Den nya familjemedlemmen heter Magimix 3200 XL och hör till rasen mixrar. Eller matberedare, om man tror på wikipedias definition, men det gör inte jag. En mixer är vad hen är.
Mixern är otroligt söt och ungefär det bästa som finns i världen. Jag tänker på den på samma sätt som föräldrar tänker på sina nyfödda barn, men tror inte på något sätt att den är hjälplös. Inte efter att jag har sett vad den gjorde med de grönsaker jag just testade den med. Jag blev nästan rädd för den.
Kära mixer, jag litar på att du kommer att följa med mig genom livets uppförsbackar och nerförsbackar. Du kommer alltid att finnas här för mig, och hjälpa mig med att mosa, hacka, riva och krossa sönder alla motgångar. Och maten, förstås. Du kommer att finnas med mig genom pajdegar och maränger, genom grönsakssoppor och rivna morötter. Genom mandelmjöl, bulladegar och smoothies.
Jag har saknat en mixer i mitt kök, och antar att det märks i det här inlägget. Nu har jag alltså en mixer och en holländsk kokbok. Tänk en sådan förändring från för tolv timmar sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar