Grattis pappa!

Lite vitaminer ska man också äta!

Bästa farsdagspresenten var en tallrik med chokladbiskvier. Det slog till och med surdegsbröden jag steg upp klockan åtta för att baka. Jag gillar att ge presenter som går att äta till min familj, på det viset får jag ju precis lika mycket glädje av dem. Nu har jag ätit så mycket både till morgonmål och middag och där emellan när jag höll på och bakade att bara tanken på choklad får mig illamående. Därför har man en gudmor som älskar choklad ännu mera än vad jag gör och mer än gärna kommer efter de sista biskvierna som ligger på ett fat och ser ledsna ut.

Jag säger inte emot min pappa. Det här var det godaste som antagligen någonsin har skapats i vårt kök. Bakelser är annars också en intressant del av matlagning, det är liksom det onödigaste som går att laga. Kakor, okej, men miniversioner av dem? De signalerar bara att man har helt för mycket tid och de som köper dem har helt för mycket pengar. Det är väl det som gör dem så speciella. Att jag hade choklad upp till armbågarna medan jag höll på att laga dem kanske också säger en del om exakt hur mycket tid och kärlek jag satte på dem. När man tänker på matlagning på det här sättet känns det bara poänglöst, varför laga något som man får i butiken för inte så hemskt mycket mera pengar och hundra gånger snabbare? När jag står i köket känns det ändå på ett helt annat sätt. Aldrig att jag skulle tänka att det går ändå snabbare om jag inte gör det själv när jag väl är i köket. Dessutom lovar jag att den kärlek jag lägger i allt ätbart jag lagar sätter sina spår.