Jag har inte läst en enda blogg idag var det inte skulle ha stått något om Justin Bieber. Jag vill ju inte vara sämre. Han kommer till Finland om typ ett år och allas bieberfever har spårat ur lite. De som inte redan skulle till Sverige eller Norge, alltså.
Inget illa om Bieber, belieber är ingen svordom. Det är bara en grupp människor som jag aldrig kommer att förstå. Visst, musiken är helt okej, inte min favoritmusik men inget jag hatar heller. Det jag inte förstår har inget med själva Bieber att göra, utan det är hur mycket man kan låta en artist påverka ens liv. Hur kan man bli helt hysterisk och skutta omkring på små moln för att någon som gör bra musik (sett ur deras synvinkel) kommer till landet var man bor? För att man får gå på en konsert tillsammans med tusentals andra och se honom live? Joo, bättre än att lyssna på skivorna, men ändå? Varför hoppar de inte omkring av glädje när de hör hans sånger? Hur går det så att det enda man tänker på är en några år äldre pojke från Kanada som man aldrig någonsin har träffat, talat med eller ens sett på riktigt? Man ändrar sättet att leva på, med att använda andra kläder, lyssna på annan musik, inreda sitt rum med bieberprylar, med att hela tiden kolla vad lilla Justin twittrar. Andra grejer glöms bort totalt, man lyssnar dessutom på samma musik precis hela tiden. Något jag aldrig skulle orka med.
Jag är ingen Bieberhatare. Jag är ganska imponerad av hur mycket han har lyckats med. Inte ärhans musik heller skit, bara det att jag tycker attdet finns bättre. Never say never var en bra film, om inte annat väldigt intressant när man fick veta precis hur det gick till när en liten pojke från Kanada blev en världsstjärna som spelar på stora arenor fulla med skrikande flickor. En grej som verkligen är fel är när människor kallar honom flicka eller gay, och menar det negativt. Är det inte ganska tydligt att han inte är någondera? Vad säger det dessutom om flickor och bögar? Är de sämre personer?
Poängen var bara att ni, kära beliebers, kommer aldrig att få träffa honom. Ni kommer inte att gifta er med honom. Lyssna gärna på musiken, gå på konserten, jag är bara glad för er skull. Men snälla, överdriv inte. Det finns ingen mening med att gråta för hans skull (okej nu kanske jag överdrev lite...). Jag är inte intresserad av honom, okej? Vad ni tycker om honom kunde jag inte bry mig mindre om, och det är helt lika okej att hata honom som att älska honom. Bara ni inte kallar honom flicka!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar