Reseminnen från Lunta Päin

Jag ska nu underhålla er med en lista om vilka fysiska minnen jag har kvar från veckoslutets läger.

• En visselpipa. Vem kom på den sällsynt dumma idén att alla många hundra människor där skulle bygga en egen visselpipa som de sedan kunde plåga resten av lägret med? Den ligger annars i min rockficka färdig för nya utmaningar.
• Ett par hörlurar som luktar rök. Jag lämnade mina kära hörlurar på kipinälådan och de lyckades bli de enda av alla saker jag hade med som luktar rök. Det rykte inte in i vårt tält, men på något sätt luktar de ändå. Idag på kemitimmen satt Ninni och saknade lägret med dem vid sin näsa. Jag skulle hellre vilja att de inte luktade tält. 
• Ett halv-köldskadat ansikte.
• En sprucken nagel. Jag vet att det låter löjligt och att en brandman inte borde klaga på spruckna naglar, men den sprack liksom på tvären och igenom halva nageln vilket betyder att det inte går att avsluta plågan utan en blodig operation med en sax och kniv, att det kommer in massor av skit och att det gör ont. Och om den bestämmer sig för att lossna har jag en halv nagel för en lång tid framåt.
• En tvål som inte är min utan Ericas. Hon ska få tillbaka den när jag kommer ihåg det...

En livsvisdom jag kan dela med mig av är att mina släckningshandskar är de underbaraste handskarna någonsin. Om de isolerar mot värme isolerar de också mot kyla, de är varma, sköna, håller vatten till en viss grad, håller vad som helst, och är redan så smutsiga att de inte blir värre. Enda minuset är väl det att de måste av om man vill röra vid något som man inte vill att ska bli smutsigt och svart. Mitt ansikte gick det ödet till mötes ett par gånger. I alla fall är de definitivt den bästa delen av min släckningsdräkt, som är för kall på vintern och för varm på sommaren, har stövlar utan stålhätta och en hjälm jag med glädje ska mörda när jag blir lite äldre och får en ny.
Jag ska väl sluta leva i veckoslutet som gick och göra något bättre än sitta och titta på gamla bilder. Det var skoj men någon gång måste väl det roliga ta slut. Att packa upp min väska verkar lagom tråkigt för det.