Hexagon

Jag kommer ihåg exakt en sak jag har tänkt blogga om. Säkert finns det typ tusen till, men den här tänkte jag på igår. Så jag skriver väl om den då.
Igår var jag på en keramiktimme. Jag har varit på exakt hälften det här året, vilket betyder två. Därför kände jag mig som en dålig människa som inte bryr mig om det, för jag tycker om det och vill inte missa massor av timmar för då hinner jag ju inte göra slut mina uppgifter. I alla fall fick jag en rolig uppgift, säkert den första någonsin jag på riktigt har tyckt om.
Den var att laga en sushiservis. Som alla vet är den japanska designen väldigt minimalistisk. Alternativen till vad allt man kan göra är alltså ganska få. Jag kände inte för att göra något förutsägbart, vanligt eller snyggt i sin enkelhet, så jag valde, helt ovetande, den mest komplicerade, men ändå genomförbara, geometriska formen man kunde komma på. En hexagon. Så satt jag i två timmar med en gradskiva, papper, penna och sax och ritade, ritade, byggde och fixade. Tack, underbara matematiklärare, för att du lärde mig rita och mäta vinklar. Eller sedan inte. För att det ska bli snyggt krävs ju att allt är perfekt. Speciellt när jag tänkte att hela servisen ska bli som ett pussel och se ut så här.

Någon annan som ser det fina med min idé? Ett serveringsfat i mitten, med allas personliga fat runt om, som man efter att man har suttit och beundrat den väldigt konstnärliga helheten får flytta lite närmare sig och äta.
Frågan är nu bara hur jag ska få mina sojaskålar att passa in. De måste hålla sig till samma form och helst också passa in i pusslet. Som ni kanske märker är det här något jag älskar. Vad är liksom bättre än geometri kombinerat med konst, speciellt sådan konst som på samma gång ska bli bruksföremål?
Egentligen kan jag tänka mig ganska mycket. Men jag gillar ändå det här. Och har så lite att göra att jag skrev ett blogginlägg om det.