Jaa ni. Trots att det har varit iskallt ute, det tog hundra år att få upp tältet, det är kaos i tältet och att jag för en stund sedan blev väckt utan att ha sovit hemskt mycket före det måste jag nog säga att det här verkligen är precis det jag har väntat på, och alltså på riktigt väntat. Det är så länge sedan jag har bott i tält eller gjort något som det här att jag verkligen har saknat det. Jag vet att de flesta som läser det här inte alls förstår charmen med att bo i tält, men jag gör det. Det är det bästa som finns. Jag skulle inte vilja bo i tält för alltid, men som ni kanske märker måste jag göra det några gånger per år.
Att bo med nio människor så gott som på varandra i två dygn är överraskande roligt. Det blir liksom aldrig en tråkig stund. Suffeliregn, grönt te, allmänt fjantande, och det att alla känner varandra så bra gör att man verkligen aldrig ens har en möjlighet att sitta i ett hörn och sura.
Förhoppningsvis sover alla tillräckligt.lite eller mycket för att det ska fortsätta vara roligr imorgon också. Att sitta kipinä är faktiskt inget jag har något emo, det är riktigt mysigt. Man sitter vid en varm kamin, ser inte mera än vad stormisen lyser upp och hör alla små ljud av sovande människor. Det är ändå bara en timme så det förstör inte allt för mycket av ens sömn. Dessutom råkade jag få en rätt så passlig tid så här i början av natten. Man har just lagom med tid att fundera på hur bra man riktigt har det, för inte kan man ju fundera på något annat i stunder som den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar