Efter att ha delar med mig så mycket jag orkat av allt mitt godis de senaste två dagarna sitter jag nu och äter av vad som måste vara min sista choklad. Det är imponerande hur mycket socker mina tältkompisar riktigt kan äta, både räknat per minut och dygn. Just nu kommer i alla fall chokladen väl till pass, jag vet inte när jag senast skulle ha varit så här trött... Tack någon högre makt för smartphones så att jag inte i alla fall somnar och gör tältet iskallt för alla att bo i.
Om man inte tänket på det är här, helt som igår, väldigt mysigt. Kaminen sprakar och jag tror att det snöstormar ute. Jag har verkligen ingen lust att titta efter. Jag har det fint och skönt här på min låda. I alla fall så har den snöat, så tältduken blev våt och frös igen, så nu knakar den och isen spricker upp varje gång det blåser. Ännu ett konstigt ljud att lyssna på.
Om någon undrar hadr jag det nog skoj hela dagen. Kallt, men skoj. När vi fick besök av de som inte var tillräckligt tuffa för att komma med på hela lägret önskade man ju nog lite att man skulle ha kunnat hoppa i en bil och åka hem till sin varma säng. Men nej. Nu sitter jag på en låda och bränner mina ben en halvmeter från kaminen. Helt bra så också.
Dagen använde vi alltså till att vara ute i snödrivorna och låtsas göra något (emellanåt gjorde vi också något), mysa i tältet, citera radio Pleppo, gå i bastun och ha ett av de sämsta discona någonsin. Jag orkade en timme och fortsatte sedan festen i tältet. Med att lägga mig i min sovsäck och lyssna på allas diskussioner. Det var mycket bättre stämning än inuti discohuset.
Golf-Oscar-Delta (jag glömde vad N är)-Alpha-Tango-Tango. Jag har faktiskt lärt mig något. Jag har också lärt mig att göra en visselpipa. Den har ett förfärligt huvudvärksljud, men var skoj att irritera människor med i början. För ljud kommer det ur den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar