Om att stirra konstigt

Lite passande musik.

Jag gillar inte att gå till apotek. Orsaken är att jag tycker att de stirrar konstigt. Det är i alla fall min familjs uppfattning, efter att jag en gång hade det som orsak att inte gå dit ensam. Nu går det inte många veckor utan att de mobbar mig för det. Alltid om jag inte vill gå någonstans undrar de om det är för att de stirrar konstigt på mig.
Häromdagen fick jag uppleva en helt ny nivå av att stirra konstigt. I apoteket stirrar de bara. I butiken bredvid vår skola stirrar alla från min skola verkligen konstigt om jag går dit och köper något mystiskt. Det är en butik var det klockan halv tre bara köps godis och annat ohälsosamt. Jag brukar baka grejer och gå dit och köpa mjöl och sådant vid den tiden. Redan då tittar folk lite konstigt och kommer med små skrattande kommentarer om att de också vill ha det jag ska baka.
I går köpte jag fem Daim och sju deciliter vispgrädde. Inget annat. Tre personer kommenterade det. Resten bara stirrade. Inget fel med dem, jag skulle säkert också undra lite om jag skulle se någon köpa det. Orsaken var inte att jag skulle sätta mig i källaren och äta den. Den var några daimglasskakor som inte ens var till mig. Jag kan berätta att jag inte åt ett gram av en enda Daim. Det är nästan sorgligt att min självkontroll är så bra. Att baka är inte ens mera en ursäkt att äta massor av gott för mig. Håller jag på att bli stor? Det skulle ju vara förskräckligt.