För att min syster ibland är gullig

Idag på morgonen var jag trött och gick omkring i vårt hus för att fixa något. Plötsligt hörde jag Juni ropa från badrummet. "Du din äckliga gamla kråka!". Hon har varit sur på mig ända sedan jag kom hem, och det var en förolämpning helt riktad mot mig. Kreativ är hon, jag hör aldrig så fantasifulla förolämpningar som från henne. Fast den här hade hon tagit från Mumin, sådär femte gången hon sa det lade hon till ett "ropade Lilla My". I alla fall var jag ganska imponerad av henne.
Lite senare när jag hade kommit hem och vi hade ätit tänkta jag att jag skulle göra henne glad igen. Hon älskar att baka, och det fanns ett par gamla bananer på vårt köksbord, banankaka blev perfekt. Fast jag inte egentligen gillar bananer har jag en känsla av att det kan bli gott, det får vi se om ett par timmar. Juni åt upp hälften av chokladen som skulle i den och smakade på smeten en miljard gånger, men hon slutade kalla mig äcklig gammal kråka och slutade vara dum mot mig. I alla fall för stunden.



Superglad för att hon ska få baka!


Jätte-jätteglad... Eller bara skrämmande enligt mig.


Rädd.


Skrämmande.


Söt.


"Usch".


Allmänt galen.


Sur på allt.


Oooch väldigt skrattande när jag försöker bita av hennes näsa. Det gick inte, hon slingrade bort sig som en litan mask så fort jag kom nära hennes huvud..


Kanske hon inte riktigt kan uttrycka känslor med miner, men hon är helt gullig när hon är glad.

London 24-27.1.-13

• Jag fick ont i fötterna.
• Jag förälskade mig i husen i Notting Hill.
• Jag kom ihåg hur mycket jag gillar Camden.
• Jag orienterade fram alla i tunnelbanan och tappade inte bort oss en enda gång.
• Jag åt. Mycket. Sådär tio tacon på kvällen efter att ha shopppat hela dagen. Sedan mådde jag illa. 
• Jag fick åttiotalsöverdos (och tinnitus) av Rock of Ages. Men den var skoj.
• Jag sov under ett täcke, något jag inte gör hemma. Här finns det liksom någonstans i sängen, där var det verkligen på mig.
• Jag hade varmt. Plusgrader och finländsk vinterrock blir det.
• Jag besökte två marknader, Camden Markets och Portobello Road Market. Marknader är typ det bästa som finns.
• Jag var i tusentals skobutiker.
• Jag var i ännu fler andra butiker.

Jag var i Books for Cooks i Notting Hill. Underbar kokbokhandel, var man dessutom fick lunch. Lite mera om det finns i andra bloggen.

Jag tog obligatoriska Londonfoton med Lina. Telefonkiosk...

...och mind the gap. 

Jag hittade perrong 9 3/4 på King's Cross.

Jag var i Camden.

Jag hittade det här i Whittards butik, en butik som jag som inte gillar kaffe älskar. Te och kakao, kan det bli bättre?

Måste bara sätta det här på grund av minerna... Det var sent på kvällen, vi var trötta, vi satt vis ett batteri och värmde oss, jag undrade bekymrat om vi nu säkert hade tillräckligt med cash kvar för marknaderna och Lina såg bara allmänt trött ut.

Jo, vi gillar shopping. En dag tillbringades helt utanför hela London i olika butiker och det största köpcentret jag någonsin har sett.

m&m's!

Fish & chips måste man äta i alla fall en gång. Annars är det inte ett Londonbesök. 

Ett varv till Hamleys måste också de två fjorton- och femtonåriga flickorna och enas mamma gå. Man blir väl aldrig för gammal för det?

Ännu ett par funderingar så här i slutet. Varför finns alls telefonkioskerna? Vem använder dem? Har någon någonsin sett någon inuti dem? Och varför finns det gratis wifi i dem?

Mina små älsklingar

Jag hittade en ny kärlek i Londons alla skobutiker. Dr Martens. Blommiga. Den som ger något par av de här (eller något av deras lika fina blommiga kompisar) åt mig älskar jag för tid och evighet. Storlek fem, jag har födelsedag om nästan tre månader. Bara som ett tips :)

Hemma igen

Tillbaka i landet var bilarna kommer från rätt håll. Jag vet inte hur många gånger jag glömde bort det, och hur många gånger jag gick till fel bildörr när jag skulle hoppa in i bilen. Som ni ser blev jag inte överkörd, utan om hem sent igår kväll lite fattigare, med ont i fötterna, väldigt trött och med en tung väska. Hem till mitt varma hus, var jag inte måste sova med sockor på. Det som också var helt trevligt var att ha en dusch som genast blir varm och att inte ha fläktar i alla badrum som gör att där är tio grader varmt. Om temperaturen inuti husen inte skulle ha varit så låg skulle jag typ ha gömt mig inne i en garderob och råkat missa flyget.
Ute var det ju däremot varmt! Sådär tjugo grader varmare än här hemma i Finland... Alla som bor där kom in och klagade på kylan, vi kom in, de undrade varifrån vi kom och blev sjukt förvånade när vi sa att jämfört med Finland är här varmt!
Hemma väntar hundra väskor på att bli uppackade, här i skolan väntar ett par språktimmar. Jag förbereder mig på en attack från min engelskalärare, hur det nu sedan var i London. Usch.

London imorgon!

Imorgon går flyget. Till ett snöigt London. Vår värdinna meddelade att vi ska ta med varma kläder, eftersom det tydligen är iskallt i hennes hus. Hur ska jag, som fryser här hemma var temperaturen inomhus i alla fall brukar vara runt tjugo grader, överleva ett så kallt hus? Visserligen har jag sovit till och med ute på vintern, men det är inte riktigt samma sak... Idag på tyskatimmen var det typ minus femton inne i vårt klassrum och alla som inte hade på sig ytterkläder satt på golvet, med ryggarna mot batterierna och filtar över sig så att det blev som mysiga små bon. Nu blev det varmt där efter ett tag, men varför är det så kallt i vår skola? Det är ju inte som om det är första vintern någonsin...
Nåjo, jag hittade ett par sockor som går upp till knäna i mammas låda. Så kanske jag klarar det. Sjukt roligt ska det bli, fast det är kallt. Bloggningen kommer allså så gott som försvinna de närmaste dagarna, londoninvånarna skämmer inte direkt bort sina turister med gratis wifi... Och kanske jag också har smartare saker att göra än blogga. Sådär som springa omkring och slösa bort alla mina pengar.

Blåbärsplättar

Igår måste jag och mina systrar vakta Juni. Hon tycker om att baka. Men det kan hon inte själv. Så hon fick röra om i blåbärspannkaksskålen. Tack vare de pannkakorna blev jag glad igen, efter att ha blivit sur av att ha gått till bibban och inte kommit hem med en enda av de böcker jag sökte efter. De var faktiskt riktigt goda trots treåringshjälpen! Köket blev inte ens fullt med mjöl, och hon hällde inte sirap i sitt hår eller något. Kanske jag borde börja baka mera med henne.
Som ni kanske kan gissa finns receptet på andra bloggen.

Spaghettidagbok

Inspirerad av mitt flygande spaghettimonster fotade jag min spaghetti som jag åt igår. Det ser ju nog lite ut som ett monster. I alla fall äckligt.

Sockermonstret, det är jag

Jag tänkte bara berätta att jag de senaste tio minuterna har skapat en ny blogg. Bästa sättet att se vad det är frågan om är väl att gå in och titta. http://sockermonstrets.blogspot.fi/. Jag tror inte på att fixa och slipa på detaljerna i tusentals år innan jag berättar om sådant här, tiden jag har lagt ner på detta är inte så hemskt stor (utom den tiden det tog att hitta ett ledigt namn), och det finns exakt ett inlägg. Men det kommer att bil fint. Någon gång.

FSM

Idag lämnade Ninnis sig inloggad på facebook. Det kan man ju bara inte låta gå förbi utan att göra något. Så jag ändrade hennes religion. Hon blev en pastafari, med det Flygande Spaghettimonstret som gud. Det är faktiskt en religion, och så här inleder det allsmäktiga Wikipedia sin artikel om det.

"Det flygande spaghettimonstret (engelska Flying Spaghetti Monster, FSM) är gudomen i en satirisk religion. Den skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skall läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor, ett beslut som sedan upphävdes. Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen.
Religionens anhängare kallar sig för pastafarier, en ordlek på rastafarier och deras tro rastafarianism. Vissa klär även ut sig till pirater, eftersom dessa enligt FSM är heliga och de ursprungliga pastafarierna."

Det bästa, eller sämsta helt beroende på hur man ser på saken, är ju att hon antagligen inte kommer att ta bort det. Har man lyckats eller misslyckats med en facerape i så fall? 

Mangocheesecake med hallonsås

Det finns ingen kaka som ser slemmigare ut på bild än den här... Lita på att den är helt fin och ganska oslemmig i verkligheten. Som alltid med gelatin blir det lite slemmigt, men inte så farligt faktiskt. Jag jobbar på att klara av att tycka om saker med gelatin, och med den här kakan lyckades det faktiskt.

Jag ska inte använda ordet äcklig om den här kakan, men den är helt enkelt inte lika god utan såsen. Det fattas något. Den blir bara en söt grej utan något konstigt, en söt grej utan själ. Så kommer hallonsåsen och kaboom, den har en fin och speciell personlighet som gör den till något man kommer ihåg. Mangon smakar inte så mycket, men behövs nog ändå för att det ska bli något. Den kommer där lite efteråt som en påminnelse om att det här inte alls var en så tråkig kaka. För det är den inte. Det är en fantastik kaka som passar perfekt som efterrätt, speciellt när den inte är lika söt som de flesta andra efterrätterna. Därför tycker jag att just cheesecakes passar bra som efterrätt, men skulle aldrig drömma om att servera en sådan här på ett kaffebord. 

Tyckte ni inte beskrivningen var lika euforisk som resten av kakorna? Kom ihåg att cheesecakes inte är min största favorit. Men det här gillade jag tusen gånger bättre än alla andra jag någonsin har smakat på!

Botten:
12 digestivekex
100 g smör

Mosa kexen och blanda med smält smör. Platta ut i en form med löstagbar kant, med bakplåtspapper i bottnen. Ställ den på en riktigt kall plats en stund. Där kommer det här finska vädret med -25 väl till pass. Ta in den, ta loss bottnen, sväng upp och ner på ett fat, ta bort pappret, ställ kanten runt kexbottnen och knäpp fast den. Nu kan du hälla på fyllningen hur bra som helst och ta bort kanten före servering och undviker helt problemet med att annars ha ett bakplåtspapper under kakan när du serverar den. Om nu någon förstod min förklaring.

Fyllning:
4 burkar = 500 g mangobabymat, ni vet fruktburkarna alla småbarn älskar. De som finns i babymatshyllan. Det går också med ca 300 g färsk, mixad mango, men då måste man antagligen sätta lite mera socker. Fryst mango skulle jag inte rekommendera, men om det inte finns alternativ så går det väl...
Hälften av saften från en lime
200 g färskost, ex. philadelphia
250 g turkisk yoghurt
1 dl florsocker

5 gelatinblad + 0,5 dl kokande vatten
2 dl vispgrädde

1. Töm burkarna i en skål. Blanda med limesaften, yoghurten, osten och florsockret. 
2. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten.
3. Smält dem i det kokande vattnet.
4. Blanda ner det i mangoröran.
5. Vispa grädden och rör försiktigt ner den.
6. Häll ovanpå kexbottnen och låt stelna minst fyra timmar.

