Suraren

Jag sitter hemma och är sur. För att mamma tvingade hem mig till en viss tid. Inte ens nu, mååånga minuter efter den tiden, är resten av familjen hemma. Jag sitter alltså i ett tomt hus för att jag absolut måste vara hemma före halv elva. Det känns onödigt när ingen är här för att kolla det.

Bagaren

Antagligen blir ingen så hemskt förvånad när jag säger att det blev jag som fick bara till min släktmiddag... Nio surdegsbröd och femtiosex minicupcakes. Det känns lite som om jag gick för långt.

Oj då

Med ont i munnen och magen full av anans och choklad började jag skriva en bokrecension. Det blev sextusen tecken, kanske tre gånger längre än vad som skulle behövas. Oj då. Hälften där är säker dessutom dåligt. Jag märkte också att min kropp egentligen inte gillar ananas, men det är min absoluta favoritfrukt, så gissa om jag brydde mig om det. Nu känns det som om jag skulle ha bränt min mun på något hett. Oj då. Inte för att det inte var värt det. Fonduen var dessutom gjord av chokladtuppen ni såg några inlägg tidigare. Den vägde femhundra gram. Dit for den. Oj då.

Morotssoppan som slår allt

Bästa soppan i världen, helt enkelt. Jag skulle kunna leva på den. Här får ni veta hur man gör den.

Sol

Jag tänkte ännu irritera er med ett par av de där äckligt soliga bilderna alla fyller sina instagrammar och bloggar med. Man kan säga vad man vill, men lite solkänsla är alltid trevligt.

Påskägg

Om någon ännu tänkte ha vägarna förbi Glogatan får man alltså gratis mignonägg där, om ni inte lyckades tolka det ur min dikt. Jag funderade lite på om jag skulle sluta blogga så här och blogga bara med dikter. Kanske jag skulle bli bättre på att skriva dem då också. Kanske skulle den här  bloggen bli roligare. I alla fall speciellare.
Totala mängden nougatägg i det här huset var i något skede i dag tjugotvå. Jag har en känsla av att de minskade ganska ordentligt under den senaste timmen. Inte nog med det, jag har ingen aning hur många andra, mer äckliga, ägg det finns här. Jag vill egentligen inte veta. Jag gissar, och det är ingen överdrift, femtio. Det är inte ens goda ägg. Men de är fulla med överraskningar!
Tuppen på bilden tänkte jag smälta ner till en chokladfondue lite senare i kväll. Ananas + choklad = lycka.

Helsingfors

Dagens färd till vår huvudstad
Gjorde mig rätt så glad
Mignonägg utav nougat på Glogatan fanns
Trots det måste vi gå annanstans
Efter att sexton ägg ha plockat upp
Att lägga under vår chokladtupp
Gick vi mot det stora varuhuset
Där tittade vi på köksgrejer, i ljuset
På mjöljakt till Delikatessen
Hann jag också, mitt i stressen
Extra starka mjöl Stockmann inte ha
Men det var enda motgången ida'
Det bar av till Högbergsgatan
För att söka jäskorgar, vad satan?
De får bli min födelsedagspresent
Femton år, säg vad har hänt?
På Vapiano blev det lunch med pasta
Här får dikten sluta, där med basta!

Hyllning till mignonägget

Ägg, o ägg, min skatt
Må ingen äta dig i natt
Du har ett hjärta av choklad
Av dig blir man orimligt glad
Ditt skal är fult och blekt
Men ingen min tunga smekt
Som du, min kärlek, mitt ägg

Glad påsk

Jag funderade en stund på om jag skulle gå till kyrkan idag eller hitta på något väldigt ordentligt bara för att motarbeta kyrkan. Eller hitta på något ordentligt i kyrkan. Tydligen blev det ingeting, jag orkade inte ta reda på när jag skulle befinna mig var för att vara i kyrkan. Jag får väl se hur sur jag är över det senare, kanske det skulle vara en bra upplevelse att vara i kyrkan på långfredagen? Den enda dagen när gudstjänsten inte är överdrivet positiv? Ingen har någonsin berättat för mig hur det är i kyrkan på en långfredag. Antagligen för att ingen annan heller har vågat sig dit.
I stället blev det några surdegsbröd, ett par blogginlägg om det, lite mat och en promenad i solen på isen i Gäddvik. Jag kan berätta att det var ett av de bästa tillfällena på hela året. Så mycket sol var inte något annat än underbart! Jag bestämde att jag ska tillbaka i morgon om solen skiner också då. Inte för att jag ändå har något bättre att göra än promenera omkring på isen när precis alla andra är någonstans långt borta...

Onsdag-torsdag

Jag lånar ett citat från Ninnis blogg eftersom jag är för lat för att skriva själv, och det skulle bli långt och tråkigt.

När jag kom hem tiotiden satt Hellu och Jannica i vår källare, med sovplatser fixade, godis och chips i mängder med en dator och projektor kopplade. Det var meningen att vi skulle ha HP maraton, men det slutade med att vi talade i flera timmar och vid tvåtiden började vi kolla på film.

Harry Potter och Hemligheternas kammare, två bra kompisar, en del godis, en källare, två soffor, en madrass och en projektor blev en bra kväll och natt. Mitt påsklov började fint. 

Retro

På min första påsklovsdag har jag köpt en cykel. Tidigare var jag extremt mainstream och hade en svart Jopo, som ni kanske kommer ihåg. Inte så hemskt överraskande blev den stulen någon gång på hösten. Glad blev jag inte, men idag, när det kändes som ett bra tillfälle att skaffa en ny, blev jag ändå ganska glad. För jag hittade en mycket bättre.
Före min nya Jopo hade jag en gammal Jopo. Den cykeln älskade jag. Det var den underbaraste cykeln i hela världen, men den gick sönder. Hur många år som helst kan en cykel inte stå och rosta i ett landeförråd utan att ta skada. När jag sedan hittade den här cykeln i en cykelbutik med massor av gamla cyklar och åkte ut och testade den så visste jag att den här vill jag ha. En gammal, blå Kombi. Jag känner mig ju nog nästan lite för mycket som en hipster, men det är väl det jag är när jag lyckas gilla gamla grejer så här mycket.
Så klart nytillverkas min lilla gulliga Kombi, men vad slår en gammal? Jag gillar min nya cykel mycket mer än den gamla.

 Som fortsättning på dagen började jag putsa mammas gamla skor från åttiotalet. Jag har redan gått omkring med dem hela vintern, de är de skönaste skorna någonsin, men nu började de bli lite väl smutsiga. Förra året hittade jag dem av en slump i en garderob. Det var tur, det existerar inga bättre skor i det här huset trots att halva familjen har samma skostorlek.

Hälsningar hipsterversionen av den vanliga Jannica, som tydligen blir tydligare för varje dag som går.

En ny upplevelse

Jag har packat in ett paket åt mig själv, till min födelsedag. Efter att ha köpt innehållet. Det har jag aldrig gjort förut. Nu ska jag ge det till mamma och glömma bort vad det finns inuti det.

Gulligt

Jag märkte att photo booth på den här datorn jag hittade i skolan har massor av effekter de datorer vi har hemma inte har. Yr i bollen, kär och groda till exempel.
Alla människor där ute ska dessutom komma ihåg att äta massor av våfflor idag, det är ju våffeldagen!

Häst

Efter i dag kan jag stryka många saker från min mentala bucketlist. Till exempel

• Baka bröd av tre ingredienser, mjöl, vatten och salt. Det blev ett av de godaste bröden jag någonsin har ätit.
• Äta morötter och gilla dem. Jag hittade ett sopprecept som blev gott!
• Gå till kyrkan (bara fyra gånger till!)
• Rida på en islandshäst mera än fem minuter
• Äta årets första glass i solen

Hästen var helt mysig, jag antar att varken mina muskler eller min förkylning kommer att tacka mig i morgon men vad gör det. Jag började redan fundera på om hästar verkligen är en dålig hobby eller om det kanske till och med skulle vara helt trevligt... 

Evangel cathedral

Jag har en känsla av att jag just hittade något speciellt. Titta själv, här är en länk. Det här är den länken, om du ska kolla en enda länk i hela min blogg så ta den här. Låt den ladda, skippa fast introt eftersom det ändå inte var det bästa, och bli förvånad. Kanske inte så snyggt gjort, men idén är otroligt bra. Att det blir lite för mycket gör det nästan ännu bättre.
Jag får nästan lust att skriva en facebookstatus för första gången på år. Så här ska kyrkorna göra! Den här kyrkan kanske till och med skulle få mig religiös. En kyrka som välkomnar en till sin hemsida med ett gitarrsolo måste vara fantastisk.
Jag råkade visst fastna vid google och hittade den här, så där som fortsättning på mitt kyrktema. Jag vill ha mitt bröllop i en uppblåsbar kyrka.

Mischief managed

En fin trettonminutersvideo om vår allas vän Harry Potter. Den är värd att se på. Jag kände mig nästan lite patetisk när jag ungefär visste vad repliken skulle bli efter första ordet. Det känns som om jag snart börjar gå över gränsen för hur många gånger det går att läsa böckerna och se filmerna.

Veckan mot rasism

Idag öppnade jag facebook och läste vad människor höll på med. Där stod egentligen inget intressant, jag vet inte om det någonsin har gjort det, men ibland står där grejer som ändå kan vara helt trevliga att veta, läsa eller skratta åt. Nu hittade jag en video. Som handlar om fördomar mot scouter. Ni kan titta på den om ni vill. Den finns här. Egentligen är det onödigt eftersom jag har en känsla av att jag redan några gånger har berättat till alla som läser den här bloggen att scouter faktiskt väldigt sällan gör knopar, men videon avslutas med ett par ord om att scouter är mot rasism. Vad gör de i slutet av en video som handlar om fördomar mot scouter? De är inte en skild ras, eller hur? Okej, jag erkänner att också jag brukar skämta om det, men i en video som inte på något sätt är ett skämt? Det passar inte in. Det gör mig sur. Folk använder det att det just nu råkar vara veckan mot rasism fel. Det är en väldigt fin sak, men det stör mig att folk inte använder det rätt. Samma sak som kvinnodagen för ett par veckor sedan. Det är också en fin sak, men väldigt få använder den rätt.
Jag antar att jag överreagerade lite, jag skyller på förkylningen som gör mig irriterad och sur. Det finns mysigare saker än att vara sjuk. Men jag hatar när människor som borde veta bättre använder ord fel. Just här var det kanske inte en felanvändning utan mera att det egentligen inte passade in, men ändå. Jag gillar det inte alls.

Fint sagt

Just kom en gymnasieelev jag inte känner, inte ens vet namnet på, in i klassen vi städade med orden "jag kom hit tidigare för att jag hoppades på kaka". Jag tolkade det som en ganska fin komplimang, när resten av deras klass också hade kommit tidigare. Allt efter förra veckans kakätande. Jag blev glad för det, men också lite ledsen, för den här gången hade vi väldigt mycket mindre kaka att bjuda på. Så lite att det inte räckte till alla.
Det finns få saker som gör mig så glad så snabbt som när någon kommer och berömmer till exempel en kaka jag har lagat. Det är inte alltid så lätt att lyckas, och att sedan kunna göra andra glada med det jag har lagat, det är roligt. Jag kan ändå inte äta en hel kaka själv, och jag vet ju att alla andra blir mycket gladare än jag själv. Varför inte dela med sig då? De finaste komplimangerna är de som inte är ordentligt uttalade för att personen som säger den har munnen full av kaka. De är ärliga, glada och snälla. För någon vecka sedan stod en från min klass och en lärare och talade om mig, jag stod helt bredvid, om att jag borde öppna ett bageri. Vid tillfällen som det kan man ju inte vara annat än glad. 

Ja2013

Jag är imponerad. Igen. Jag har blivit det ganska många gånger den här dagen. Den här gången för att medborgarinitiativet för att alla ska få gifta sig, oberoende av kön, har över 76800 underskrifter. Det är ju nog en del. Behöver jag ens säga att det är en verkligt bra sak? Ni kan ju kolla efter mera grejer här: http://www.tahdon2013.fi/pa-svenska/i-korthet/
Min näst yngsta syster kom in och såg ganska borttappad ut när hon kom till matbordet och hörde vad vi talade om för mågra timmar sedan. Det är kanske inte varke dag hon hör så många åsikter om religion, homosexuella par och fina ord från Kamomilla stad. Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men för övrigt får man göra som man vill är ungefär det vi talade om sammanfattat i en mening. Den fungerar faktiskt på allt. Det går att leva efter den, bara man tänker på ordet plåga mera som att göra det otrevligt för någon än att göra det outhärdligt. Så där fick ni en till levnadsvisdon helt gratis av tant Jannica. Den förra handlade om att dricka te och finns i förra inlägget.

Abwarten und Tee trinken

En mormor i min tyskaboks motto är "ta det lugnt och drick te". Jag kände för att lyda det. Idag har jag också lärt mig hur man säger livets stora problem på tyska. Jag blev glad när min lärare svarade 42 på min fråga om vad livets olösta gåtor är (på tyska). Efter det blev jag överraskad när Ninni började fundera på när handduksdagen egentligen är och kom på att den är två veckor efter Douglas Adams död. Vilket datum visste hon inte, men visst, hon hade rätt, 25:e maj är faktiskt två veckor efter årsdagen av hans död. Imponerande, Ninni, imponerande. Speciellt eftersom du inte vet varför svaret på livets olösta gåtor är 42.

Matematik

Jag avslutade just ett matematikprov var jag för första gången i mitt liv fastnade totalt på en uppgift. Är det bara jag som på något sätt inte kan tänka, räknade jag fel eller var bara allmänt osmart när jag inte fick ett bra svar på vad volymen av kub vars sidas area är 2/3?
Lite samma känsla som igår när jag på riktigt inte fick något alls gjort på hela dagen. Redan från morgonen började det, och det kändes nog lite hopplöst när jag satt där klockan nio på kvällen efter att ha försökt göra saker hela dagen och fått en halv gjord. Den här dagen började bättre, jag väcktes av ett samtal med någon som frågade om jag har lust att baka lite kakor. En slalomkaka. Hur ska jag göra det? En kaka som ser ut som en snöig backe? Där har jag en trevlig utmaning att fundera på till söndagen. I alla fall ska det bli massor av vitt, fint fluff. Fast jag just nu inte gillar snö alls är det roligt att göra en kaka som ska se ut som snö.

*bokstäver*

Jag satt just någon timme och kämpade med en powerpoint och några recept, och fick bara inte ett enda ord som jag ville ha det. Något blev det väl sedan till slut, recepten finns på sockermonstrets.blogspot.com (är det någon överraskning?) och powerpointen kommer jag inte att vara nöjd med i morgon i skolan. Kanske eget fel när jag råkade välja att skriva om Italiens politiska system halvt i misstag eftersom jag inte tänkte så långt när jag valde det landet, och måste skriva om Kongos gruvindustri som verkligen existerar med inte alls är så lätt att hitta något om. Det enda jag brukar lyckas med i mina geografiprojekt är att få dem otroligt långa och jobbiga, utan att egentligen säga så mycket. För för att kunna säga ens en mening om Italiens politik så måste jag ju veta lite mera om den än att det är en republik. En mening i min presentation har tagit många minuter att få dit. För att kopiera direkt utan att förstå något, det är bara dumt och onödigt. Jag måste ju veta vad det är jag berättar om.

K

Jag berättade för en på min klass exakt vad k betyder, i alla fall om man ser på det så som vår kemilärare gör. Efter mitt svar på hans kommentar fick jag kommentaren "NÖRDPOÄNG x1224233".
Jag svarade med en länk till wikipediasidan om kalium. För K är ju kaliums beteckning. I periodiska systemet finns kalium på plats 19.
Så, om ni som jag får lust att flyga till månen varje gång någon inte ens orkar skriva ut hela ordet "okej" eller tänka ut ett bättre svar, nu vet ni vad ni ska berätta. Om ni inte har något emot att bli stämplade som obotliga nördar. Här kan ni läsa om ni vill veta ännu mera om det här väldigt fina grundämnet.

AS1

Jag är en duktig liten flicka. För jag är faktiskt så tuff att jag förra veckan fick ett så här fint kort. 

Och det var efter det här.

De som kan finska förstod väl redan att det inte alls är lika tufft som det låter. En tvåtimmarskurs med ganska tråkiga grejer jag redan kunde, men ja fick ett kort och blev stolt. Dessutom fick jag leka med vattensläckare och titta när vår ledare brände upp sin rygg. 

Nej, det var inte roligt, det var den tråkigaste övningen på ett tag, men någon postade en tuff bild på facebook och jag måste ju utnyttja den. 

Paj

Jag satte mig äntligen ner efter att ha lagat pajer några timmar. De ska till min systers kompis födelsedagsfest imorgon, och doftar så gott att jag nödtan blir hungrig. Det efter att första ha stoppat i mig löjligt mycket strömming till lunch (mina livs godaste strömmingar) och hamburgare till middag. Jag trodde inte att jag skulle vilja ha mat på en vecka efter att jag hade ätit allt det.
I alla fall håller jag på att explodera av längtan att få äta min kycklingpaj, men nej, först i morgon klockan tre får jag det. Det är nästan synd om mig.
Om någon undrar blev också min thaimat igår helt underbar. Varför lagar jag inte sådan mat oftare?

Noux

Det här hoppade upp på min instagramfeed, min syster som just nu är någonstans ute i Noux. Jag ångrar mig lite för att jag inte bestämde mig för att följa med. Det skulle vara helt trevligt att vara där. Men det är också trevligt att vara här och få sova ordentligt.

Thai

Jag tröttnade på söta grejer efter den totala kaköverdosen tidigare idag och bestämde mig för att lära mig laga thaimat. Det blev mycket chili och andra goda grejer och nu står det på spisen och doftar underbart. Det smakar bättre än det ser ut, jag lovar. Det kommer att bli ännu bättre när det är klart.

Kakan

Vår fina film med namnet Kakan, som skulle vara en reklamfilm för vår media- och företagandekurs, har på något sätt förvandlats till en kakätningsfilm. Poängen ändrades från välj media och företagande till om man äter kaka blir alla snälla. Vi massor av kaka timmen före lunch, massor av lunch en halvtimme för sent för att det för en gångs skull var god mat, och mådde sedan illa lektionen efter det. Kakan hann också med mera grejer än göra oss illamående, den gjorde först alla på vår lektion lyckliga och sedan alla på gymnasieklassen efter oss lyckliga. Det tog sin lilla stund att få den enda vi kände där att börja äta av kakan, men när han väl började tog det inte så många minuter innan resten av den halva kakan var borta.
Vår film kommer att bli den bästa någonsin. I alla fall den godaste!

Heaven & hell i ett helveteskök

sockermonstrets.blogspot.com

Fem flickor måste vara inblandade i vårt kaklagande, medelåldern var 12 år vilket betyder Lina (15), Hellu (14), Ninni (14), jag (14) och Juni (3). Muffinsen och bottnarna hann jag baka helt för mig själv, vilket kanske var helt bra... Jag undrar exakt hur mycket kaos det skulle ha blivit att göra allt från början med de här människorna.

Visst är det tusen gånger roligare med så många, men effektivt? Nej. Ninni lärde Juni att slicka tallrikar direkt med tungan, Hellu lärde henne att äta av glasyren så fort jag tittade bort, hon blev hyperaktiv av allt socker, säkert hälften av våra chokladgrejer blev uppätna innan det hann hända något med dem... Skoj var det, men jobbigt! Juni skrapade mina armar när jag vägrade ge mera choklad åt henne och jag vet inte hur många dumma saker Ninni hann lära henne. Juni älskar henne, så klart, vilken treåring skulle inte älska någon som ger massor av socker åt en om man tittar på henne? Ninni säger att hon kommer att bli en fantastisk faster som låter alla barn göra exakt vad hon vill. Det är jag också helt säker på. Men hon skulle kunna få testa sina barnkunskaper på någon annan än min redan hyperaktiva syster.

Det blev fint, mest med hjälp av Lina. Alla andra gick just ut ur mitt hus ungefär med orden "tack för att jag fick äta", hon med "tack för att jag fick komma". 

Kaosköket är städat för minst femtonde gången idag, kakan till median och muffinsarna till elevcaféet blev sjukt fina och förhoppningsvis goda, jag fick en skoj kväll och en historia att berätta till Ninnis barn. Om hur snäll hon var mot min syster.
Det var hundra gånger roligare, men kanse det finns någon sanning i uttrycket om att ju fler kockar desto sämre soppa. Visst är det roligt, men på något sätt tycker jag ändå mera om att baka ensam... Nästan i alla fall. 

π

3. 141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944592307816406286208998628034825342117067982148086513282306647093844609550582231725359408128481117450284102701938521105559644622948954930381964428810975665933446128475648233786783165271201909145648566923460348610454326648213393607260249141273724587006606315588174881520920962829254091715364367892590360011330530548820466521384146951941511609433057270365759591953092186117381932611793105118548074462379962749567351885752724891227938183011949129833673362440656643086021394946395224737190702179860943702770539217176293176752384674818467669405132...

Idag är det pi-dagen. En mycket bättre högtid än kvinnodagen, än fjortonde februari, än de flesta andra dumma högtider. Jag skulle kunna göra det här till den största högtiden på hela året. Som den lilla matematikmänniska jag är gillar jag siffror, men just de här siffrorna är något speciellt. Det är kanske de siffrorna jag är mest fascinerad av. För många år sedan, när jag var kanske sju år gammal, tog jag det som en utmaning att lära mig så många decimaler som möjligt. Jag kan berätta att jag kunde många. Det här året hade jag ett par tusen av dem på mitt matematikhäfte när vi höll på med geometri, och varje gång jag fick tråkigt lärde jag mig några till. För några månader sedan kunde jag också ganska många. De tio första sitter ännu kvar, men resten är glömda för länge sedan...

Jag vet inte varför jag gillar det här talet. Det är nu bara roligt. Det är helt oregelbundet, man använder det hela tiden, men det finns ändå massor av frågor om det. Det är nu helt enkelt bara en spännande tal. Som jag råkar tycka extra mycket om. Det är trevligt. Dessutom låter det, uttalat på engelska, exakt som det engelska ordet för paj. Paj som i äppelpaj och blåbärspaj och annat bra. 

Mathematician: Pi r squared

Baker: No! Pie are round, cake are square!

Jag borde ju ha bakat en paj. Det här året blev det inte så. Fjortonde mars nästa år ska jag bjuda massor av människor på pajer. Välkomna! 

Djävulen är i mitt kök

Det är faktiskt inte alls lika lätt som det ser ut att städa bort det där. Speciellt inte när hela köket ser ut så.

Imorgon ska det, för omväxlings skull, bakas igen och jag tjuvstartade lite redan idag för att inte ha helt för mycket att göra då. En djävulskaka, också kallad devil's food cake. På en halvtimme har jag redan hunnit med att märka hur mycket majsstärkelse egentligen fastnar på allt (hela jag och allt närmare än två meter från mig är ungefär helt vitt), hittat något fint i en blandning av en deciliter kakaopulver och två deciliter kaffe (beskt kan vara gott) och gjort mina systrar som förhoppningsfulls hoppade omkring i köket ledsna. Kaksmet med majsstärkelse är inte gott.
Det blir en heaven & hell cake, den underbara saken jag skrev om i november. Pyssligaste någonsin, men det är bara roligt!
Kvar finns då det mindre roliga, städa köket tills det skiner och lite grammatik på engelska. I alla fall har jag en fin ljusblå och en fin grön penna som faktiskt skriver med ljusblått och grönt bläck att skriva ner min grammatik med. Jag kände mig ganska duktig idag när jag köpte dem.

Nöjd

Magen full av plättar och korvsås (jo i den ordningen), cookies till min kära elevkårsstyrelse i ugnen, ett tyskaprov bakom mig, ett varmt kök, en bra bok som ligger någonstans och väntar på mig.
Efter att ha kommit till skolan och hört av den andra tyskagruppen att provet var omöjligt svårt lärde jag mig något som måste vara det bästa uttrycket någonsin på tyska. Da verstehe ich nur Bahnhof. Bahnhof betyder tågstation, men det här uttrycket betyder ungefär "jag förstår ingenting". Jag hade tänkt skriva det på provfrågorna någon kallade omöjliga, men allt gick bra och jag fick inte ens använda mitt fina uttryck. Jag blev nästan lite ledsen.
Så småningom ska jag väl lyfta på min nöjda rumpa och flytta den till en stol på Winden. Till mitt egna möte som jag inte ens vågar tänka på hur länge det var sedan senast.

Godkväll världen

Jag använde kvällen till att gå på ungdomsfullmäktigemöte, om inte annat fungerade det som en tvåtimmars finskalektion. Dessutom vet jag nu massor jag inte visste förut. Spännande grejer om en sportplan.
Min säng och en bok känns nog lite mera lockande än min tyskabok, men kanske jag borde lära mig några substantivs artiklar till innan provet i morgon. Vad ska jag värdera högre, att sova i morgon på morgonen, idag på kvällen eller båda två och lita på att jag kan tyskan?
Bra ska det väl gå, danke und gute Nacht.

En riktig jävla schlager

Finns det något bättre? Jag planerade att gå efter utseende och heja på den snyggaste, men kanske jag ändå måste heja på de här gubbarna.

Intelligent stuff

• Kvinnodagen är den onödigaste högtiden någonsin. Ingen vet varför den egentligen finns och använder den fel, jag gillar den bara inte. Den är ungefär på vändagen/alla hjärtans dags nivå, vilket betyder väldigt långt ner. Underst på min högtidslista.
• Grankulla kyrka har en spännande gång mellan den sprängda bergväggen och kyrkans innervägg. Den är tuff, jag skulle typ kunna bo där. Jag övervägde att bli så religiös att jag på riktigt kan bo där en stund, medan jag var där. Kanske det ändå blir lite kallt och fuktigt, och den är knappast lika mysig när alla de många ljusen som brann där har brunnit ut...
• Andakter kan vara trevliga. Att ligga på bänkarna i kyrkan och lyssna på klassisk musik är inte illa alls. 
• Jag ska spela ett instrument jag inte har spelat mer än en timme av mitt liv i morgon på gudstjänsten framför miljarder människor. Jag borde väl börja be om att det ska gå bra redan idag.
• Melodifestivalens final kommer idag.

Jag har alltså ägnat en dag åt allmän huvudvärk, och i snöstormen var det svårt att vara positiv. Mamma gjorde det ändå lite bättre genom att tala om att vi ska till Grekland första veckan i maj. Det är vad jag från och med nu tänker på varje gång jag ser en snöflinga. Idag måste jag vakna tidigt för att flytta på mig till kyrkan och leka i sju timmar. Jag kanske lärde mig lite också, men mest åt vi kex, lekte, sprang omkring och försökte skapa musik. Lagom mycket blandat med nattvardslektioner och sådant för att vi inte skulle få ha det helt för roligt. I morgon är det då dags för det vi förberedde oss för, gudstjänsten vi tydligen ska vara med i.
Den dagen den sorgen, nu ska jag äta och sedan flytta min rumpa till Ninnis hus för att kolla på Melodifestivalen, kanske i sällskap av några till och massor av choklad.

Om någon undrar

Kakan.


Jag har kanske gjort snyggare, men det syns i alla fall vad det är, den kommer att vara god, och fungerar hur bra som helst i vår film och för att ätas.

Saft

Jag sökte efter mat i frysen idag, och hittade rätt så mycket andra grejer också. Till exempel svarta vinbär. Vinbärssaft är gott, så jag bestämde mig för att det skulle mina bär få äran att bli. Jag hade glömt hur gott det är med hemlagad saft. Vinbär är inte ens min favorit. Det är jordgubb pch rabarber, om någon undrar. Det ska jag också göra så fort jag har gått och köpt jordgubbar.
Jag undrar vad som kommer att hända med mig. Om jag redan nu, som fjortonåring, kan bestämma mig för att koka saft en kväll. Mina barnbarn kommer väl att dö av saftförgiftning eller något.

Dagens projekt

Vårt mål.

Jag tänker fortsätta vara snäll mot mina medmänniskor, i morgon utan att de ens måste betala. Vi ska göra en film i median och råkade planera den så att vi behöver en kaka. En riktig kaka som man kan äta. Varför inte göra den god också så att alla sedan kan få smaka efter en lång och jobbig lektion av filmlagande? Idag fick jag också veta att några andra i vår grupp tydligen ska ha med saft i sin film. Vi kommer att ha ett sjukt fint litet kalas med saft och kaka där imorgon på morgonen.
Det blir en chokladkaka med bär och vit choklad. Den ska se ut som ett mynt. Där har vi en fin utmaning. Dessutom råkade Hellu bli sjuk så jag måste göra den med Ninni, personen som är känd för att äta upp hälften av det man lagar. Minst. Men hon blir sur alltid när jag säger att jag inte gillar att laga mat med henne. Egentligen har hon en poäng, senast jag bakade med henne gick det sjukt bra. Kanske till och med hon har lärt sig!
Receptet på de underbaraste muffinsarna i världen dök annars upp på sockermonstrets.blogspot.com för en stund sedan, något för veckoslutet kanske?

Gästbloggning utan poäng

Chokoplattor. Det ska det här inlägget handla om. Orsaker:
-Choko är gott
-Vi sitter just nu på en historialektion och talar om inflation och annat mysigt. För oss som gått företagandekurser känns det ganska onödigt, men vi kan förklara för resten av klassen som har svårt att förstå att pengar inte är lika mycket värda för evigt, att man inte kan trycka upp massor pengar för att betala skulder över landsgränser. Så vi gav det här exemplet: "Om du går till varukkan och säger att du vill ha en chokoplatta och betalar med en monopol(spelet) peng, tror du att hon eller han tar emot den och säljer chokoplattan åt er?" Sen började skämten. "Om du är riktigt riktigt söt och säger sokoplatta (läspandes) så kanske det går"
-Jannicas mamma jobbar på fazer, så reklam...

"Choklad är ett antal olika livsmedel baserade på kakaobönan. Bönan framställs av kakaoträdet Theobroma cacaos frukt. Kakaoträdet har odlats i Mellanamerika åtminstone sedan 600-talet av mayaindianer. Bönorna tros ha använts i åtminstone 2 500 år. Till Europa togs choklad första gången 1502 av Christofer Columbus, och Spanien etablerade tidigt ett monopol på import. Först förtärdes chokladen i form av chokladdryck, och chokladhus som sålde drycken öppnade på många ställen i Europa. 1828 upptäckte man hur man kunde framställa pulver av kakaobönorna, vilket ledde till att den första chokladkakan tillverkades 1847.
Många typer av choklad innehåller förutom kakao, i form av kakaomassa eller kakaosmör, även socker. Mörk choklad innehåller i huvudsak kakaomassa, medan vit choklad består av kakaosmör.
När mjölk ingår i blandningen kallas den mjölkchoklad. Choklad används som tilltugg, i bakverk, glass, dryck eller sötsaker, men kan även användas som krydda i matlagning. Idag används huvudsakligen tre olika sorters kakaobönor vid tillverkningen av choklad."
Fint. Sokoplatta.
Ninni

Fint

Ojdå, det blev fint. Jag är stolt över mina små muffins.

Muffins

Köket är platsen jag befinner mig på, min bakningsinspiration kom verkligen tillbaka. Jag har huvudet fullt av planer på vad jag ska göra. Just nu blir det chokladmuffins med pepparmint och pepparmintfrosting, jag är inte helt säker på om det var en bra idé till just vårt elevcafé men det får nu duga... De kommer nästan säkert att bli några av de godaste muffinsarna jag någonsin har lagat men vet inte riktigt om resten av skolan ser på det på samma sätt. Mörk choklad brukar inte gå hem hos alla.
Jag gillar idén med elevcafé, jag får baka, vi får pengar, resten av skolan blir glad. Just den hår gången går pengarna till en resa till Sverige vår bildkonstgrupp ska göra på hösten. Det här är skoj och det ska bli skoj, allt är perfekt!

Berätta för mig

1. Vad jag ska läsa. En roman på engelska som jag inte har läst eller sett filmen eller något och som helst har engelska som originalspråk, för annars känns det onödigt.
2. Vad jag ska läsa nummer två. En roman om andra världskriget, på svenska.
3. Vad jag ska baka till vårt elevcafé på torsdag. Helst mycket, snyggt, gott och sött.
Hjälp mig, det står helt stilla i mitt huvud!

Potatismos

Idag satt jag helt snällt och åt lunch. Min vän som satt bredvid mig gjorde något irriterande (typ försökte bita mig) och jag reagerade helt naturligt med en armbåge i hennes ansikte, som så klart missade för jag är dålig på att sikta. Plötsligt hörs det ett skrik från Ninni. För det var hon som satt bredvid mig, med telefonen i handen som alltid, och så råkade hon tappa den. I sin potatismos.
Alla vid bordet fick ett gott skratt, utom Ninni som fick en slemmig telefon. Det var kanske helt rätt åt henne som satt med den i matbordet...

Bara min klass

Startade ett krig kodat med det här, som kommentarer på en fråga om ett utvecklingssamstal i vår facebookgrupp. Vid tillfällen som det vill man ungefär lämna jorden. Eller bara skicka dem till månen typ. Det finns nästan tusen kommentarer på den statusen.

Scho-ka-kola

Idag på historialektionen satt jag och Ninni och avsluta en burk Schokakola jag hittade i min rockficka. För de som inte känner till den här lilla saken så är det ungefär choklad som innehåller rätt så mycket koffein för att vara choklad, innehållsförteckningen ser ut så här: Cocoa Mass, Sugar, Cocoa Butter, Coffee (2.6%), Whole Milk Powder, Cola-Nut Powder (1.6%), Soy Lecithin (Emulsifier), E 476 (Emulsifier), Flavor. Spännande eller hur? Det här är orsaken att man far till Varusteleka. Det finns inget bättre när du har varit vaken tillräckligt länge och behöver energi och det snabbt.
I alla fall så var det inte en särskilt spännande lektion och jag började, inspirerad av vad som stod på burken, googla det. Jag lärde mig bland annat att det lanserades under de olympiska spelen någon gång som jag inte kommer ihåg och att tyska flygvapnet använde det under andra världskriget. När jag tittade upp igen kan ni ju gissa vad vår lärare talade om. Luftwaffe, så klart. Deras ledare och deras roll i spanska inbördeskriget och jag vet inte vad. Jag funderade på att stiga upp och berätta det jag just hade lärt mig, men kom fram till att någon säkert skulle kräva att få min sista bit och det ville jag inte. Jag åt istället upp den helt själv och koncentrerade mig sedan på Hermann Göring och allt annat vår lärare talade om.

Reseminnen från Lunta Päin

Jag ska nu underhålla er med en lista om vilka fysiska minnen jag har kvar från veckoslutets läger.

• En visselpipa. Vem kom på den sällsynt dumma idén att alla många hundra människor där skulle bygga en egen visselpipa som de sedan kunde plåga resten av lägret med? Den ligger annars i min rockficka färdig för nya utmaningar.
• Ett par hörlurar som luktar rök. Jag lämnade mina kära hörlurar på kipinälådan och de lyckades bli de enda av alla saker jag hade med som luktar rök. Det rykte inte in i vårt tält, men på något sätt luktar de ändå. Idag på kemitimmen satt Ninni och saknade lägret med dem vid sin näsa. Jag skulle hellre vilja att de inte luktade tält. 
• Ett halv-köldskadat ansikte.
• En sprucken nagel. Jag vet att det låter löjligt och att en brandman inte borde klaga på spruckna naglar, men den sprack liksom på tvären och igenom halva nageln vilket betyder att det inte går att avsluta plågan utan en blodig operation med en sax och kniv, att det kommer in massor av skit och att det gör ont. Och om den bestämmer sig för att lossna har jag en halv nagel för en lång tid framåt.
• En tvål som inte är min utan Ericas. Hon ska få tillbaka den när jag kommer ihåg det...

En livsvisdom jag kan dela med mig av är att mina släckningshandskar är de underbaraste handskarna någonsin. Om de isolerar mot värme isolerar de också mot kyla, de är varma, sköna, håller vatten till en viss grad, håller vad som helst, och är redan så smutsiga att de inte blir värre. Enda minuset är väl det att de måste av om man vill röra vid något som man inte vill att ska bli smutsigt och svart. Mitt ansikte gick det ödet till mötes ett par gånger. I alla fall är de definitivt den bästa delen av min släckningsdräkt, som är för kall på vintern och för varm på sommaren, har stövlar utan stålhätta och en hjälm jag med glädje ska mörda när jag blir lite äldre och får en ny.
Jag ska väl sluta leva i veckoslutet som gick och göra något bättre än sitta och titta på gamla bilder. Det var skoj men någon gång måste väl det roliga ta slut. Att packa upp min väska verkar lagom tråkigt för det.

Godnatt

Jag kom hem pigg och glad, kanske lite på övervarv, men efter mat och några timmar bokprojekt som jag idiotiskt nog lämnade till sista kvällen börjar sängen kännas som den enda trevliga platsen... Några vackra bilder och fina motiveringar fick jag ändå gjorda till min modersmålslärares glädje.
Jag hade ett fint veckoslut där ute i ingenstans. Vihtijärvi är i alla fall enligt mig mitt i ingenstans. Lite kallt emellanåt, men vad gör nu det, jag har en varm sovsäck och någon eldade kaminen. Fina dagar med massor av skratt och skoj, sköna nätter var jag sov ovanligt mycket. Tältabstinensens blev jag också av med och nu klarar jag väl ett par månader till nästa gång. Det var nog verkligen på tiden att få komma ut och bo i tält, senaste gången var på sommaren.
Helt skönt blir det ändå med madrass, täcke och inget tvång att vakna klockan halv två i natt igen. Jag lärde mig annars vad N är på nytt idag, så nu kan jag hälsa er god natt igen, ordentligt. Bara så ni vet kodades många svordomar och andra ord som inte fick sägas högt enligt natoalfabetet under veckoslutet som gick.
Golf-Oscar-Delta November-Alpha-Tango-Tango hälsar Juliet-Sierra.

Natt II

Efter att ha delar med mig så mycket  jag orkat av allt mitt godis de senaste två dagarna sitter jag nu och äter av vad som måste vara min sista choklad. Det är imponerande hur mycket socker mina tältkompisar riktigt kan äta, både räknat per minut och dygn. Just nu kommer i alla fall chokladen väl till pass, jag vet inte när jag senast skulle ha varit så här trött... Tack någon högre makt för smartphones så att jag inte i alla fall somnar och gör tältet iskallt för alla att bo i.
Om man inte tänket på det är här, helt som igår, väldigt mysigt. Kaminen sprakar och jag tror att det snöstormar ute. Jag har verkligen ingen lust att titta efter. Jag har det fint och skönt här på min låda. I alla fall så har den snöat, så tältduken blev våt och frös igen, så nu knakar den och isen spricker upp varje gång det blåser. Ännu ett konstigt ljud att lyssna på.
Om någon undrar hadr jag det nog skoj hela dagen. Kallt, men skoj. När vi fick besök av de som inte var tillräckligt tuffa för att komma med på hela lägret önskade man ju nog lite att man skulle ha kunnat hoppa i en bil och åka hem till sin varma säng. Men nej. Nu sitter jag på en låda och bränner mina ben en halvmeter från kaminen. Helt bra så också.
Dagen använde vi alltså till att vara ute i snödrivorna och låtsas göra något (emellanåt gjorde vi också något), mysa i tältet, citera radio Pleppo, gå i bastun och ha ett av de sämsta discona någonsin. Jag orkade en timme och fortsatte sedan festen i tältet. Med att lägga mig i min sovsäck och lyssna på allas diskussioner. Det var mycket bättre stämning än inuti discohuset.

Golf-Oscar-Delta (jag glömde vad N är)-Alpha-Tango-Tango. Jag har faktiskt lärt mig något. Jag har också lärt mig att göra en visselpipa. Den har ett förfärligt huvudvärksljud, men var skoj att irritera människor med i början. För ljud kommer det ur den!

I stormlyktans sken

Jaa ni. Trots att det har varit iskallt ute, det tog hundra år att få upp tältet, det är kaos i tältet och att jag för en stund sedan blev väckt utan att ha sovit hemskt mycket före det måste jag nog säga att det här verkligen är precis det jag har väntat på, och alltså på riktigt väntat. Det är så länge sedan jag har bott i tält eller gjort något som det här att jag verkligen har saknat det. Jag vet att de flesta som läser det här inte alls förstår charmen med att bo i tält, men jag gör det. Det är det bästa som finns. Jag skulle inte vilja bo i tält för alltid, men som ni kanske märker måste jag göra det några gånger per år.
Att bo med nio människor så gott som på varandra i två dygn är överraskande roligt. Det blir liksom aldrig en tråkig stund. Suffeliregn, grönt te, allmänt fjantande, och det att alla känner varandra så bra gör att man verkligen aldrig ens har en möjlighet att sitta i ett hörn och sura.
Förhoppningsvis sover alla tillräckligt.lite eller mycket för att det ska fortsätta vara roligr imorgon också. Att sitta kipinä är faktiskt inget jag har något emo, det är riktigt mysigt. Man sitter vid en varm kamin, ser inte mera än vad stormisen lyser upp och hör alla små ljud av sovande människor. Det är ändå bara en timme så det förstör inte allt för mycket av ens sömn. Dessutom råkade jag få en rätt så passlig tid så här i början av natten. Man har just lagom med tid att fundera på hur bra man riktigt har det, för inte kan man ju fundera på något annat i stunder som den här.