Som den lilla nörd jag är kunde jag inte annat än älska The Hobbit. Det var säkert den första filmen jag någonsin sett baserad på en bok var det hände mera i filmen än i boken. Antingen har jag glömt hälften av det som hände i boken eller så stoppade de som gjorde filmen in lite extra händelser här och var. Resultatet kan inte på något sätt kallas dåligt. Carolina tyckte att den blev långtråkig, jag förstår hennes poäng, det var inte bekvämt att sitta stilla i tre timmar. Kanske det också blir det när man förvandlar en bok med trehundra sidor till tre tretimmarsfilmer. Jag blev i alla fall inte besviken. Gollum var lika rolig som vanlig, min kära syster påpekade inte bara en gång för mig att han är precis som du, och när jag kom hem sa till och med pappa att jag har lika stora ögon som Gollum. Han är nog min favoritkaraktär från allt jag någonsin sett, så kanske jag ska ta det som en komplimang. Eller så inte.
Som en liten stilla fundering här ännu på slutet, varför måste Light my fire-grejen, den där med tallrikar och mugg och spork och allt möjligt annat onödigt, vara en så hemsk form att göra paket av? Det kan ju inte vara en unik present. Just därför måste de väl göra den så svår som möjligt att packa in. Vackert blev det inte, men jag tror att min lilla nioåriga scoutsyster som får den imorgon blir glad. Fast det tar emot att ge något så mainstream åt henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar