Godkväll

Tillbaka på lande. För mindre än tolv timmar. Så blir det Syndalen igen!
Det var skönt på Västerö. Utom när jag lyckades bränna mig, efter det var det inte så skönt att gå i bastun. Jag simmade varje dag, fast vattnet var iiiiskallt. Vi fiskade och fick några fiskar. Jag lagade filéer av någon random fisk som Ågren sen fick. Jag lärde mig att köra båt efter att Ågren hade flugit i sjön en gång och jag skulle ha crashat bryggan och båten många gånger om det inte skulleha varit en buster. Jag lagade en sjukt god frusen cheescake med blåbär, receptet kommer tillsammans med bilderna. Vi gick omkring på ön som var överdrivet stor och svår att gå på. Vi gick i bastun en miljard gånger, i alla fall nästan. Jag fotade växter till mitt herbarium som min biologilärare kommer att bli överlycklig av. Vi såg snokar (och jag höll på att köra på en) och tusentals myggor och bromsar.
Skönt var det, annat kan man inte säga. Min telefon ändrade till Ålands nätverk alltid när jag var i bastun, och stunderna när mitt internet fungerade var få. När det sedan funkade var det snabbare än någonsin!
På hemvägen åt vi i Nagus gästhamn, så såg jag en kompis som var på jobb i en kiosk men pappa vägrade stanna. Buhuu. Vägen hem var inte så kul, det löjligaste är att det inte ens är så långt om man skulle kunna flyga. Men nej, med bil och båt tar det typ fyra timmar.
Med det här säger jag hejdå igen, Syndalen och Mondo nästa!
- Posted using BlogPress from my iPad

Rockoff blir det 2013...

Lite sur är jag nog över att inte vara hela vägen till Mariehamn. Norlie & KKV, vi syns en annan gång. Samma sak med typ alla andra artister där...
nåjo. Mamma har (nästan) lovat att jag får fara dit nästa år. Tills dess får jag sitta här och vara ledsen medan jag kollar på ålänningarnas foton.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Halvvägs till Åland

Mitt internet fungerar typ aldrig här så bäst att blogga lite när jag har chansen... när den dessutom ibland ansluter till något ålandnätverk fungerar absolut ingenting.
Här finns som sagt ingenting. Ett hus en brygga, en bastu, en liten båt. That's it. Vi har fiskat, och faktiskt fått några fiskar. Jag har kört båt, idag lyckades jag backa ut från bryggan riktigt proffsigt om man jämför med igår när ågge föll i sjön... full gas + full back går inte så bra. I alla fall inte med en klumpig hund i båten.
Man lär sig av sina misstag, som jag sade gick det bättre idag. Några kortlekar är redan halvt sönderspelade, men så småningom börjar alla kortspel vi kan bli tråkiga. Böckerna är snart slut och snart är chokladen också det. Mammas iphone flög i vattnet så inget internet finns det. Utom när mitt fungerar, vilket är sällan.
Skönt är här ändå. Speciellt när solen skiner. Det är inte så illa att vara mitt ute i ingenstans, en viss tis. Det finns fördelar, man kan simma utan bikini efter bastun :) det är svårt att få tag på någon hur mycket man än vill. En vecka är bara bra, hela sommaren skulle jag bli galen på. Nu ska jag fortsätta njuta av ensamheten och hoppas på att min kära vän 3G fungerar ett par minuter till!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Finlandssvensk ut i fingerspetsarna

Om någon talar finska med mig medan både fötternas och händernas naglar ser ut så här så har den ett ganska allvarligt synfel. Extra plus för att det var pappa som gjorde flaggorna på högra handen!

Där jag hänger min hatt

Är det inte en vacker hatt jag hittade i en billig låda i en butik för ett tag sen? Alla älskar den, inte minst Juni... Helt rolig är den ju nog, men mera som ett skämt än som en hatt. På scoutlägret ska den få följa med, vad som händer med den där får vi se!
Väderbloggen kan berätta att det har varit helt fint väder här nu tre dagar i rad. Rekord eller något. Första dagen var vi till Hitis, och blev torterade av en regnskur i båten på väg hem. Annars var det helt roligt och superfint väder. Igår var vi i Tenala som jag redan berättade om igår, och idag var vi först på stranden och kom sedan tillbaka. Carolina berättade att min mage ser helt grön ut så jag har försökt få den lite brunare. Halvvampyr som jag är går det inte så bra... Bränner mig gör jag i alla fall inte och det ska jag väl vara glad för.
Idag blir det ännu en tur till bibban i Västanfjärd så att vi inte dör av uttråkning på Västerö. Det är helt sjukt hut det kan finnas en så mycket bättre bibba här än vad det finns i grani. På något sätt skulle man tro att det är tvärtom...
- Posted using BlogPress from my iPad

Min kompis Logitech S135i

Vi var i Tenala idag, hos mommo och moffa. Vi simmada, åt och Juni använde alla bilar som stod på gården som en jättestor lekstuga. Där stod jag sedan och öppnade och stängde en baklucka sjutton tusen gånger för att hon inte ville vara där så länge, men inte komma bort...
Tenala är inte långt från Ekenäs, så dit hann vi också. Till Gigantti. Där hittade jag min kompis efter att ha provlyssnat några stycken. Sjukt bra liten grej om man tänker på storleken och priset. 49€ kändes inte så farligt, och den har mycket bättre ljud än vad jag först tänkte när jag såg den. Klart att till exempel Boses högtalaren är i en helt annan klass, men de där små man får från verkkokauppa för 20€ är också i en helt annan klass. En mycket sämre klass. Nu ska det lyssnas på musik precis överallt!
- Posted using BlogPress from my iPad

Justin Bieber

Jag har inte läst en enda blogg idag var det inte skulle ha stått något om Justin Bieber. Jag vill ju inte vara sämre. Han kommer till Finland om typ ett år och allas bieberfever har spårat ur lite. De som inte redan skulle till Sverige eller Norge, alltså.
Inget illa om Bieber, belieber är ingen svordom. Det är bara en grupp människor som jag aldrig kommer att förstå. Visst, musiken är helt okej, inte min favoritmusik men inget jag hatar heller. Det jag inte förstår har inget med själva Bieber att göra, utan det är hur mycket man kan låta en artist påverka ens liv. Hur kan man bli helt hysterisk och skutta omkring på små moln för att någon som gör bra musik (sett ur deras synvinkel) kommer till landet var man bor? För att man får gå på en konsert tillsammans med tusentals andra och se honom live? Joo, bättre än att lyssna på skivorna, men ändå? Varför hoppar de inte omkring av glädje när de hör hans sånger? Hur går det så att det enda man tänker på är en några år äldre pojke från Kanada som man aldrig någonsin har träffat, talat med eller ens sett på riktigt? Man ändrar sättet att leva på, med att använda andra kläder, lyssna på annan musik, inreda sitt rum med bieberprylar, med att hela tiden kolla vad lilla Justin twittrar. Andra grejer glöms bort totalt, man lyssnar dessutom på samma musik precis hela tiden. Något jag aldrig skulle orka med.
Jag är ingen Bieberhatare. Jag är ganska imponerad av hur mycket han har lyckats med. Inte ärhans musik heller skit, bara det att jag tycker attdet finns bättre. Never say never var en bra film, om inte annat väldigt intressant när man fick veta precis hur det gick till när en liten pojke från Kanada blev en världsstjärna som spelar på stora arenor fulla med skrikande flickor. En grej som verkligen är fel är när människor kallar honom flicka eller gay, och menar det negativt. Är det inte ganska tydligt att han inte är någondera? Vad säger det dessutom om flickor och bögar? Är de sämre personer?
Poängen var bara att ni, kära beliebers, kommer aldrig att få träffa honom. Ni kommer inte att gifta er med honom. Lyssna gärna på musiken, gå på konserten, jag är bara glad för er skull. Men snälla, överdriv inte. Det finns ingen mening med att gråta för hans skull (okej nu kanske jag överdrev lite...). Jag är inte intresserad av honom, okej? Vad ni tycker om honom kunde jag inte bry mig mindre om, och det är helt lika okej att hata honom som att älska honom. Bara ni inte kallar honom flicka!

- Posted using BlogPress from my iPad

Mördarpaddan från helvetet

Vi hittade en padda på vår terass. Ni är jag rädd att den ska muteras, hoppa uppför trappan och mörda mig i min säng när jag sover...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Gäster

Igår var Sara och Pupi och deras familj här, vilket var helt skoj för jag hade inte sett dem på 100 år. Minst. Vi åt massor av mat och spelade lite kort. I något skede på kvällen fick vi lust att fara ut och plocka svamp så det gjorde vi. Det fanns sjukt mycket svampar! Ingen av oss äter egentligen svampar men de var roliga att plocka... Så satt vi ute medan det blev kallare och kallare och mörkare och mörkare och rensade dem.
Sara ville spela Monopol, och det gjorde vi! Efter måånga timmar så hade allas pengar tagit slut, utom hennes och mina. Det blev en hård match som avslutades med att någon kom och släckte lamporna... Och då höll jag faktiskt på att vinna. Det om någonting är något att vara stolt över, att vinna Sara i Monopol!
För en stund sedan for de hem, en timme tills nya gäster kommer... Det roliga med alla gäster är att man får jordgubbar varje dag.


- Posted using BlogPress from my iPad

Monopol

Hur kan det vara så snällt och oskyldigt i början? Det tar intelänge innan alla blir själviska överenergiska monster som bara tänker på att vinna... När folk dessutom börjar förlora blir det ännu roligare :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Vitlök

Förra året när vi var på Teneriffa så fanns där ett café. På det caféet fanns det vitlöksbröd som var så starka att man inte klarade av att äta ett utan att det kom rök ur öronen och man sprutade eld. Jag funderade länge på hur man ens får vitlök så stark, men testade aldrig. Jag hade nästan lyckats glömma bort hela grejen, tills idag. Jag lagade såser till middagen, en grön och en röd. En med soltorkade tomater och en med persilja. Sammanlagt en hel vitlök. Det märktes! Gröna såsen lyckades med att bli riktigt stark, av bara vitlök. Den gjorde en helt vanlig middag speciell. Det smakar inte ens samma sak när man har överdrivit vitlöksmängden, det blir helt annorlunda.
Nåjo. Det äts massor med vitlök hos oss. Det gör också att inga fästingar biter. Så nu utmanar jag er alla att laga vitlöksbröd så starka att ni sprutar eld!
Pappas oroliga kommentar till till att jag sitter här och skriver var "nu skriver du väl att det är östtyska arméns muggar?". Alltså, muggarna var såserna är har han skaffat från något överskottslager och är från gamla östtyskland. Nu vet ni det!

- Posted using BlogPress from my iPad

-> lande igen

Lite bilder av vad jag har pysslat med de senaste dagarna. Nu ska vi till lande igen, om en vecka till Västerö var Fazer har någon stuga och genast efter det scoutläger. Det kan alltså hända att jag inte är hemma på över tre veckor! Idag har jag sprungit omkring och sökt efter grejer som ska med till scoutlägret, som tur är hälften redan på lande efter fbklägret. Det känns lite konstigt att packa ihop lägergrejerna när det ännu är över två veckor kvar... För några dagar sedan talade jag med en kompis som tydligen inte gör något annat än förbereder sig för lägret (...) och berättade att det är under 17 dygn kvar. Idag är det väl femton då? :)

Västerö är alltså mitt ute i ingenstans, någonstans mellan Finland och Åland. Utanför Korpo. Det skulle inte förvåna om det är omöjligt att använda internet. Det blir spännande att se hur vi klarar oss...

Syndalen 2012

För att det ska bli rättvist hade jag planerat att det här skulle blir ett jättefint inlägg med massor av bilder.

Rättvist eftersom det var ett av de bästa lägren jag någonsin har varit på, det förtjänar ett bra inlägg. 

