Hellu talade just om vad som händer den trettioandra november. Det blev bara lite för mycket, gick över gränsen för vad som fick komma med i det här inlägget. Jag vet inte hur många gånger jag facepalmade mentalt under de tolv timmar jag var tillsammans med Hellu, Lina och Ninni idag. Min teori är att mörkret gör alla galna, någon annan kanske skulle säga att vi alltid är likadana. Kanske det, jag vet inte. Roligt var det oberoende.
Vi bakade en kaka. Det tog... Fyra timmar? Vi bakade också pepparkakor och drack glögg. Det är ju just december! Kakan hade också jultema, och den kommer att dö imorgon klockan kvart före tolv. Då börjar lektionen vi bakade den till. Ninni sa att kakan är vårt vitsord, jag tyckte att den var vårt gemensamma livsverk. Det vad den på riktigt är är föremålet som gör att människorna i vår företagandegrupp kommer att älska oss.
Det är världens mest skrämmade julgubbe. Tack Lina för den. Jag lovar att den kommer att vakna till liv, ta en kniv från köket och komma och mörda mig i natt. Alla som har sett den kommer att drömma mardrömmar i åratal om julgubbar... För att inte tala om den personen som kommer att äta upp den. Inte jag, i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar