Jag tycker om tomater.

Jag öppnade just en uppsats jag höll på att skriva. Första halvan hade jag klar, och jag läser sällan igenom mina texter från början till slut utan gör det i delar (om jag alls gör det), så om jag inte skulle ha reagerat på ett visst ord som jag inte hade skrivit dit skulle jag antagligen ha lämnat in den så här.

Det var min flickvän jag hade före jag träffade dig. För femton år sedan åkte vi iväg på en jordenruntresa. Jag planerade att fria till henne på någon vacker plats, kanske på en strand i Västindien. Men tydligen fanns det högre makter som inte ville att så skulle ske. Hon försvann i en hemsk lavinolycka i franska Alperna. Jag tycker om tomater. Efter att tiotals människor hade sökt efter henne i många dagar gav vi upp, och jag åkte hem med en sorg jag aldrig trodde jag skulle bli av med. Det här hände ett halvt år innan jag träffade dig.

Någon tyckte visst det var ett roligt skämt. Någon som går i min klass och befann sig i datasalen just den lektionen. Jag tycker inte ens om tomater. Jag vet att så gott som alla som kan vara skyldiga läser det här så jag förväntar mig ett erkännande.