Som man kunde vänta sig är det just då precis allt i hela världen bestämmer sig för att inte vara mina kompisar. En enda bild orkade jag med, sedan tog mitt tålamod slut. Ni vet inte hur svårt det var, hur länge det tog och hur mycket av min energi det krävde. Det var bara att glömma att ta hit mera bilder. Det var dessutom den snyggaste bikini-hoppbilden som någonsin har tagits på en strand. Nästan så att det är pinsamt.
Jag har klippt upp en bil, rökdykt med all utrustning som väger närmare 20 kg och ytlivräddat med torrdräkt. Där var de coola grejerna. Jag har också firat ner mig, lekt med radiotelefoner, lagat halvbra tryckförband, varit snabbast på min kurs att klä på mig släckningsdräkten och skruvat isär en rökdykningsmask. Rivit ut människor ur bilar har jag också gjort. Massor av teori var det också. Det var det smarta, såklart hann vi med annat också.
Vi åt godis. Nånejj faktiskt inte så mycket. Vi simmade fast det var iskallt, och gick i bastun varenda en kväll. Vi lyckades med att komma tredje i lägerolympiaden. Vi dansade med ålänningarna på talangjakten. Dansade gjorde vi också en hel kväll, på discot. Det var utan att överdriva 40 grader inne i huset var discot var, man orkade helt enkelt inte vara där inne så långa stunder. Nog för att vi försökte...  Vårt tält var ett totalt kaos, jag har aldrig sett ett så kaotiskt tält. Trivdes där gjorde vi ändå. Vi blev blöta i Lökens tävling, en tävling som går ut på att man ska spruta en släckare som hänger mellan två träd över till det andra lagets sida. Resultatet är att alla utan undantag blir lika våta som om de skulle ha hoppat i sjön.
En dag for vi till Hangö, åt glass och chillade på stranden. Vi spelade volleyboll, det gick fint... Det var dessutom ungefär enda dagen som vi chillade med vår egen kår, på lägerområdet var alla utspridda precis överallt. Bättre så, man stirrar ändå på de från egna kåren precis hela året. Under fritiden var egna tältet den sista platsen man hade lust att vara på. Mest chillande blev det väl med ålänningarna.
Min hängmatta tycks hålla hur mycket som helst vet vi efter det här lägret.
Nåjo inte ens blogger samarbetade med mig igår kväll. Det var då jag skrev det här. NU ska det väl i alla fall lyckas...

Jordgubbssacher & smultroncitronkaka

Vi var och åt middag hos våra vänner för ett par dagar sedan, jag fick såklart laga efterrätt. Gott blev det!

Det finns en orsak att det inte finns bilder var sachertårtan syns ordentligt. Hehe. När man försöker göra en kaka som borde ta två dagar att laga på en halv dag går det väl så... Mamma kallade den för en kladdklump, det var elakt. Riktigt så ful var den inte. Världen har sett vackrare kakor, men inte många godare. Det var en av de godaste kakorna jag har lagat. 

Den andra kakan var en sockerkaka med citron, toppad med florsockerglasyr med citronsaft och smultron. Också god men mycket enklare än jordgubbssachern.

En traditionell sachertårta görs med aprikosmarmelad. Min variant är med jordgubbar. Jag hade riktigt svårt att hitta ett bra grundrecept, så kakan blev inte så lika en riktigt sachertårta. Den blev ännu godare ;) Jag hade ju också lite för lite tid... Jag ska ännu baka en både snygg och god jordgubbssacher innan det här året är slut.

Jordgubbssacher

150 g smör
200 g mörk choklad
3 st ägg
2 dl socker
1 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

Fyllning:
500 g frysta jordgubbar
1 dl socker

Glasyr:
1,5 d lvispgrädde
150 g mörk choklad

Tillagning
1 Gör fyllningen först. Lägg jordgubbarna och sockret i en kastrull, koka det tills allt bara faller sönder och det har blivit ganska tjockt. Det tar massor av tid, man kan också bara mixa det om det är bråttom.
2 Smält smöret och lägg i bitar av den mörka chokladen, rör om och låt den smälta.
3 Vispa ägg och socker till en fluffig smet. Blanda ner smör-chokladblandningen. Tillsätt vetemjöl blandat med bakpulver och vaniljsocker.
4 Häll smeten i formen och grädda kakan i nedre delen av ugnen, 200 grader, cirka 30 minuter. Låt kakan svalna i formen, helst stå över natten.
5 Dela kakan i två bottnar. Bred jordgubbsmos på den ena botten och lägg den andra ovanpå. Ställ in den i kylskåpet tills den är riktigt kall.
6 Hetta upp grädden i en kastrull. Ta kastrullen från värmen och smält bitar av chokladen under omrörning. Låt chokladen svalna något och bred den över och runt kanten på tårtan. Det går lättare om glasyren har svalnat och kakan är kall. Låt den stelna ordentligt.

Ravioli amore

Nu borde hela inlägget gå på italienska, men till det räcker inte språkkunskaperna till...
Det kan tydligen inte gå en dag utan att jag måste hitta på något att göra. Idag, när jag hade tänkt koncentrera mig på att bli frisk, blev det pastalagande med pappa. Lite friskare hann jag också bli, och jag förstår inte hur Ninni och Janni orkade med ett disco när de var lika sjuka som jag har varit...
Pastareceptet är enkelt, ett ägg per 100 gram durummjöl. Det hade de tydligen inte i butiken så det blev pizzamjöl. Fungerar, kan jag berätta. Lite salt, olivolja och kanske lite vatten, så ska det knådas riktigt ordentligt. För oss blev 200 g mjöl lagom. Vi gjorde också en fyllning med skinka, vitlök, lök, basilika och färskost. Allt hackas smått, smått, steks lite tillsammans och så kan man börja kavla pastadegen. Tunt ska det vara, så tunt som du får det! Ta ut cirklar med ett glas och lägg på lite fyllning. Sätt vatten på kanterna och tryck ihop med en gaffel. De ska torka lite egentligen, våra hann inte riktigt med det... Koktiden är också lite oklar, tänk färskpasta. Ät genast och då är du snabbt väldigt lycklig eftersom du har ätit den godaste pastan i ditt liv.














Jordgubbar och smultron blev det till efterrätt. Perfekt avslutning!
- Posted using BlogPress from my iPad

På båten

Viking Lines internet är så långsamt att det inte ens är skrattretande, det har tagit mig tjugo minuter att komma till sidan var jag skriver det här inlägget. Det kräver att man loggar in på ett ställe och trycker på en knapp. Därför tänker jag inte börja skriva några romaner med tanke på hur stor risken är att det här ändå aldrig lyckas bli publicerat.
Åland var skoj, jag skulle helt gärna ha blivit kvar där lite längre. Nästa år ska jag på Rockoff, eller jag tänker gnälla tills jag får det. Nu står jag alltså vid en världshistoriens trögaste dator och funderar på vad jag ska hitta på tills vi är i Åbo. Dagsbåten är inte den roligaste grejen i världen, inte när du är förkyld och inte har med dig några kompisar...

Det här gör man på Åland

Först vaknar man halv åtta. Tack Juni, jag älskar dig också. Idag sa hon till mamma att "jag älskar dig som kyckling". Hon gillar tydligen mat.
Efter det går man till lilla holmen och kollar på påfåglarna, försöker leka med hönorna, försöker tala med papegojorna och gungar med sina småsystrar. När butikerna öppnar klockan tio går man lite i dem. Man hinner med massor när en tvååring får bestämma när man vaknar! Lunch blir det på Uffe på berget, en ålandstradition. Gott var det. Sedan har man inget mera att göra, blir desperat, far och kollar på Kastelholm utifrån, till Stallhagens bryggeri på guidning och till någon äppelgård och dricker äppelmust. Lite minigolf hinner du också spela. Minst en hole-in-one ska det vara, annars får du skämmas. Om du är över tio år, menar jag.
Efter det blir programmet valfritt. Resten gick till pub Niska och åt pizza, jag gick till Draken och åt kebab med mina åländska vänner. Efter att vi hade gått igenom halva Mariehamn för att komma dit. På vägen hälsade vi på ännu en lite irriterad vän på hans jobb. Efter ett sms var det stod "vi säljer inga liv" når vi hade stått dår utanför en liten stund gick vi alltså iväg på vår promenad till kebaben. Där satt vi sedan och åt, skrattade och talade en stund. Nu vet jag massor om Åland. I alla fall om man jämför med alla som inte har åländska kompisar.
Om du orkar hinner du ännu ett varv i västra hamnen. Där står du på en brygga och dricker pommac. Bara för att du kan. I solen som äntligen har börjat skina.
Här har ni nu ett heldagsprogram för en mulen dag i Mariehamn. Kräver bil och chaufför, i alla fall delar av det. Allt är personligen testat av mig ocj ingen annan, så det blir nog en bra dag!

- Posted using BlogPress from my iPad

Godnatt

Jag ligger i min säng, klockan är tjugo över åtta och jag är dödstrött. Att vakna halv sju och vara förkyld är inte det bästa...
En del har jag ändå hunnit med. Jag var på båten, åt halva dagen och spelade wii resten av dagen. Framme här på Ålande regnade det. Surprise! Vi sprang omkring lite i regnet, jag träffade Skog (klädd i kostym!), jag blev blöt när det regnade och fick mitt straff för att jag var den enda duktiga som tog med sig sin rock. Jag och ingen annan fick klara sig utan paraply. Jag hann gå på Ice Age 4, sjukt rolig film egentligen. Nästan pinsamt att erkänna. Om någon vågar, gå och se den på bio. Eller vänta tills den kommer på dvd.
Vi åt och nu ligger jag som sagt halvdöd i min säng. Och hoppas på bättre väder tills imorgon.
- Posted using BlogPress from my iPad

De e på Åland

Buhuuu via ipaden får jag ingen musik till bloggen. I alla fall inte så lätt.
Oberoende så far jag till Åland imorgon! En natt fick jag sova, sju imorgon på morgonen ska jag sitta i bilen... Båten far ungefär nio och några timmar efter det är vi väl framme. Ska bli skojskojskoj! Vu funderade just på när hela familjen senast var på åland och det var typ sju år sedan. Jag har varit där en gång efter det, på ett läger, men trodde ändå inte att det var SÅ länge sen.
Framme får vi se vad vi hittar på, jag planerade i alla fall att snabbt fara och träffa de ålänningar jag sa hej då till igår. Jag måste inte vänta till nästa år för att få se dem, haha.
Förkylningen har inte blivit bättre, så idag tänker jag göra så ingenting det bara går. Vilket ändå inte är riktigt ingenting, vi hann redan till Baltic Jazz var jag åt glass. Godaste jordgubbsglassen i mitt liv, dessutom i småregnet med ont i halsen. Någon gång på eftermiddagen blir det en traktorkavalkad i kimito centrum, dit ska vi också och titta. Traktorer, jippii...


- Posted using BlogPress from my iPad

Åka hem? Jag? Neeej neej

Hemma är jag inte. Jag sitter och väntar på att mamma ska komma i Tenala hos mommo och moffa. Så ska jag till lande och äta jordgubbar. Tillräckligt om det, nu mera om lägret.

Jag är lite för trött för  att komma på bra ord att beskriva det med. Jag hade det kul i en vecka, hade inte en tråkig minut. Utom då idag när alla var trötta, sjuka, sura, irriterade och orättvist behandlade. Det var inte skoj. Att packa ihop är aldrig roligt, särskilt när du vet att du inte kommer att se alla dina vänner på ett år.

