Om ni inte klarade av att läsa mellan raderna (jag medger att det kanske var svårt) så kanske jag ännu ska säga det rakt ut. Keikkanatten var jätterolig. Jobbig så klart men vad är enkelt efter att man inte har sovit just alls? Känslan när du just har somnat och så hör du den där rösten som säger "länsi-uusimaa yksi viisi yksi...". Då vill du inte alls vara med och funderar på att bara gömma dig och låtsas att du inte finns och aldrig någonsin har funnits. Känslan en minut efteråt när du är på väg till bilen och hör att det är en "keskisuuri rakennuspalo" eller något annat roligt, det är kolmörkt och du får den där otroliga energikicken som du får när du är riktigt trött och det händer något spännande är den totala motsatsen. Plötsligt blev det värt det att stiga upp från din sköna sovsäck, eller soffan eller var du nu satt. Det finns inte många saker som slår att komma fram till platsen var det händer något och ha känslan av att du kan det här, det går fint, och klara av det helt perfekt. Det är ju ingen lek, utan helt riktiga bränder och annat roligt. Om man nu får kalla sådant roligt utan att brinna upp i helvetet. Så klart organiserade och övervakade av ledaren, men ändå så riktiga de kan bli utan att vara olyckor med riktiga offer och skador.
Alltid behöver det inte heller vara eld inblandat för att det ska vara roligt. Det bästa alarmet för den här gången var en bilolycka med en bil som var helt mos och måste klippas upp. De lyckades ordna riktigt varierande, spännande och lärorika alarm. Hem kom jag med många nya sätt att göra saker på. Plus att jag nu ha talat finska halva dygnet. Så går det när man har keikkanatt tillsammans med massor av andra fbker var din kår är den enda som talar svenska...
Bilder kommer någon gång att komma någonstans, lovar att sätta en länk sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar