Helt sjukt hur det kan finnas så mycket vatten på ett ställe. Hur kan det svämma över så totalt på ett dygn? När vi kom dit fanns där bara en liten sjö, det slutade med att huset evakuerades. Vi hade redan före det evakuerat oss hemåt...
Om jag skulle ha skrivit det här inlägget igår klockan halv elva skulle det antagligen ha varit det argaste, suraste, mest besvikna, elakaste, deprimerande inläggen någonsin i den här bloggen. Efter att ha sett vad som hände efter att Allu och Hartman bestämde sig för att nu far vi hem så måste jag erkänna att de kanske hade en aning om vad de gjorde. Inte så att jag inte skulle ha velat bli kvar över natten, jag är fortfarande sur över det. Det skulle inte ha hänt något farligt.
Det var inte bara en gång vi funderade på vad vi riktigt gör, var vi är och varför vi gör det. Några gånger hade vi svar på det, några gånger kändes allt bara väldigt meningslöst men på samma gång ganska roligt. Sightseeing plus shopping på tjugo minuter i Björneborg, sightseeing i mörkret på Lappfjärds översvämmade vägar, när vi stod ute i regnet många timmar och försökte titta på tävlingar som höll på, när vi satt på en ABC i Björneborg klockan ett på natten och åt hamburgare och funderade på vad alla andra trodde att vi var... Helt säkert inte en brandkår på väg hem från en tävling.
Tävlingarna gick helt hemskt, det regnade och var iskallt och regnade lite till. Det fanns massor av vatten överallt. Ändå hade vi roligt och fick träffa våra åländska vänner. Det har ungefär aldrig gått så dåligt på våra övningar som det gick igår. Huvudsaken var väl ändå att vi kämpade till slut och hade roligt. För det hade vi, de timmar vi fick vara där. Bilresan hem var inte rolig, utom när vi var nästan framme, klockan var halv fyra och allas trötthet slog över totalt. Då var det att Alexey sa "knäckebron" i ställer för Knektsbro det roligaste som hade hänt på länge. Vi fick också sova på vår brandstation efter att ha bett om det i över ett år, det var bara inte riktigt i en sådan här situation vi ville göra det...
Där var roligt trots att vi inte fick vara där så länge som vi skulle ha önskat, jag kommer aldrig mera att klaga på att det finns mycket vatten någonstans och jag väntar mera än någonsin på sommarlägret på Åland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar