Igår fick jag veta att jag vann en tävling i vår skola. Den heter skogsnöten och är en biologitävling om skogsbruk. Min biologilärare gick upp på vår morgonsamling och sa ungefär "låt mig presentera årets skogsnöt, Jannica du kan komma upp". Min klass kallade mig för sin skogsnöt och frågade ungefär att var är vår skogsnöt i dag på morgonen. Det positiva med den här saken? Jag fick faktiskt en minnessticka och lite choklad. Dessutom får jag åka på något så tufft som en skogstävlingsfinal vart jag får ta med en kompis. Vi missar en hel skoldag. Om jag vinner den kan jag vinna typ hundra euro.
Hade jag satsat när jag skrev det provet? Nej. Jag var ungefär den enda som försökte ens halvt. Jag visste inte att jag kunde tillräckligt mycket om skogsbruk för att vara bäst i skolan.
Mamma skrattade otroligt mycket åt mig. Hon började genast tänka på min vän Skog. Hon tyckte att jag ska börja studera skog, eller kanske Skog.
Nej, jag tänkte åka på tävlingen och missa någon tråkig lektion och antagligen förlora totalt på att frågorna är på finska. Jag tänker aldrig i livet börja studera det, eller satsa på att vinna nästa del av tävlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar