Syndalen 2012

För att det ska bli rättvist hade jag planerat att det här skulle blir ett jättefint inlägg med massor av bilder.

Rättvist eftersom det var ett av de bästa lägren jag någonsin har varit på, det förtjänar ett bra inlägg. 

Som man kunde vänta sig är det just då precis allt i hela världen bestämmer sig för att inte vara mina kompisar. En enda bild orkade jag med, sedan tog mitt tålamod slut. Ni vet inte hur svårt det var, hur länge det tog och hur mycket av min energi det krävde. Det var bara att glömma att ta hit mera bilder. Det var dessutom den snyggaste bikini-hoppbilden som någonsin har tagits på en strand. Nästan så att det är pinsamt.
Jag har klippt upp en bil, rökdykt med all utrustning som väger närmare 20 kg och ytlivräddat med torrdräkt. Där var de coola grejerna. Jag har också firat ner mig, lekt med radiotelefoner, lagat halvbra tryckförband, varit snabbast på min kurs att klä på mig släckningsdräkten och skruvat isär en rökdykningsmask. Rivit ut människor ur bilar har jag också gjort. Massor av teori var det också. Det var det smarta, såklart hann vi med annat också.
Vi åt godis. Nånejj faktiskt inte så mycket. Vi simmade fast det var iskallt, och gick i bastun varenda en kväll. Vi lyckades med att komma tredje i lägerolympiaden. Vi dansade med ålänningarna på talangjakten. Dansade gjorde vi också en hel kväll, på discot. Det var utan att överdriva 40 grader inne i huset var discot var, man orkade helt enkelt inte vara där inne så långa stunder. Nog för att vi försökte...  Vårt tält var ett totalt kaos, jag har aldrig sett ett så kaotiskt tält. Trivdes där gjorde vi ändå. Vi blev blöta i Lökens tävling, en tävling som går ut på att man ska spruta en släckare som hänger mellan två träd över till det andra lagets sida. Resultatet är att alla utan undantag blir lika våta som om de skulle ha hoppat i sjön.
En dag for vi till Hangö, åt glass och chillade på stranden. Vi spelade volleyboll, det gick fint... Det var dessutom ungefär enda dagen som vi chillade med vår egen kår, på lägerområdet var alla utspridda precis överallt. Bättre så, man stirrar ändå på de från egna kåren precis hela året. Under fritiden var egna tältet den sista platsen man hade lust att vara på. Mest chillande blev det väl med ålänningarna.
Min hängmatta tycks hålla hur mycket som helst vet vi efter det här lägret.
Nåjo inte ens blogger samarbetade med mig igår kväll. Det var då jag skrev det här. NU ska det väl i alla fall lyckas...