Just kom en gymnasieelev jag inte känner, inte ens vet namnet på, in i klassen vi städade med orden "jag kom hit tidigare för att jag hoppades på kaka". Jag tolkade det som en ganska fin komplimang, när resten av deras klass också hade kommit tidigare. Allt efter förra veckans kakätande. Jag blev glad för det, men också lite ledsen, för den här gången hade vi väldigt mycket mindre kaka att bjuda på. Så lite att det inte räckte till alla.
Det finns få saker som gör mig så glad så snabbt som när någon kommer och berömmer till exempel en kaka jag har lagat. Det är inte alltid så lätt att lyckas, och att sedan kunna göra andra glada med det jag har lagat, det är roligt. Jag kan ändå inte äta en hel kaka själv, och jag vet ju att alla andra blir mycket gladare än jag själv. Varför inte dela med sig då? De finaste komplimangerna är de som inte är ordentligt uttalade för att personen som säger den har munnen full av kaka. De är ärliga, glada och snälla. För någon vecka sedan stod en från min klass och en lärare och talade om mig, jag stod helt bredvid, om att jag borde öppna ett bageri. Vid tillfällen som det kan man ju inte vara annat än glad.
Det finns få saker som gör mig så glad så snabbt som när någon kommer och berömmer till exempel en kaka jag har lagat. Det är inte alltid så lätt att lyckas, och att sedan kunna göra andra glada med det jag har lagat, det är roligt. Jag kan ändå inte äta en hel kaka själv, och jag vet ju att alla andra blir mycket gladare än jag själv. Varför inte dela med sig då? De finaste komplimangerna är de som inte är ordentligt uttalade för att personen som säger den har munnen full av kaka. De är ärliga, glada och snälla. För någon vecka sedan stod en från min klass och en lärare och talade om mig, jag stod helt bredvid, om att jag borde öppna ett bageri. Vid tillfällen som det kan man ju inte vara annat än glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar