Från Carolina tog jag det här som mobbning. Hon är den som mobbar mig värst i fråga om mina bröd, surdegar och vildjästar. I alla fall öppet. Men hon är själv ganska intresserad och läser mina recept och frågar mig att "ska du inte sätta mera mjöl i den nu?" och sånt oftare än vad jag själv tänker på det. Mobbningen hinner hon med där emellan.
Från pappa var det inte mobbning, jag misstänker att han kollade in i den och hittade recept på saker han vill att jag ska laga. Om man tror på honom var det Elin Ek som lockade, jag minns för några år sedan när vi alla alltid satt och tittade på Grynets show på svt... Jag hade till och med fått en skjorta var det stod något Grynetcitat av min morbror!
I alla fall har de ingen aning om vad de ställde till med. Jag insåg att jag, fjorton år gammal, antagligen definieras som "tant" enligt boken. Kanske inte det där med handarbete, men det med brödbakningen, matlagningen, sylt- och saftlagandet och allt annat i köket... Tydligen är mitt sanna jag en tant.
Det var inte det som ställde till saker, utan alla recept och idéer. Plötsligt blev jag otroligt inspirerad att laga polkagrisar, kokosbollar med fluff inuti (mums-mums i sverige), prinsesstårta, mazariner, dammsugaren och massor av olika småkakor. Särskilt det med poklagrisarna lockar lite extra, och alla andra hårda karameller. Jobbigt, hett, med risk för att misslyckas eller bränna sig, ändå är det något speciellt med det. Jag ska försöka innan det här året är slut. Samma sak med att baka bröd i brödugnen på lande. Har man aldrig försökt vet man inte hur det går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar