Retro

På min första påsklovsdag har jag köpt en cykel. Tidigare var jag extremt mainstream och hade en svart Jopo, som ni kanske kommer ihåg. Inte så hemskt överraskande blev den stulen någon gång på hösten. Glad blev jag inte, men idag, när det kändes som ett bra tillfälle att skaffa en ny, blev jag ändå ganska glad. För jag hittade en mycket bättre.
Före min nya Jopo hade jag en gammal Jopo. Den cykeln älskade jag. Det var den underbaraste cykeln i hela världen, men den gick sönder. Hur många år som helst kan en cykel inte stå och rosta i ett landeförråd utan att ta skada. När jag sedan hittade den här cykeln i en cykelbutik med massor av gamla cyklar och åkte ut och testade den så visste jag att den här vill jag ha. En gammal, blå Kombi. Jag känner mig ju nog nästan lite för mycket som en hipster, men det är väl det jag är när jag lyckas gilla gamla grejer så här mycket.
Så klart nytillverkas min lilla gulliga Kombi, men vad slår en gammal? Jag gillar min nya cykel mycket mer än den gamla.

 Som fortsättning på dagen började jag putsa mammas gamla skor från åttiotalet. Jag har redan gått omkring med dem hela vintern, de är de skönaste skorna någonsin, men nu började de bli lite väl smutsiga. Förra året hittade jag dem av en slump i en garderob. Det var tur, det existerar inga bättre skor i det här huset trots att halva familjen har samma skostorlek.

Hälsningar hipsterversionen av den vanliga Jannica, som tydligen blir tydligare för varje dag som går.