Hallonsås:

ca 500 g frysta hallon

0,5 dl socker

Koka upp hallonen tillsammans med sockret. Passera genom en sil, går enklast om man rör om i röran inne i silen med en slev. Mosa liksom ut allt gott ut hallonen genom silen med hjälp av slevens botten. Låt svalna och servera med kakan. 

Kolapaj med tranbär

Det här älskar jag. Finns det något lika perfekt som en söt paj med kolasås, segt men på samma gång krispigt havrebotten och lite sura tranbär som exploderar med ett litet moln av syra inuti munnen mitt i allt det söta?
Det blev kanske en lite väl poetisk mening, men ungefär så är den här pajen. Om man nu kan beskriva den med rättvisa. Det är helt enkelt en underbar smakkombination, och för att göra det ännu bättre är det inte bara smakerna som passar så bra ihop utan också hur den känns. Det här är, just nu, min favorit av alla de kakor jag brukar göra. Kanske för att jag äntligen har börjat acceptera att också sura grejer kan passa riktigt bra in bland sina söta kompisar.
Den är väldigt enkel att göra, men kräver lite tid för att stelna. Så där att den är omöjlig att servera varm. Själv hatar jag att ha någon form av tillägg till kakor och pajer, så där som glass eller vispgrädde, men just här kanske en klick vispgrädde skulle passa. Men bara kanske.

Botten:
125 g smör
1 dl socker
1 dl havregryn
2 dl vetemjöl

Smält smöret, blanda ihop det med resten, platta ut i en pajform och grädda i 200° i 12-15 minuter. Under tiden kan du laga fyllningen.

Kolafyllning:
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
1 dl socker
50 g smör
1 tsk vaniljsocker

Blanda grädde, socker och sirap i en kastrull. Koka det tills det är fast, men mjukt när man droppar lite smet i ett glas kallt vatten. Inget av smeten ska flyta upp till ytan utan allt ska sjunka ner och där på bottnen av glaset bilda små droppar som går att lyfta upp med fingrarna. Det är svårt att förklara, det tar kanske 15 minuter? Jag lovar att mäta temperaturen nästa gång jag gör det här.
Ta bort från plattan, rör i smöret och vaniljsockret, häll i pajskalet. Det gör inget om skalet kommer direkt från ugnen, här spelar det faktiskt ingen roll. Vicka lite på formen så det sprider ut sig jämnt.

Topping:
0,5-1 dl tranbär

Strö ut bären jämnt över kakan, det spelar faktiskt ingen roll om de är frusna eller färska. Det här måste göras medan fyllningen ännu är varm, annars rullar de bara omkring och är inte alls lika trevliga som om det har sjunkit ner halvt i kolan.

Tidigare har jag gjort det här med lingon, och också helt utan några bär på, men det här är det som jag gillar överlägset mest. Röda vinbär skulle säkert inte heller bli dåligt, det ska jag testa nästa sommar!

Chokladtårta med chokladmoussefyllning

Det är med risk för att överanvända just den här meningens mening, eller bara ordet fantastisk, jag säger att den här kakan är fantastisk. Alla tre kakinlägg som kommer här kommer att börja på samma sätt, men det är det som är sanningen. De är helt enkelt så bra.
Det här är alltså, för att igen använda ett fjantigt uttryck, drottningen av kakor. Så chokladig att precis alla får nog av choklad i alla fall för några timmar framåt efter ett par bitar. Limen gör den lite fräschare och lite annorlunda än bara choklad, choklad, choklad. Om det är det man är ute efter kan man ju bara äta en chokladplatta. Grejen med den här kakan är fluff blandat med mjuk och kompakt kaka, limens smak som sticker ut mot allt socker, och, så klart, chokladen. Det här är en födelsedagstårta, inte en efterrätt. Den passar liksom som morgonmål om man inte äter något annat. Om nu någon annan än jag tycker att kakor faktiskt kan passa bra som morgonmål...
Så ännu ett par ord om fyllningen. Det är löjligt enkel att göra, får sjukt bra konsistens att göra så gott som vad som helst med, smakar gott och lite annorlunda tack vare färskosten, är lätt att arbeta med, passar till allt. Jag använder den här som både fyllning och glasyr, den här mängden räcker bra till båda.  Testa den och du vill aldrig mera använda något annat till grejer som ska ha chokladfyllning eller -glasyr.

Kaka:
1 dl kakaopulver
3 dl socker
1 dl mjölk
150 g smör
3 ägg
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
4,5 dl vetemjöl
2 limer, saften (riv det yttersta gröna av skalet först, det ska som garnering på toppen)

1. Sätt ugnen på 175°.
2. Häll kakaon, 1 dl av sockret och mjölken i en kastrull. Hetta upp medan du rör om hela tiden till en slät chokladsås.
3. Vispa smöret och resten av sockret tills det är fint, ljust och fluffigt.
4. Vispa i äggen ett i taget.
5. Blanda ner alla torra ingredienser, chokladsåsen och limesaften. Rör försiktigt tills det är en jämn smet.
6. Häll smeten i en form, helst med löstagbara kanter (kom i så fall ihåg att sätta ett bakplåtspapper i bottnen) men det är liksom inget tvång. Det fungerar också med andra former.
7. Grädda i 40-45 min, den ska inte vara kladdig i mitten. 
8. Låt svalna och dela sedan i två bottnar. 

Fyllning & glasyr:
300 g choklad (ca 50% kakao, lite mindre fungerar också, eller mer om man vill)
200 g färskost ex. philadelphia
4 dl vispgrädde

1. Smält chokladen.
2. Blanda den med färskosten, man behöver röra ganska mycket så att det inte får klumpar av vare sig choklad eller ost.
3. Vispa grädden.
4. Blanda försiktigt ihop dem. 

Dags att sätta ihop kakan! Lätt som en plätt, bred ut lite mer än en tredjedel av chokladmoussegrejen på den understa bottnen, sätt på den andra, bred på resten och se till att få det på kanterna också. Garnera med lite limeskal. Ställ att stelna på någon kall plats och njut sedan av den, som det chokladmonster du är. Den ska alltså serveras kall, den är lite trevligare då när fyllningen/glaysyren är lite stel som motsats till kakan. Tårtan blir bara bättre till nästa dag, det är viktigare att den är kall än att den är lagad en timme före den serveras.

Tillräckligt med socker så blir alla söta och glada

Jag upptäckte att jag hade väldigt mycket kakor kvar, så jag passade på att bjuda in Lina för lite Londonplanering och massor av kaka. Ninni fick också följa med på allt kakätande, och ännu finns det kvar massor av åtminstone en av kakorna... Vi åt av dem tills vi sprack. De var ju så goda. Min personliga favorit var kolapajen med tranbär, chokladtårtan var precis som man kan förvänta sig (chokladig!) och innan jag hann få av mangocheesecaken hade hallonsåsen tagit slut. Det var en stor sorg, för utan hallonsåsen är den inte alls lika god. Ni kan förbereda er på en total receptattack här om en stund. 

 Efter några gram socker för Ninni tyckte hon att hon behövde något surt. Tranbär. Hon bestämde sig för att sockra dem, spillde ut socker i soffan var vi satt, städade bort det och satte det i min säng. Tack för det.

Inte så säker på om det är en kaka eller en bebis... 

Jag tänkte inte äta kaka på en stund efter det här. I alla fall inte före imorgon.

Med mumin och choklad överlever man allt

Till och med -25 grader.
Kvällen och natten till lördagen tillbringade jag med fyra flickor mellan fjorton och femton, sushi, chokladfondue, massor av ananas, godis, chips, en dvd med några muminavsnitt och tre barbiefilmer. Jag vet inte när jag senast har tittat på filmer som är menade för äldre än femåringar med dem alla. Kanske aldrig? Mumin är ju ännu något av det bästa man kan titta på om man nu ska se på treåringsfilmer, men Barbie? Det är bara dåligt, det händer ju inte ens något i dem. Nu tänker jag inte kolla på de filmerna före jag själv har barn som vill se på det. Om ens då.

Alla åt tills de mådde illa och började må ännu mera illa ett par timmar senare. Det skyller vi på min mamma som skänkte helt för mycket kinapuffar till välgörande ändamål, det vill säga oss. 

Linas problem här var att "jag orkar inte slicka bort chokladen från mina läppar". Våda i-landsproblem?

Nu ska jag inte göra om misstaget (eller de var nog ganska medvetet) jag gjorde i förra inlägget. Bilderna är från Ninnis blogg. Någon gång bad hon mig att ta bort alla länkar som finns till henne här i min blogg, men så blev hon sur när jag inte hade länkat till hennes blogg när jag stal bilder därifrån. Svårt att bestämma sig?

#cutninniforbieber

Idag har jag varit väldigt effektiv precis hela dagen ända fram tills nu. Min kära mor informerade mig också om att jag ska baka tre kakor tills lördag och söndag, och gav väldigt många andra grejer åt mig att göra på veckoslutet. Dit for alla drömmar om lite ledig tid den här veckan.

En aning ironiskt att plastpåsen är full med frukt och grönsaker, men det enda som syns utåt är våra chips. 

Ja, det är en barbiefilm. För den kom på tv när vi inte orkade göra något ordentligt. 

Först var jag tveksamt duktig i skolan, sedan var jag på riktigt duktig när jag uppoffrade mig att gå till butiken medan Linda, Lina och Hellu satt inne i ett hus. Jag och Ninni gick, med en pulka, genom halva grani för att komma till butiken. Ett fasansfullt långt avstånd som vi alla vet. Där slösade vi bort pengarna Lindas mamma så vänligt hade sponsorerat oss med på sushigrejer och massor av frukt. För att vi ska äta det imorgon. Ni kan tänka er hur plågsamt det var att laga det idag! Ninni skar sig på kniven jag skar avokado med (därför stoppar man inte fingrarna under någon annans kniv), därför den fina rubriken.
Jag hann också gå till kyrkan för att "lära känna min församling", vet nu inte hur mycket bättre kompis jag är med den nu men bara åtta gånger kvar... Kanske jag borde lyssna på prästerna och ge det en chans. Vem vet, kanske det är hur roligt som helst bara jag ändrar attityd. Kanske.
Som avslutning på den här fina dagen hittade jag ett par jeans i Lafkan. Ibland är det ju bra att tänka lite på vår vän jorden och köpa grejer secondhand. Om de passar har jag ingen aning om, det är ännu en väl bevarad hemlighet som ingen vet svaret på. Så fort jag har hittat tre olika kakrecept som verkar fina ska jag undersöka den saken. Efter det är det historia, historia och ännu lite historia som ska få äran att tillbringa kvällen med mig. Ryska revolutionen är underbar.

Scout

Jag tänkte bara berätta att idag var jag på scoutmöte. Jag räknade att jag har varit på ungefär fyra av mina egna möten under hösten som har gått. Idag kom jag ihåg varför. För att det vi gjorde var tog suddiga telefonkamerabilder med konstiga motiv, med teman valda från en lista med felstavade ord. Orden var ungefär vänskap, frukt, knopar, automobil, plankorsning och annat trevligt. Vilket slutade med att Ninni skulle göra en brygga mitt i en korridor, under ett tält, och jag låg på golvet och fotade medan hon förberedde sig mentalt.
Scouter är kul. Men jag har aldrig älskat våra möten. Av någon orsak har den motivation jag tidigare hade att gå på dem försvunnit under de senaste månaderna. Trots det kan jag ju inte sluta gå på dem helt, eftersom lägren och de andra evenemangen är det roligaste som finns. Man kan ju alltid göra också våra möten roliga om man riktigt vill...