Vi slösade bort några timmar i Varusteleka, jag kom som vanligt ut nästan tomhänt men med massor av idéer om vad jag ska göra sedan någon gång när jag känner för att skrämmas eller skapa kaos eller bara vara allmänt skrattretande. Resten gick ut antingen med ett löfte om att aldrig återvända eller med händerna fulla av saker, barnsligt lyckliga. En middag med bara socker och konstgjorda grejer (lägerkänsla redan nu) och några timmar som gick ut på att bära grejer in och ut, kolla att de fungerade, bära lite till, fundera och fixa. Vi hann bränna upp en hatt och hittade ett tält från sextiotalet som hade massor av (köns)sjukdomar. Det finns inte mera.
Vi är helt tydligt experter på att få massor av tid att gå och få det att se ut som om vi gör något viktigt, men det är helt okej, vi har det roligt ändå där på brandstationen. Ännu roligare kommer det att bli på lägret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar