Som vanligt sent ute, femton timmar före jag behövde min klänning köpte jag den. Timmarna mellan det att skolan slutade och middagen var jag i stan med Linda och sökte efter klänningar att ha på vår dress up-day. Eftersom det halvt var min idé hade jag liksom inget val att har jag fina kläder eller inte. Garderoben innehöll ingen passande klänning, inte heller systerns, det var bara att köpa en ny.
Imorgon gäller det då alltså att ha på sig den i skolan. Och hoppas på att lite flera än elevkåren också tyckte att det var en rolig grej och satte på sig klänning istället för jeans.
Hälften av familjen flög iväg till London med löften om att hämta presenter, jag blev sorgligt nog kvar i snöiga Finland med pappa, Juni och Ågren och har ingen inbjudan till presidentens bal. Idag bestämde jag mig för att ett av mina mål i livet är att bli bjuden dit. Ungefär på samma gång som jag bestämde mig för att göra det bästa historiaarbetet om andra världskriget vår lärare har sett. Det är ganska omöjligt, han visade gamla arbeten och jag har aldrig sett något så otroligt välgjort som ett av dem. Jag skulle antagligen inte klara av att göra något sådant ens om jag skulle ha obergänsat med tid. Att jag dessutom känner personen som gjorde det gör inte saken lättare... Jag måste ju vara lika bra. Bara att hitta på någon fin synvinkel på Finland under andra världskirget och börja skriva.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar