Systrar

Någon ville läsa om mina systrar. Varsågod!

Först försökte jag hitta en representativ bild på oss alla. Det gick inte bra. Suddig och hemsk och otrevlig. Jag gav upp och försökte söka bilder på dem ensamma. Helst fina bilder som beskriver dem bra. Kanske jag lyckades, kanske inte, det får någon annan än jag avgöra... 

Juni 

heter den minsta. Som de flesta treåringar är hon ibland liten och söt och ibland som något som har tappat bort sig från helvetet. Eller är det inte så med alla syskon? När hon bara är en liten varm klump som är för trött för att röra på sig eller är helt hyperaktiv och springer omkring och talar så fort att man förstår bara hälften är hon riktigt trevlig. Hon älskar alla mina vänner nästan mera än vad jag gör, så det kan vara lite jobbigt ibland... 

Hennes favoritsysselsättning är att väcka mig. Förra veckans lördag började hon skrika när jag steg upp utan att bli väckt av henne först. Det var bara att gå tillbaka till sängen och vänta på att hon kommer in i rummet. 

Sofie

är åtta år (nu hoppas jag att jag inte sa fel) och hon är precis likadan som jag var när jag var så gammal. Sitter med näsan i en bok varenda en ledig minut. Jag tror inte att jag tog skada så hon kommer väl att bli en likadan (lika awesome) person som jag. Hon skuttar omkring i köket varje gång jag bakar något för att fråga om det blir något gott och om hon får den smeten som blir över. Snäll som jag är lämnar jag alltid lite åt henne.

Hon är skrämmande likadan som jag. Nog för att alla mina syskon är miniversioner av mig (så säger folk i alla fall) men hon är jag exakt. Om de är kopior är hon en klon. Därför behöver jag väl inte berätta då mycket om henne?

Carolina

är den som är närmast min ålder. Ett år och tio månaders åldersskillnad. Hon har aldrig ögonen öppna på bilder, tro på mig när jag säger att jag sökte länge. Jag är mest med henne eftersom hon helt enkelt är den som är minst liten. Och för att hennes skämt kan bli helt hysteriskt roliga efter att hon har upprepat dem femtiotusen gånger. Då var de alltså inte roliga från början. Därför skulle ingen förstå något om jag ger ett exempel.

Hon älskar allt som är sött. Om hon inte skulle finnas skulle jag baka hälften mindre. Hon kan alltså komma och säga ungefär att jag ska på bio imorgon, vill du baka? Jag bakar, hon tvingar mig att laga dubbel sats och så är det typ slut före hon far iväg femton timmar senare. Resten av min familj är väl inte helt oskyldiga, men nästan nog. Det är helt sjukt hur mycket sött hon kan äta!

 Som ni ser är det alltså bara att sätta en kommentar om det är något speciellt ni vill se ett inlägg om :)