Mitt 2013

Jag tänkte bara berätta att det som kopparna sade om mitt kommande år var resa, lycka (i svampskogen) och ny partner. Jag lovar att berätta om någon av dem går i uppyllelse.

2013

Ännu ett år är slut. Fjortonde gången i mitt liv det byter år. Jag kollade just upp vad jag skrev den här dagen för precis ett år sedan. Inget så väldigt speciellt. Några grejer jag ville göra och en text om att alla bara skulle ha roligt år 2012. Jag tänker i alla fall försöka att inte vara så mainstream att jag förvandlar det här inlägget till något om vad allt jag har gjort under året som har gått, det är bara att läsa gamla inlägg så får ni veta allt jag har skrivit om, eller tala med mig direkt så berättar jag nog. Framför allt tror jag att alla som läser det här redan vet vad som har hänt i mitt liv under 2012. Jag överlevde hela året, till och med 21 december, och det är väl det som är huvudsaken.
Mina mål för 2013 existerar inte riktigt, inga nyårslöften, ingenting. Jag vet vissa grejer jag ska göra, men de tror jag också alla som läser vet om, och jag gillar inte nyårslöften. Varför ska man använda just den första januari som dagen då allt börjar? Fungerar inte vilken annan dag som helst lika bra? Jag lovar mig själv att sluta med grejer och börja med grejer säkert en gång i veckan. Det blir ju bara jobbigt om allt ska hända på samma gång. Det som jag just nu försöker med (och har försökt väldigt länge) är att sluta svara "jag vet inte". När jag bara inte orkar förklara eller fundera. Det ska jag sluta med, men det är inte ett nyårslöfte. För nyårslöften är dåliga. Man klarar ändå aldrig av att hålla dem och de är bara deprimerande. Punkt.
Ett nytt år är inte en ny start. Det är bara då kalendern börjar om från noll. Inget annat startas om. Det är en lika stor förändring som när klockan ändrar från 23.59 till 00.00 vilken annan dag som helst. Allt är fortfarande likadant när man har sett klockan långsamt gå mot tolv och till slut ser den gå över. Ingen fe har kommit med ett magiskt trollspö och förändrat allt.
Jag har inget emot nyår. Det är helt trevligt. Det jag inte gillar är hur alla börjar se tillbaka på sina liv, komma på att de har varit helt hemska och bestämma sig för att nu börjar deras nya liv, deras fantastiska, glittriga liv. Det fungerar inte så. Det går inte ett par sekunder. Men gott nytt år i alla fall! Jag kan ju alltid önska att det blir ett bra år för alla.

Yoloswag

Hemma igen efter ännu en Julmis. På vägen dit började jag och Mima räkna hur många dagar och nätter vi riktigt har tillbringat på scoutevenemang men slutade efter att ha kommit upp till ett par månader med orden "helt för många". Några av de dagarna har nog varit ganska bortslösade, för att inte tala om sista dagen av så många av de evenemangen, den dagen när man kommer hem vid två och är så trött att man tvingar sig att vara vaken till tio, får en helt sjuk energikick vid nio och sedan är trött hur många dagar som helst.
Fast jag var rätt så sur och irriterad i början över att vara så totalt ensam blev det ganska snabbt bättre, jag fick en patrull att bestämma över (hehe soj att ha någon som lyder en för en gångs skull), jag hittade massor av glitter i min väska och började glittra överallt. Mit hår är ännu också helt glittrigt, två tvättar efter det värsta glittrandet. Jag vill inte ens veta hur min sovsäck ser ut. Redan bastuns avlopp, min madrass, alla golv och många personers hår har glittrat tillräckligt för det här året. 2012 alltså. 2013 är jag redo att börja glittra igen! Alla behöver ju det där lilla extra i sitt liv, det som sätter glans på tillvaron och glittrar till livet lite extra.
Trevliga nattorienteringar, nattmanövrar, Muhöscouter, egna scouter, en riktigt obekväm och varm sovplats den andra natten, för många dåliga skämt och ännu flera ord som spelades i Wordfeud gjorde att det inte blev värst mycket sömn. Något som kändes mycket trevligare för femton timmar sedan än nu. Igår på kvällen tyckte någon att den hade för få Wordfeudmotstånadre och fick ganska många att börja spela det. Jag är ganska stolt över att jag är bäst av alla på det. Inte en enda förlorad match hittills. Alla andra hatar mig för det, och kommer väl att sluta spela det med mig förr eller senare. Just nu är jag bara nöjd över mina resultat! Det här spelet är faktiskt det var det går sämst för mig.




Inte så mysigt att vara liten unge ännu ett och ett halvt år när alla andra är ledare, men det här bevisade ju nog att det går. Jag hade ett mysigt veckoslut i Noux. Inte kan jag säga något annat, hur dålig attityd jag än hade i början. Julmisen är det bästa inom scouterna på hela året. Var annars finns det en ursäkt att ha glitterkrig än en mörk vinterkväll ute i skogen var ingen utomstånde någonsin får veta vad som har hänt?

Känn scoutandan

Idag har hag vaknat klockan 06.45. För att ta mig till en stuga ute i Noux och scouta mig. Nu sitter jag alltså här ocg är trött och pysslar. Det var ju precis därför jag kom hit, för att gäspa och rita med silverpennor. En annan underbar grej är att jag är äldst av alla dem som inte är ledare, betyder att jag antingen får skaffa nya vänner bland de yngre scouterna som tycker att smink är nödvändigt i.skogen, eller vara ensam med undantag för när ledarna (kröhöm) tycker att de kan vara med mig.
Nåjo nu ska jag väl få det till något roligt. Om inte före så ikväll när jag kommer att bli mördad på ballongjakten i den mörka kalla skogen, också kallad rybärybä.

Marodörkartan

Jag hittade ett par foton av min karta här. Jag måste bara få visa den och berätta exakt hur glad jag är över den! Rimmet min syster hade skrivit på kortet var "här får du en ganska siisti grej, som nog inte finns på önskelistan för varje tjej". Hon hade väl rätt, jag undrar hur många som skulle ha blivit lika glada som jag blev... Just nu ligger den visserligen och möglar på mitt golv, jag har inte hunnit göra något åt den och någon kom och stal mitt skrivbord för att vi alla skulle rymmas att sitta på juldagen. Det kom aldrig tillbaka och idag meddelade min familj att det från och med nu inte längre är mitt bord utan min systers. Jaha. Så allt som fanns på mitt bord ligger på golvet och möglar.

Mellandag

Efter att ha sett precis allt alla har köpt på alla bloggar och dessutom en miljard uppdateringar från tusentals butiker (bara en liten överdrift) bestämde jag mig för att göra samma sak. Jag köpte ett par byxor och en tejprulle. Jag lyckades visst lämna min jesustejp i syndalen i en sandhög någonstans, jag är till och med ganska säker på exakt var jag lämnade den. Inte för att det hjälper nu... En ny fick jag gå och köpa, som den enda julmisförberedelsen jag har gjort. Imorgon klockan 07.50 ska jag vara på tågstationen... Underbart. Är det inte meningen att man ska få sova på jullovet?


Här ser ni ännu mina byxor, med ett foto var man får vara glad om man ser något alls.

MAAAT

Min lilla bebis varma sillen som pappa först mobbade mig för men som sedan fick så mycket beröm att det var värt det. Jag märkte alltså på sommaren att jag nog ändå tycker om sill, i alla fall varm, efter att ha låtsats spy varje gång någon har nämnt sill i många år.


Lax, tax, lax. Det var ett riktigt dåligt skämt.


Julbröd fullt med socker...


Och så nya jultraditionen sushi!
Min mage spricker, jag mår illa och inget är kul. Nästan. Igår upptäckte jag exkat hur söt all julmat är och fick sedan en liten ingetsockerstund, jag mådde illa av allt som var sött. Speciellt maten. Jag började fundera och kom fram till att precis inget som fanns på vårt julbord var utan socker, utom potatisen. Efter att jag hade accepterat det och öppnat lite julklappar gick det helt bra att äta igen.
Det kanske finns en poäng med att det bara är jul en gång om året. Julmaten är inte god mera, och det har bara gått två dagar. Om trehundrasextioyra dagar lovar jag att äta den igen!

Böcker

Jag gillar böckerna jag, mamma och pappa fick av mormor. Hon skulle ha kunnat ge dem åt vem som helst av oss hur som helst (utom kanske Rowlings bok åt pappa) och alla skulle ändå ha blivit lika glada. I alla fall tre sjukt bra böcker, hoppas jag, som jag ser fram emot att läsa! En av dem är visst redan läst, men tror inte att detkommer att skada att läsa om dem... Tack mormor för det här, jag kommer i alla fall nte att ha tråkigt på ganska många timmar.

Grattis på julen.

Hälsar nu ännu en gång till alla personer som har tråkigt och sitter och läser min blogg. Från en mysig grej som stavas fake-onepiece. Mamma kallar mig Yoda när jag sitter här med huvan hängande över halva ansiktet... Jag måste också erkänna att jag fick ännu några sjukt bra julklappar, jag fick faktsikt Marauder's map! Kartan jag har stirrat på i evigheter (eller öpnnat Hamley's hemsida och stirrat på hur mycket den kostar...) och önskat mig men tänkt att jag kommer ändå aldrig att få den. Mina underbara systrar kände sig visst snälla och köpte den till mig. Jag är väl så nördig att jag blev barnsligt förtjust och bara satt och tittade på den en lång stund. Allt möjligt annar kul fick jag också, massor av grejer jag ville ha och behövde, och jag är inte besviken på något sätt. Julgubben var snäll i år!

God jul!

Jag tänkte skippa hela godjulönskningen och säga att jag har blivit muslim. Men då skulle jag också måsta skippa julklapparna, i alla fall de jag ger, julmatslagandet, allt griskött och annat inte så trevligt. På morgonen fick jag redan stå ut med några skämt om att vad finns det i paketet från din gudmor, en bibel eller en bok om jihad? Där fanns ingendera av dem, utan istället De två tornen. Jag har en känsla av att det ändå är den boken jag kommer att läsa flest gånger. De versioner av den vi har här hemma är tillräckligt gamla för att inte vara trevliga att läsa, så nu har jag änligen en ny att läsa sönder.
Trots allt är jag i alla fall tills vidare kristen och kan därför önska er en riktigt bra jul. Ät inte så att ni mår illa (jag vet att ni ändå kommer att göra det), överdosera glöggen och julsångerna, passa på att tala lite med alla släktingar och familjemedlemmar ni inte har gjort annat än varit sura på i ett år och skär er inte på paketpappren. Ha det bra, jag ska förflytta mig till köket!

Bästa julklappen

Jag har aldrig fått en present jag har skrattat så mycket åt. Eller som har passat in så bra på mig.
För det första är det en bok. Böcker är alltid bra. Det är en religions heliga skrift. Där kommer den riktigt roliga ironin in i bilden. Det är inte ens min egen religion. Jag kommer garanterat att vara ganska ensam om att ha läst den, i alla fall om man räknar i min skola. Jag har många gånger funderat på att läsa Bibeln till något bokprojekt i skolan, men nu får det väl bli Koranen i stället. Jag måste ju läsa den när jag en gång har den. Dessutom kanske jag lär mig något på samma gång!
Så klart är det Emil som gav den. Vem annan skulle ens komma på idén att ge något sådant? I alla fall träffade han rätt, jag har svårt att tro att någon annan julklapp slår det här. Åtminstone om man räknar tiden jag sitter och skrattar efter att ha fått den.

Vad världen missade när jag inte bloggade

Som alltid är alla bilder på mat eller saker som har ett göra med mat. Som det antagligen verkar i bloggen och som det skulle verka om någon skulle undersöka mina foton är hela mitt liv mat. När jag kollade igenom alla foton från de många dagar som har gått sedan jag bloggade aktivt var de bara på mat, och några vackra bilder från systerns födelsedag tagna före klockan sju en morgon. Inget jag vill visa här om jag säger så... 

Världen missade världens underbaraste chocolate chip cookies med chokladdipp. Jag lyckades hitta ett recept som är så nära på perfekt man kan komma. Vad jag vet i alla fall. 

En miljard koppar glögg...

En kolapaj och lite halvt improviserade chokladbiskvier.

Fem kilo chokladpraliner som mamma hämtade hem från jobbet. Hälften skulle till oss, en fjärdedel till farfar och en fjärdedel till mormor och morfar. Det känns lite pinsamt att erkänna, men när mamma bad mig fixa det så räknade jag dem, och räknade så att alla fick exakt lika mycket av samma sorter. Så perfektionistisk var jag i alla fall just då.

Sådär som avslutning på det hela lärde jag mig vässa knivar. Aldrig mera ska en slö kniv få existera i det här huset!

Och det var allt som hände på tre veckor. Allt. Precis allt. 

Orsaker att vara glad

• Jag lever
• Det kommer inte att vara så här mörkt på trehundrasextiotre dagar
• Jorden gick inte under igår
• Julgranen som stod i nästan ett dygn i vårt badrum och stacks står inte längre där och sticks när man helt försvarslös på morgonen ska duscha
• Den står istället i vardagsrummet och ser mysig ut
• Jag fick just en av mina första julklappar som inte alls var dålig
• Mina problem med att få Londonflygen betalda existerar inte längre
• Det står en stoooor skål med chokladfudge någonstans här i huset
• Vi har massor av pepparkaksdeg
• Sagan om Ringen kommer ikväll
• Ingen hoppar på mig, biter mig, drar i mitt hår eller hänger i mina bakfickor. I alla fall inte just nu.

Pepparkaksdeg

Kom hem från julfesten för inte alls så länge sedan och står redan i köket med en nylagad pepparkaksdeg framför mig. Och undrar, som alltid när man har en peppparkaksdeg nära sig, hur den kan vara så mycket godare än de färdiga pepparkakorna.



- Posted using BlogPress from my iPad

My preciouss

Som den lilla nörd jag är kunde jag inte annat än älska The Hobbit. Det var säkert den första filmen jag någonsin sett baserad på en bok var det hände mera i filmen än i boken. Antingen har jag glömt hälften av det som hände i boken eller så stoppade de som gjorde filmen in lite extra händelser här och var. Resultatet kan inte på något sätt kallas dåligt. Carolina tyckte att den blev långtråkig, jag förstår hennes poäng, det var inte bekvämt att sitta stilla i tre timmar. Kanske det också blir det när man förvandlar en bok med trehundra sidor till tre tretimmarsfilmer. Jag blev i alla fall inte besviken. Gollum var lika rolig som vanlig, min kära syster påpekade inte bara en gång för mig att han är precis som du, och när jag kom hem sa till och med pappa att jag har lika stora ögon som Gollum. Han är nog min favoritkaraktär från allt jag någonsin sett, så kanske jag ska ta det som en komplimang. Eller så inte.
Som en liten stilla fundering här ännu på slutet, varför måste Light my fire-grejen, den där med tallrikar och mugg och spork och allt möjligt annat onödigt, vara en så hemsk form att göra paket av? Det kan ju inte vara en unik present. Just därför måste de väl göra den så svår som möjligt att packa in. Vackert blev det inte, men jag tror att min lilla nioåriga scoutsyster som får den imorgon blir glad. Fast det tar emot att ge något så mainstream åt henne.

Tillbaka

Jag hade tydligen inte bloggat på så länge att pappa undrar om jag har ångest och systern klagar. Hittills har ingen annan än min familj klagat  men kanske bäst att jag aktiverar mig själv och börjar blogga odrdentligt igen...

Min skola har varit så vänlig och skaffat massor av galaxytabs och annat trevligt. När mattaprovet var klart fick jag en sådan att leka med. Efter att ha upptäckt att den trots allt inte är så spännande och efter att jag inte hade lust att ladda ner några appar började jag blogga... Jag har gjort lättare saker i mitt liv än blogga via webbläsaren på en grej som den här. Inte en chans att jag börjar laga av listorna nu! När jag slipper att sitta kvar och lyssna på största delen av klassen som ännu kämpar med geometrin tänkte jag åka iväg till Sello med Carolina. Hon betalar bio, The Hobbit så klart, och lite julklappar och en födispresent till andra systern som blir nio imorgon tännte jag också hinna med. 

Hoppas ni hade en trevlig 121212, nu lämnar jag den här förskräckliga versionen av blogger och hittar på något trevligare med den här tabben.

Så fluffigt att man dör

Afterafterafterafterparty med Familjen vad var som gällde igår. Så klart sov jag inte ordentligt, så klart var det roligt som alltid med min älskade scoutfamilj. Före jag åkte iväg till Vive genom snöstormen hittade jag också bästa indiska restaurangen i Finland. Jag tar tillbaka allt jag sade om att det inte finns bra indiska restauranger i Finland för ett par månader sedan, Spice Garden i Alberga slog nästan till och med sina svenska kusiner.
Jag har hunnit lära mig japanska av att kolla på japansk skräckfilm och dött av pepparkaksöverätning. Jag tog tåget till Hoplax och Lärkan och hälsade på de stackars gymnasiekompisar som hade skola igår. Jag är ganska stolt över att jag inte tappade bort mig. Igår fick hamnade jag ännu ut i snön en gång, muhöscouterna tyckte inte att den behandlingen jag fick på deras förläggning förra veckan räckte. Systrarna och mamma återvände från London, med presenter åt sin kära syster! Jag håller ännu på att baka lite cookies till de vi just ska till och dricka glögg. God natt nu ska jag samla lite energi så att jag orkar igenom den här dagen. Det är väl inte så väluppfostrat att somna vid matbordet?

Dag 14

Tio sånger som finns på den spellistan jag lyssnar på.

1. She's not afraid
2. Rock me
3. Last first kiss
4. Little things
5. C'mon, c'mon
6. Heart attack
7. Loved you first
8. I would
9. Over again
10. Back for you

Hehe. One Direction, Take me home yearbook edition på shuffle och repeat. 

Dag 12

Tio saker jag verkligen inte gillar.

1. Sniglar.
2. Snö innanför kläderna.
3. Att få något vasst under nageln.
4. Min hud vintertid. Om jag råkar glömma bort mina vantar går mina händer sönder totalt.
5. Mörker. Inte sådant mörker som kommer när man släcker lampan, utan det där vintermörkret som  aldrig tar slut.
6. Att ha kallt.
7. Sniglar.
8. Sniglar.
9. Sniglar.
10. Sniglar.

Sniglar är det värsta som existerar på jorden. Om man inte räknar allmänna orättvisor, elakt beteende och annat det flesta är överens om att inte är bra. 

95 år

Finlands födelsedag, också kallad självständighetsdagen. Den har jag firat med att först sova en stund, otroligt skönt att få ett lite längre veckoslut den här veckan. Jag tackar så mycket till de personer som någon gång bestämde sig för att just sjätte december var en lämpligt datum för Finland att bli självständigt.

Uppe till vänster finns Vives fina gris. 

Så småningom flyttade jag mig till Winden och julbasaren. Där satt jag och skrattade åt (vår otroligt representativa kårchef) Jace och Vive som sjöng karaoke. What makes you beautiful. Jag träffade scoutkompisarna jag inte har sett på nästan hela hösten, åt pepparkakor tills de inte mera var goda och skrattade med Vive i en timme. Vi skulle vakta Juni, men det blev mest pepparkaksdekorerande... Vi lagade en fin present till vår kårchef. Hela bilden med tags och allting kan ni se här.
Nu ska jag ta och koncentrera mig på balen en stund  stället, är det tradition så är det tradition.

Dag 11

Tio böcker jag tycker om.

En, två, tre, fyra, fem (och en sjätte så där halvt)

Sju, åtta, nio, tio, elva (resten av de på bilden har jag inte läst... Måste göra det så fort som möjligt)

Tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, aderton.

Ja-a ni. Aderton av de mest fantastiska böcker som någonsin har skrivits. 

Gästbloggare

Här sitter vi nu i datasalen och letar Europas huvudstäder och länder på finska. Faktiskt helt kul, för att de flesta blev klara ganska snabbt och nu får vi göra vad vi vill. Jannica sa att jag skulle skriva ett poetiskt inlägg så här kommer det poetiska.

"Rosor är röda, violer är blå, 
Jag gästbloggar och en penna jag skall få
jag älskar snön, men hatar vintern, 
Det här makear ingen sense, tack för mig!"

Kolla in min blogg här!
Ninni<3 br="br">

Dress up

Som vanligt sent ute, femton timmar före jag behövde min klänning köpte jag den. Timmarna mellan det att skolan slutade och middagen var jag i stan med Linda och sökte efter klänningar att ha på vår dress up-day. Eftersom det halvt var min idé hade jag liksom inget val att har jag fina kläder eller inte. Garderoben innehöll ingen passande klänning, inte heller systerns, det var bara att köpa en ny.
Imorgon gäller det då alltså att ha på sig den i skolan. Och hoppas på att lite flera än elevkåren också tyckte att det var en rolig grej och satte på sig klänning istället för jeans.
Hälften av familjen flög iväg till London med löften om att hämta presenter, jag blev sorgligt nog kvar i snöiga Finland med pappa, Juni och Ågren och har ingen inbjudan till presidentens bal. Idag bestämde jag mig för att ett av mina mål i livet är att bli bjuden dit. Ungefär på samma gång som jag bestämde mig för att göra det bästa historiaarbetet om andra världskriget vår lärare har sett. Det är ganska omöjligt, han visade gamla arbeten och jag har aldrig sett något så otroligt välgjort som ett av dem. Jag skulle antagligen inte klara av att göra något sådant ens om jag skulle ha obergänsat med tid. Att jag dessutom känner personen som gjorde det gör inte saken lättare... Jag måste ju vara lika bra. Bara att hitta på någon fin synvinkel på Finland under andra världskirget och börja skriva.
- Posted using BlogPress from my iPad

Dag 10

Tio namn jag aldrig skulle döpa mitt barn till.

1. Brynolf
2. Hjördis
3. Svante
4. Torborg
5. Barbro
6. Sigurd
7. Synnöve
8. Gudmund (hittade det idag i min kalender... Jag visste inte ens att man kunde heta så.)
9. Fridolf
10. Disa (man kan inte döpa ett barn till något som vår stresshanteringsgrupp i skolan heter.)

Jag satt och försökte komma på hemska namn med lite hjälp av min kalender. Till alla utom ett par hittade jag någon koppling till mitt eget liv och mina egna skämt. Synnöve är ett namn min familj skämtar om att lägga till som mitt tredje namn, Brynolf är scoutkårens försvunna maskot, Torborg var ett namn vi använde i en modersmålsuppsats och sedan blev ett skämt, och Barbo... Det vill jag inte ens förklara eftersom det finns en chans att det finns läsare som inte har någon aning om vad det är. 

Ajajaj

Underbar instagrambild...

Jag vet inte vad det är med mig. Jag skadar mig aldrig. Då menar jag verkligen aldrig. Jag har inte huvudvärk, äter aldrig mediciner, är inte sjuk, och fixar inte ens småsår så att jag behöver plåster åt mig själv. Idag lyckades jag fixa ett brännsår på handen åt mig. Samma hand var skärsåret fanns...
Jag bestämde mig för att födelsedagsbarnet imorgon är värt lite mera än en kram och ett grattis plus fest efter det, och värderade fjorton års vänskap som en chokladkaka med marshmallows. Det kommer att göra matrasten imorgon till något lite bättre än vanligt! Det gjorde jag alltså efter att jag hade varit halva dagen på rakubränning. Det är något så spännande som en keramikbränning utomhus var det ingår väldigt mycket snö, tusengradiga keramikföremål, sågspån och rök. Ska väl så småningom hoppa i duschen för att tvätta bort röklukten... Det blev några otroligt fina saker därifrån. Jag hade ingen aning om att jag hade förmågan att göra något så vackert. Det blev på riktigt fint, om jag får säga det själv.
Igår hann jag ännu skypea med lillkusinen i Stockholm. Eller ja, hon sov i sin pappas famn så det gick inte riktigt att tala med henne... Söt liten grej i alla fall som jag snart vill åka och hälsa på!

Int då.

Vännerna mina mördar min telefon med att skicka så mycket grejer till den att den vibrerar ihjäl. Det de ville få sagt var ta bort förra inlägget. Med tusentals utropstecken och bara stora bokstäver. Tydligen tror de att Lina läser min blogg 24/7. Tyvärr Lina, du får inte veta hemligheten före klockan åtta imorgon! Då publiceras förra inlägget igen.
Kände annars för att påminna er om vad jag tycker om att byta bloggar. Har varken tid eller inspiration att berätta nu, kanske imoron, men i väntan på det kan ni ju läsa det här. Ett av de få inläggen jag är stolt över, som dessutom ganska bra berättar om just det ämnet.

Dag 9

Tio favoriter att äta.

1. Sushi
2. Choklad (tar halvt tillbaka det där om att jag inte äter godis. Inte för att jag räknar choklad som godis...)
3. Pepparkakor
4. Porterstek. Jag skulle helt säkert hata det om vi skulle äta det oftare än sådär en gång per år. Men idag när jag funderade högt på om jag skulle hinna hem och äta i telefonen när jag pratade med mamma och hon berättade att vi skulle äta porterstek så blev jag totalt överlycklig och gick hem så snabbt jag bara kunde. Underbaraste maten i världen just nu. Speciellt när det inte var jag själv som hade lagat den.
5. Gravad lax
6. Rågbröd. Det finns få saker jag kan vilja ha lika mycket som rågbröd. Det händer inte så ofta, men när det händer så kan jag ungefär inte tänka på något annat.
7. Jordgubbar
8. Chokladbiskvier
9. Hamburgare, men aldrig i livet mcdonaldsvarianten. Hemlagade med hemodlade grönsaker och egenslaktad ko, ungefär. Eller kanske hemlagat bröd räcker.
10. Pasta med kallrökt lax och spenat

Så där allmänt fungerar det mesta utan ost och allt för mycket grönsaker. Starka kryddor, vitlök, ingefära och örter är aldrig fel, fisk är något som är riktigt bra, en måltid utan någon form av kött är en dålig måltid, gröt är inte mat utan morgonmål, och en efterrätt blir sällan bra om choklad och bär/frukt/sylt kombineras. Gott bröd uppskattas väldigt mycket och jag lagar mycket hellre mat själv än köper färdig mat. Som ni kanske har märkt om ni har läst den här bloggen.

Dag 8

Äntligen på rätt dag!

Tio yrken jag skulle kunna välja.

1. Kock
2. Konditor
3. Pilot
4. Lärare
5. Brandman
6. Läkare
7. Akutvårdare
8. Ambulanschaufför
9. Arkitekt
10. President.

Dag 7

Tio saker som gör mig glad.

1. Doften av pepparkakor.
2. Mina vänner.
3. Min familj.
4. När Ågren hoppar upp i samma soffa som jag. Det känns fint när ens hund väljer soffan var man sitter istället för den tomma.
5. När andra delar med sig av sina tankar, helst de där sjukaste och mest fantasirika.
6. Snö (ibland).
7. Havet.
8. Att vara i ett tält.
9. När mat har starka färger. Det är svårt att vara sur om du får en tallrik med mat av tio olika färger.
10. Mat. 

Dag 6

Tio saker jag saknar från när jag var mindre.

1. Att  vakna klockan halv sju en veckoslutsmorgon, för att det var december och man fick öppna sina kalendrar
2. Hela grejen med att vara så ivrig hela månaden innan julen. Idag öppnade jag två luckor i min chokladkalender (dessutom den enda jag har!) för att jag inta orkade öppna någon igår.
3. Att läsa. Jag saknar det massor, jag bara hinner/orkar inte, eller har tillräckligt med inspiration.
4. Att äta godis! Jag har slutat nästan helt med det. Jag tycker att det är väldigt sorgligt. Det är väl en skada man får av att ha en mamma som jobbar på Fazer...
5. Att ingen automatiskt antar att man kan något, vet något eller kan ta ansvar.
6. Att kunna göra nästan vad som helst utan att någon blir sur.
7. Känslan när man fick en godisask och blev så glad att man hoppade.
8. När man blev glad för att man hade läxor och prov.
9. Att det roligaste som fanns var att att åka in till stan och kolla på fiskarna i Stockmann.
10. Att inte ha massor av småsyskon som man måste dela allt med. 

Så här på tal om små barn, jag glömde helt att berätta att jag fick en liten kusin på torsdagen. Stolt kusin till en liten, liten halvt (eller kanske nästan helt) rikssvensk flicka är vad jag är. 

Dag 5

Tio saker jag önskar mig.

1. En ljusröd enhörning
2. Fred på jorden
3. Att jag skulle kunna styra över vädret
4. En avstängningsknapp för allt och alla, eller
5. Förmågan att inte bli irriterad på något
6. En månraket
7. Ett brev från Hogwarts var det står att jag får börja där på hösten
8. En onepiece 
9. En stooooor låda full med grönt sockervadd (som jag skulle sätta i min systers säng eller något annat mysigt)
10. Att jag skulle kunna spela något instrument.

Dag 4

Tio filmer jag tycker om.

En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta.

Nio.

Tio.

Livet är fint

Men bloggningen är inte lika fin. Jo, jag tänker skylla ifrån mig igen. Från onsdag kväll tills fredag morgon fungerade det kära blogspot inte, i alla fall inte från min dator, fredagen hade jag inte tid, lördagen och halva söndagen var jag många många kilometer från närmaste dator. Jag hade inte riktigt inspiration att börja telefonblogga. Listorna från de missade dagarna dyker upp så småningom!
På onsdagen åkte jag omkring i hela grani och halva esbo och orienterade med hjälp av en telefonkatalog. I en brandbil.
På torsdagen stod jag i granis centrum och frös och visade brandbilar ett par timmar. Resten av kvällen var jag i skolan, sålde lite grejer som vi hade bakat och satt i lärarrummet och åt kaka tills det inte mera var gott. Det var dessutom en pepparkakskaka, som var god de första sju bitarna den dagen.
På fredagen var det Hellus födelsedag. Det firades med en överraskningsfest för henne, med ett besök på Hard Rock Café och allmänt yrande i snön. En harrypotterfilm, mycket choklad och annat ohälsosamt, ännu mera snö och försenade tåg. Det var riktigt roligt där i Ninnis källare tillsammans med fyra av de bästa kompisarna. Fast jag har upplevt både varmare, mysigare och längre nätter...
På lördagen hoppade jag på bussen ut till Noux och Muhös förläggning. Jag var beredd på att bli väldigt mobbad, som den enda graniscouten, som dessutom på något sätt lyckades vara ledare trots att hon var lite yngre än resten. Det blev jag nog. Efter att ha blivit fälld ett par gånger och fått otroligt mycket snö in i mina kläder bara på vägen upp till stugan så funderade jag på att bara åka hem igen. Jag blev kvar, blev väldigt mobbad, fick väldigt många liter snö innanför mina kläder och blev tills och med utburen från bastun, ut i snödrivan. En till kort natt, några timmar ute i snön, fina djupa samtal om livet, människor jag inte har sett sedan sommaren och en ganska ordentlig påminnelse om varför jag är scout. Trots att det inte var min egen kår var det riktigt mysigt. Utom när alla bestämde sig för att nu ska vi göra något dumt med Jannica. Sådär som att torka diskvattnet i hennes hår, testa hur länge hon klarar av att någon sitter på henne, hur långt hon kan hoppa eftersom hon har fel halsduk eller helt enkelt hur mycket snö hon klarar av.