Åka hem? Jag? Neeej neej

Hemma är jag inte. Jag sitter och väntar på att mamma ska komma i Tenala hos mommo och moffa. Så ska jag till lande och äta jordgubbar. Tillräckligt om det, nu mera om lägret.

Jag är lite för trött för  att komma på bra ord att beskriva det med. Jag hade det kul i en vecka, hade inte en tråkig minut. Utom då idag när alla var trötta, sjuka, sura, irriterade och orättvist behandlade. Det var inte skoj. Att packa ihop är aldrig roligt, särskilt när du vet att du inte kommer att se alla dina vänner på ett år.

Men joo. Bilderna finns någonstans. På min kamera, till exempel. Som är någonstans djupt nere i en väska. På lande tror jag inte heller att det finns en dator, så får se när jag kan sätta bilder någonstans. Dessutom så är de bilderna inga mästerverk, om någon annan sätter bilder på facebook eller något kan jag väl vara snäll och dela med mig av dem. Kom ihåg att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Som ett extra plus (eller minus) kommer jag nu hem med huvudet fullt av åländska uttryck och skämt. Drottningen av Åland spelades hundra gånger per dag, på discot var det säkert den mest spelade sången. De tror mycket om sig själv, de där ålänningarna. Roliga lyckas de också vara. 

Hejdå och tack för mig, bilder kommer någon gång. Tack alla, det var en rolig vecka. Nästa år sticker vi till Åland, paradisön (för att allting var bättre på nittitalet, till och med köttet var bättre malet).