Men joo. Bilderna finns någonstans. På min kamera, till exempel. Som är någonstans djupt nere i en väska. På lande tror jag inte heller att det finns en dator, så får se när jag kan sätta bilder någonstans. Dessutom så är de bilderna inga mästerverk, om någon annan sätter bilder på facebook eller något kan jag väl vara snäll och dela med mig av dem. Kom ihåg att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Som ett extra plus (eller minus) kommer jag nu hem med huvudet fullt av åländska uttryck och skämt. Drottningen av Åland spelades hundra gånger per dag, på discot var det säkert den mest spelade sången. De tror mycket om sig själv, de där ålänningarna. Roliga lyckas de också vara. 

Hejdå och tack för mig, bilder kommer någon gång. Tack alla, det var en rolig vecka. Nästa år sticker vi till Åland, paradisön (för att allting var bättre på nittitalet, till och med köttet var bättre malet).

Drömmar

Förra veckan hade jag tråkigt, och passade på att baka drömmar. Till dem använder man hjorthornssalt, som fungerar som bakpulver (men inte går att ersätta med något annat) och det får man från apoteket. Kan vara att det finns i någon stor butik, jag har aldrig sökt, men det finns helt säkert i apoteket.

De här kexen är helt underbara. Jag älskar dem. Det finns bara en jobbig grej med dem, det är att om jag skulle hoppa på köksgolvet skulle det antagligen bara finnas kvar drömatomer. Nästan, i alla fall. De är så otroligt ömtåliga och fluffiga att det blir jobbigt. Som så här fluffiga är de underbara att äta, när de väl är i din mun. Att bita av den är bara att glömma, då har du bara kvar smulor i din hand. Det låter overkligt, men så är det. Det känns också ganska overkligt när de exploderar i din mun...

Jag funderade och funderade på hur jag skulle få dem lite mindre fluffiga. Jag kom fram till ett par grejer, men ska testa dem före jag skriver dem hit till bloggen. Här är i alla fall ursprungsreceptet.

100 g rumsvarmt smör

3 dl socker

2 tsk vaniljsocker

1 dl ryps-/rapsolja

1 tsk hjorthornssalt

ca 3 1/2 dl vetemjöl

1. Ungen på 150°
2. Rör ihop smör, socker och vaniljsocker
3. Rör i oljan, lite i taget
4. Blanda hjorhornssaltet i lite av mjölet, rör ner det
5. Blanda i mjölet, degen ska absolut inte vara smulig utan mera åt det lösa hållet. Det ska ändå gå att forma bollar med den. Är den för lös, lite mera mjöl, för fast, lite mera olja.
6. Forma bollar, ungefär en teskeds storlek
7. Grädda i ca 20 min, det kan lukta lite eftersom hjorthornssalt avger ammoniak när det upphettas
8. Ät dem inte varma, ammoniaken försvinner först när de svalnar

Hälsningar från Syndalen

Jag och Ninni ligger i hängmattan och funderar på Call me maybes lyrics. Ganska skönt efter att det var disco igår, men väckning sju som vanligt... Om en stund ska min kurs till Karis och klippa bilar, får se hur bra det går eftersom det krävs lite fysisk styrka för att använda hydrauliska verktyg. Släckningskläderna är inte heller så mysiga i strålande sol. Ha det bra, nu ska gå!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Träskor o nötter o långfil o koben o sågspån o mysli O EN KRATTA

Mest epic presenten någonsin får Ninni idag. Träskor, nötter, långfil, koben, sågspån, mysli och en kratta. Vi orkade inte fixa en get.
Den här presenten är den bästa jag någonsin har gett till någon. Jag tänkte säga att "den med djupast mening" men särskilt djup var inte meningen... Med om den här awesome grejen var några andra kompisar, samma gäng som har gått omkring i skolan och sjungit om Egon som skulle fylla fem år nästa dag...
Vi komponerade till och med en sång. Den ser ni på kortet. Melodin är så klart Egon.

Träskor av keramik, vi hade inte lust att betala så mycket... Close enough!

Antonia improviserade och vi fick långfil.

Jag förväntar mig inte att någon förstår hur otroligt bra den här presenten är. För det är den. För att trösta er kan jag också berätta att jag har en riktig...

Tack och hej, grattis till Ninni.