Hälsningar från väldigt djupt inne i mina örongångar

Pappa fick ett brev. Med något som jag inte har en aning om vad det heter varken på svenska eller något annat språk, men små grejer som man sätter på sina hörlurar där ytterst, det som liksom går in i öronen. Jag gillar inte alls sådana hörlurar, men pappa höll ett tal och ungefär tvingade mig att testa. Jag spydde mentalt när jag tryckte in dem i mina öron, jag tycker redan att det att sova med örhängen känns som om de går in i hjärnan, men blev ganska förvånad. Det lät bra. Tack, Etymotic någon modell jag inte har en aning om. Jag gillar er!
Jaa, det är dessutom den stolta vinnaren av Grankulla Scoutkårs kokkisota som bloggar. Jag och Ninni lagade den mest estetiskt tilltalande maträtten för det sammanlagda värdet av kanske två euro på hälften så kort tid som alla andra. Kanske det också säger något att vi var de enda som åt mera än tre gram av vår mat. Vår mat var till och med god, inte bara ätbar.
Innan jag får sova (jag skulle lätt kunna sova tolv timmar per natt när det är så här mörkt...) ska jag ännu formulera en fin ansökan till ungdomsfullmäktige och städa mitt rum. Underbart.