak som
får någon att inte lyssna på en? Det är ju bara roligt! Antons svar på precis allt på scoutlägret var "improvisera". Och det gjorde vi. Ibland med mera lyckat resultat... Han improviserade precis allt. Från att laga mat till att sätta fast tältpinnar. När man frågade honom hur han hade gjort något sade han att han hade improviserat. Att improvisera är roligt, det lärde jag mej den där veckan i juli-augusti :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar