London 24-27.1.-13

• Jag fick ont i fötterna.
• Jag förälskade mig i husen i Notting Hill.
• Jag kom ihåg hur mycket jag gillar Camden.
• Jag orienterade fram alla i tunnelbanan och tappade inte bort oss en enda gång.
• Jag åt. Mycket. Sådär tio tacon på kvällen efter att ha shopppat hela dagen. Sedan mådde jag illa. 
• Jag fick åttiotalsöverdos (och tinnitus) av Rock of Ages. Men den var skoj.
• Jag sov under ett täcke, något jag inte gör hemma. Här finns det liksom någonstans i sängen, där var det verkligen på mig.
• Jag hade varmt. Plusgrader och finländsk vinterrock blir det.
• Jag besökte två marknader, Camden Markets och Portobello Road Market. Marknader är typ det bästa som finns.
• Jag var i tusentals skobutiker.
• Jag var i ännu fler andra butiker.

Jag var i Books for Cooks i Notting Hill. Underbar kokbokhandel, var man dessutom fick lunch. Lite mera om det finns i andra bloggen.

Jag tog obligatoriska Londonfoton med Lina. Telefonkiosk...

...och mind the gap. 

Jag hittade perrong 9 3/4 på King's Cross.

Jag var i Camden.

Jag hittade det här i Whittards butik, en butik som jag som inte gillar kaffe älskar. Te och kakao, kan det bli bättre?

Måste bara sätta det här på grund av minerna... Det var sent på kvällen, vi var trötta, vi satt vis ett batteri och värmde oss, jag undrade bekymrat om vi nu säkert hade tillräckligt med cash kvar för marknaderna och Lina såg bara allmänt trött ut.

Jo, vi gillar shopping. En dag tillbringades helt utanför hela London i olika butiker och det största köpcentret jag någonsin har sett.

m&m's!

Fish & chips måste man äta i alla fall en gång. Annars är det inte ett Londonbesök. 

Ett varv till Hamleys måste också de två fjorton- och femtonåriga flickorna och enas mamma gå. Man blir väl aldrig för gammal för det?

Ännu ett par funderingar så här i slutet. Varför finns alls telefonkioskerna? Vem använder dem? Har någon någonsin sett någon inuti dem? Och varför finns det gratis wifi i dem?