Duktigt, Jannica

Idag har jag fått mitt livs första skärsår orsakat av en kniv.  På ett så spännande sätt som av att skära en lök på samma gång som jag skrattar åt pappa som säger att han ska grunda sin egen fanclub och talar med Ninni. Av alla sätt jag skulle ha kunnat få skärsår på så valde jag att få det på grund av en lök. Ingen galen yxmördare eller en knivkastningstävling, inget som var roligt. Jag har klarat mig igenom många år av matlagning, scouting och fbk utan att någonsin skära mig. Det är inte heller så att jag har unvikit alls som är vasst där...
Jag lärde mig i alla fall att det är mycket svårare än vad jag trodde att göra något åt skador på sig själv och att jag kanske inte är riktigt så opåverkad av blod som jag trodde. I alla fall inte mitt eget. Inget så farligt att jag inte lagade mat igen en halv minut efter att Ninni hade plåstrat om mig klart, men nog tillräckligt farligt för att jag inte riktigt skulle tycka att det var trevligt.
Varsågoda för det här extremt intressanta inlägget om mitt sår. Jag satte ändå inte en bild av hur själva såret ser ut.

Dag 3

Tio saker som finns i min väska/mina fickor.

1. Min telefon
2. Två bussbiljetter
3. Min plånbok
4. 7, 35 € (som faktiskt inte fanns i plånboken!)
5. Min skåpnyckel
6. Mina andra nycklar
7. Ett papper från en godis
8. En lapp jag fick från tandläkaren var det står när jag ska dit
9. En ljudröd lapp med kyrkans ungdomledares telefonnummer
10. Ett par hörlurar som faktiskt är sönder...

Som ni ser har jag redan klarat av det här i två dagar nu. Jag känner mig otroligt duktig. 

Dag 2

Tio gamla bilder på mig själv.

Jag är så gammal att tiden när jag föddes var före digikamerornas tid. Inga babybilder, alltså! Vårt digitala fotoarkiv börjar någon gång i början av 2004. Några av de första bilderna är från mitt sexårskalas. Charmigt, charmigt. Man vill både skratta och gråta medan man tittar på alla gamla bilder... 

Bara för att jag har en gullig syster/gris.

Andra gulliga systern!

Det finns väldigt få bilder på bara mig från den här tiden. Carolina är med på varenda en. Vi trivdes väl i varandras sällskap.

Hälften av alla bilder jag hittade är från tidiga morgnar, var mitt hår står åt alla håll och jag ser sådär lagom representativ ut...

Det här måste vara den bästa bilden någonsin på mig.

Ja-a kära bloggläsare. Det här var ganska pinsamt. Hoppas ni njuter av det.

En sak jag är dålig på

Att få saker gjorda. Att göra saker i tid, eller när jag har lovat att göra dem. Som ni märkte klarade jag inte ens av min listas första dag. Omstart från dag två börjar nu!
Idag har jag dessutom ritat världens mest skrämmande bild, jag vet inte vad det är med mig när jag tydligen inte mera kan göra glada och ljusa bilder och annat som kräver att jag är kreativ. Alla grejer jag har lagat i keramiken den senaste tiden är mörka, konstiga och skrämmande. Jag har inte ritat tillräckligt den senaste tiden för att kunna jämföra de bilderna med de jag har gjort, men vad är det liksom som händer? Linda trodde att eftersom mitt liv annars är så bekymmersfritt och glatt så producerar min hjärna av sig själv bara svarta och otrevliga bilder som kommer ut när jag gör något utan att tänka. Jag tror mera att ett av djävulens fladdermöss kom och bet mig och tog makten över mig.
Jag och Linda lärde Ninni att hitta i vår egen huvudstad. Ninni påstod att hon hittar bättre i London. Säkert sant, men vad är det som är fel om man hittar bättre i en av Europas största städer än i sitt eget lands största stad som dessutom finns på tjugo minuters avstånd från ens hus? I alla fall så lyckades vi fixa presenter till alla våra kära vänner som just fyller år, jag fick bråttom till polisstationen för att fixa pass och lyckades tappa bort mig i det skrämmande Esbo. En kilometer från mitt eget hus. Efter det kändes det lite som om jag hade varit orättvis i min mobbning av Ninni... Förlåt mig.
Nu ska jag byta dator och leta upp gamla bilder på mig själv! Det kommer att bli ett läsvärt inlägg.

Bebéer

Jag gillar bakelser. De smakar gott, är fina och små och alla blir alltid lika imponerade av dem. Som jag lovade mig själv bakade jag faktiskt bebéer. Ljusröda, ingen ville komma med mig och undersöka hurdana de med hasselnötter på egentligen är... Kommentarerna jag fick av alla som åt dem var att de var det näst bästa som någonsin har lagats i vårt kök. Jag har faktiskt inget att säga emot. 

Före jag började laga dem funderade jag högt på hurdana formar jag skulle använda. Något sådant som bakelseformar har tills nu inte existerat i vår hus. Tur att jag öppnade munnen, pappa sa att han hade bakat med sådana när han var liten och att det i alla fall hade funnits miljarder hemma hos dem. Ett snabbt samtal till farfar, en ännu snabbare cykeltur dit, och hem kom jag med farmors gamla bakelseformar. De ser exakt likadana ut nu som då, helt perfekt att hon också tyckte om att baka alltså! Jag klarade inte riktigt av att baka bakelseskal i dem, det är tydligen något som kräver övning och kunskap om hur man gör det, så några stycken skal dog. Mycket mera utmanade att hålla de här bakelserna hela än chokladbiskvierna! 

Begravningsplatsen...

De fina formarna räckte inte riktigt till, därför blev det också lite stjärnor och muffinsformade bebéer.

Och vidare till receptet...

Bebéer

30-40 st

Bottnar:

200 g smör

1, 5 dl socker

1 ägg

4, 5 dl vetemjöl

Vispa smöret och sockret, rör ner ägget. Blanda i mjölet en deciliter i taget. Platta ut det i formar, muffinsformar (metallmuffinsplåt med papperformar eller silikonformar) fungerar också. Det går lättast om du först rullar en boll som du sedan plattar ut. Grädda i 175° ca 10 min, om du använder metallformar så plocka ut skalen innan de har svalnat helt. De fastnar annars. I muffinformar kan de vara kvar tills de är helt kalla.

Fyllning:

3, 5 msk socker

4 tsk potatismjöl

1, 75 dl vispgrädde

2 äggulor

175 g smör

2 tsk vaniljsocker

Blanda allt utom smöret och vaniljsockret i en kastrull. Värm långsamt medan du rör om med en visp tills det tjocknar och blir som en tjock kräm. Jag lyckades få min att skära sig, om det beror på min skicklighet, att jag gjorde två saker på en gång eller receptet vet jag inte, men om någon annan också lyckas med det är det enkelt att fixa. Fortsätt vispa, ha den på svag värme på samma gång som du långsamt häller i mera grädde eller mjölk. Då borde det fixa sig. Låt krämen svalna. På samma gång kan du vispa smöret och vaniljsockret så att det blir riktigt ljust och fluffigt. När krämen är kall vispar du ihop smöret och krämen. Fyll skalen med fyllningen, sätt på ett kallt ställe och vänta tills de har stelnat.

Glasyr :

4 dl florsocker

3-4 msk vatten

Blanda ihop, ta mera vatten om det behövs. Det ska bli en ganska fast glasyr. Färga den gärna med karamellfärg! Fördela på något bra sätt den över fyllningen, jag kom inte på ett sätt som genast skulle bli snyggt utan att man måste gå och röra i glasyren med typ en sked... Dekorera med strössel eller lämna dem som de är, håll dem kallt och ät dem. 

Förlåt mig för mina evighetslånga bakelseinlägg. Men jag tycker det är roligt. 

24.11

Ni alla vet vad som händer om trettio dagar. Trettio listor med färdigt bestämda ämnen ska det bli före det! Imorgon är det dags för det första, så ska det bli ett per dag, med slutet på julafton.

1. Tio meningar jag har läst idag, och inte skrivit själv.
2. Tio gamla bilder på mig själv.
3. Tio saker som finns i min väska/mina fickor.
4. Tio filmer jag tycker om.
5. Tio saker jag önskar mig.
6. Tio saker jag saknar från när jag var mindre.
7. Tio saker som gör mig glad.
8. Tio yrken jag skulle kunna välja.
9. Tio favoriter att äta.
10. Tio namn jag aldrig skulle döpa mitt barn till.
11. Tio böcker jag tycker om.
12. Tio saker jag verkligen inte gillar.
13. Tio saker någon har sagt till mig idag.
14. Tio sånger som finns på den spellistan jag lyssnar på.
15. Tio föremål jag själv har gjort.
16. Tio bloggar jag läser.
17. Tio personer jag beundrar.
18. Tio platser jag vill åka till.
19. Tio platser jag har varit på.
20. Tio saker jag ska göra innan jag dör.
21. Tio saker jag har gjort idag.
22. Tio saker jag aldrig har gjort, men ska göra imorgon.
23. Tio minnen.
24. Tio klädersplagg jag tycker om.
25. Tio foton från min dag.
26. Tio personer jag har talat med idag.
27. Tio julklappar jag någon gång ska ge åt någon.
28. Tio personer jag vill träffa.
29. Tio favoritrecept.
30. Tio saker jag har lärt mig under de här trettio dagarna.

Sagan om Ringen

Jag och Carolina tittade just på Sagan om de två tornen. Jag gillar Gollum mera och mera hela tiden. Han är så otrevlig att det blir trevligt. Man kan liksom inte känna sig så hemsk efter att ha suttit och tittat på honom ett par timmar. Där finns alla negativa saker man ser hos alla andra och sig själv, men förstärkta så mycket att man inte alls tycker de är farliga i verkliga livet. Efter att den var slut sa Juni att det var den bästa filmen hon har sett. Hon tyckte att de borde skjuta lite mera med pilbågar, för annars dör inte dummisarna. Hon ville klä ut sig till en slemmig dummis. Hon kommer att bli en bra människa, så bra filmsmak som hon har. Nog för att hon borde ha läst böckerna först...
Imorgon är det dags att boka biljetter till The Hobbit. Efter åratal av väntan. Där kom det med en liten överdrift, det är nog bara månader... Min syster påminde mig så vänligt om att hon till födelsedagspresent gav biobiljetter till mig, något jag hade glömt totalt, så nu får hon komma och kolla på Bilbo som springer omkring med massor av dvärgar med mig. Hon vägrade totalt att fara på den föreställningen som börjar 00:12... Jag får väl vänta tills sådär sexton timmar efter det. Jag kommer dessutom garanterat att bli besviken, så höga som mina förväntningar är. Ändå ska jag se den så snabbt som möjligt. Jag gick ändå inte så långt att jag nu, den här natten, kommer att vara i Tennispalatset. Jag tittade istället redan en film här hemma. Fast det skulle ju nog vara roligt att ännu åka iväg till stan och titta alla på bio :)

Bakelseplaner

Jag tänkte baka bakelser. Bebéer. Så hittade jag inget recept på sådana jag ville ha. Kanske för att de finns på ungefär två ställen i hela världen, Fazers café. Jag ville alltså laga bruna, sådana som har hasselnötter på. Det är inte samma sak som de ljusröda! Därför måste jag så klart fara och provsmaka hurdana de riktigt var, men nej, det hann jag inte med. Nu får det väl bli ljusröda istället...
Det är riktigt stora problem jag har här i livet som ni märker. Jag fick dessutom idag veta att jag hela nästa vecka bara ska rita och har kortare dagar än vanligt i skolan. Temavecka med temat design är en bra idé, vad alla andra än tycker.

Hälsningar från väldigt djupt inne i mina örongångar

Pappa fick ett brev. Med något som jag inte har en aning om vad det heter varken på svenska eller något annat språk, men små grejer som man sätter på sina hörlurar där ytterst, det som liksom går in i öronen. Jag gillar inte alls sådana hörlurar, men pappa höll ett tal och ungefär tvingade mig att testa. Jag spydde mentalt när jag tryckte in dem i mina öron, jag tycker redan att det att sova med örhängen känns som om de går in i hjärnan, men blev ganska förvånad. Det lät bra. Tack, Etymotic någon modell jag inte har en aning om. Jag gillar er!
Jaa, det är dessutom den stolta vinnaren av Grankulla Scoutkårs kokkisota som bloggar. Jag och Ninni lagade den mest estetiskt tilltalande maträtten för det sammanlagda värdet av kanske två euro på hälften så kort tid som alla andra. Kanske det också säger något att vi var de enda som åt mera än tre gram av vår mat. Vår mat var till och med god, inte bara ätbar.
Innan jag får sova (jag skulle lätt kunna sova tolv timmar per natt när det är så här mörkt...) ska jag ännu formulera en fin ansökan till ungdomsfullmäktige och städa mitt rum. Underbart.

Facepalm genom hjärnan

Hellu talade just om vad som händer den trettioandra november. Det blev bara lite för mycket, gick över gränsen för vad som fick komma med i det här inlägget. Jag vet inte hur många gånger jag facepalmade mentalt under de tolv timmar jag var tillsammans med Hellu, Lina och Ninni idag. Min teori är att mörkret gör alla galna, någon annan kanske skulle säga att vi alltid är likadana. Kanske det, jag vet inte. Roligt var det oberoende.
Vi bakade en kaka. Det tog... Fyra timmar? Vi bakade också pepparkakor och drack glögg. Det är ju just december! Kakan hade också jultema, och den kommer att dö imorgon klockan kvart före tolv. Då börjar lektionen vi bakade den till. Ninni sa att kakan är vårt vitsord, jag tyckte att den var vårt gemensamma livsverk. Det vad den på riktigt är är föremålet som gör att människorna i vår företagandegrupp kommer att älska oss.

Det är världens mest skrämmade julgubbe. Tack Lina för den. Jag lovar att den kommer att vakna till liv, ta en kniv från köket och komma och mörda mig i natt. Alla som har sett den kommer att drömma mardrömmar i åratal om julgubbar... För att inte tala om den personen som kommer att äta upp den. Inte jag, i alla fall!

Gryning

Breaking Dawn var det som gällde idag. Den slog alla förväntningar tusen gånger. Den första filmen var dålig, den andra helt hemsk, tredje dålig, fjärde okej och den sista nästan bra. Där fanns en grej som jag lovar att lurade varenda en som var på den filmen och kommer att lura alla som går på den, världens mest irriterande och oväntade! På ett sätt var det ändå bra, det gjorde ju så att man inte visste varenda en detalj fast man hade läst böckerna.
I början älskade jag Twilight. Så småningom blev det till att mest ignorera dem och bli irriterad på alla överdrivna fans, sedan till att så gott som hata dem och tycka att handlingen går att sammanfatta på tre rader. Nu har det ändrats till att hela historien skulle kunna vara fem gånger kortare men annars är det inget större fel på dem. Efter den här filmen alltså. Kanske jag borde läsa om böckerna och se om min åsikt har lyckats förändras. Om jag orkar, det händer faktiskt inte så mycket i dem... Filmerna tänker jag verkligen inte kolla på igen. I alla fall inte de två första. De är faktiskt två av de sämsta filmerna jag någonsin har sett!

Munk

Jag hittade ett litet hål just lagom för att blogga, före jag tillbringar min kväll i fysikens fascinerande värld. Jag har redan känt mig som en munk några gånger den här veckan, först när jag lärde mig religion, sedan matematik, nu är det dags för fysik. Nästan så att jag har lust att grunda ett fysikkloster någonstans och sitta där och läsa hela dagarna och be till de fantastiska siffrona, grundstorheterna och den logiken som gör att du antingen gör fel eller rätt. Inget komplicerat mittemellan som det finns inom religionen. 

Ja-a jag har gjort massor men just inget som på riktigt ger långvariga fina resultat. Sådär att jag springer omkring hela dagarna och sedan på kvällen funderar vad jag riktigt har gjort och kommer fram till ingenting. Men imorgon är det fredag, Breaking Dawn part 2-premiär (hoppashoppashoppas att den inte är lika dålig som de tre första och i alla fall lika bra som den fjärde, som inte heller var så bra), och på lördag ska jag ut till Noux om inte någon bestämmer sig för att det är för jobbigt. Bara jag som tycker att det är roligt att använda ett veckoslut i november med att sitta vid en eld ute i en skog tillsammans med typ tre andra människor och inte få sova alls? 

Sommarplaner

Det här skickade Molgan just till mig: SHIT i got it!! Vi börjar i danmark me 1D konsär, sen fa vi me tåg ti sverige o hälsar på linas kusiner:D sen fa vi ti stockholm o hälsa på hennes strumpbyx släkting. därifrån flyger vi till budapest, varifrån vi varndrar till paris (int så lång väg, typ jacobstad-helsingfors) från paris tar vi sen flyge ti mej, vart vi stannar nån da. (vi tältar på vandringen) Sen därifrån far vi ti min mumis o moffas spanska hus o gö någo kiva där i marbella-barcelona. Sen far vi o hälsar på din mammas kompis i London. O sen kan vi avsluta me o fa ti åland:D:D:D.
Efter det sa hon att hon glömde att vi också skulle till Grekland. Nu vet jag i all fall vad jag gör hela sommaren!
Hon vägrade vara med med namn i bloggen, därför Molgan. Vi vet alla vem du är ändå... 

Chokladbiskvier

Bilder finns i förra inlägget. Förlåt för att jag ägnar all min överlopps energi åt att överleva det här novembermörkret och inte kopierar dem hit.
Jag känner mig smått tvingad att blogga om det här en gång till efter alla kommentarer jag fick av alla som åt dem. Godaste du någonsin har lagat (jag hoppas ju att det betyder en del), bästa som någonsin har lagats i vårt kök, ett textare från min gudmor var det stod "underbara!!!!!!!!!!!!!!!!!!!". Utropsteckenmängden var inte ens överdriven.

Det är inte svårt att laga chokladbiskvier. Det krävs massor av tid, mandelmassa, choklad, kärlek och ingen rädsla för att ha socker och choklad precis överallt när man är klar. Jag brukar inte lyckas med att ha ingredienserna för det jag bakar över hela mig och halva köket, men med det här lyckades jag... Då var jag ändå ganska koncentrerad på vad jag gjorde hela tiden. Oberoende så var det definitivt värt det. De var verkligen underbara med femton utropstecken.

Chokladbiskvier
Botten:

275 g mandelmassa
1 äggvita

Fyllning:75 g choklad, allt mellan 50% kakao och 80% fungerar
125 g smör (som måste vara mjukt!)
1,5 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
1 äggula

Topping:200 g choklad, samma sak här


1. Blanda ihop mandelmassan och äggvitan. Det finns många olika sätt, det som oftast står i recept är att man ska riva mandelmassan och sedan blanda den med äggvitan, jag själv tycker det är enklast att bara dela den i små bitar och mosa den tillsammans med äggvitan.

2. Försök få dem till fina små bottnar på en plåt. Enklaste sättet enligt mig är att klicka ut det med en sked, hälla på lite mjöl eller florsocker och platta till med handen. Man får det säkert snyggare på något annat sätt, men att spritsa fungerar inte och jag hade inte riktigt inspiration att hitta på något ännu kreativare... Beroende på hur stora man gör blir det mellan tio och tjugo. Grädda i 175° 12-15 min, tills de ser fina ut. Rör dem inte förrän de har svalnat ordentligt på plåten, annars går de bara sönder!

3. Smält chokladen till fyllningen och låt den svalna medan du gör resten. Vispa ihop allt till fyllningen, gärna med elvisp, tills det är ljust och fluffigt. Rör eller vispa sedan ner chokladen också. Om den verkar helt för lös kan man sätta in den i kylskåpet, men det borde inte behövas.

4. Bred fyllningen toppigt på bottnarna. Eller spritsa, helt hur du vill. Sätt dem i kylen eller frysen eller balkongen eller terassen eller vad som helst, se till att inga ekorrar eller glupska familjemedlemmar äter upp dem, vänta tills de är kalla och har stelnat. 

5. Smält chokladen till toppingen. Doppa biskvierna i den tills de ser ut som du vill. Om man nödvändigtvis ska ha flera lagen choklad, eller gör det så dåligt första gången att alla hål måste täckas, kan det löna sig att ställa dem på något kallt ställe mellan varven. När du är klar är det bara att låta dem stelna och sedan äta dem om det finns några kvar.

Gjorde min dag

Djupt inne i ett skåp hittade jag det paret av alla hörlurar vi någonsin har ägt jag tycker mest om. De har legat där länge nu och idag bestämde jag mig äntligen för att söka efter dem. Det tog inte många minuter för mig att hitta dem. På samma gång kom jag på att jag har en halvläst bok att läsa tills tisdagen när den ska tillbaka till bibban, och resten av eftermiddagen satt jag sedan i soffan tillsammans med de här två kompisarna. Den inte så hemskt sociala delen av mig tycker att det här var det absolut bästa möjliga sättet att tillbringa en söndag på.

Grattis pappa!

Lite vitaminer ska man också äta!

Bästa farsdagspresenten var en tallrik med chokladbiskvier. Det slog till och med surdegsbröden jag steg upp klockan åtta för att baka. Jag gillar att ge presenter som går att äta till min familj, på det viset får jag ju precis lika mycket glädje av dem. Nu har jag ätit så mycket både till morgonmål och middag och där emellan när jag höll på och bakade att bara tanken på choklad får mig illamående. Därför har man en gudmor som älskar choklad ännu mera än vad jag gör och mer än gärna kommer efter de sista biskvierna som ligger på ett fat och ser ledsna ut.

Jag säger inte emot min pappa. Det här var det godaste som antagligen någonsin har skapats i vårt kök. Bakelser är annars också en intressant del av matlagning, det är liksom det onödigaste som går att laga. Kakor, okej, men miniversioner av dem? De signalerar bara att man har helt för mycket tid och de som köper dem har helt för mycket pengar. Det är väl det som gör dem så speciella. Att jag hade choklad upp till armbågarna medan jag höll på att laga dem kanske också säger en del om exakt hur mycket tid och kärlek jag satte på dem. När man tänker på matlagning på det här sättet känns det bara poänglöst, varför laga något som man får i butiken för inte så hemskt mycket mera pengar och hundra gånger snabbare? När jag står i köket känns det ändå på ett helt annat sätt. Aldrig att jag skulle tänka att det går ändå snabbare om jag inte gör det själv när jag väl är i köket. Dessutom lovar jag att den kärlek jag lägger i allt ätbart jag lagar sätter sina spår. 

LONDOOOON

24.1 smäller det! 150€ fattigare men med flygbiljetter är här en glad liten flicka. Jag ska laga ett minutprogram så att vi säkert hinner med precis allt jag vill göra under de tre dagar jag tänkte bo där. Antagligen hinner vi inte med allt jag vill om vi också ska sova, men inga problem, det blir bara att fara dit snart igen...

Till pappa

Rosor är röda,

violer är blå.

Mamma är bäst,

du är helt ok.

Det här hittade jag på ett papper när jag städade mitt rum. Ett papper som föddes i lågstadiets bildkonstsal på femman eller sexan. Om någon har verkligt lite inspiration att fixa något eget till sin pappa i morgon så får den gärna ta den här dikten. Själv tänkte jag hitta lite mera inspiration någonstansifrån, hitta på något snällare, baka bröd och vakna tidigt i morgon för att laga klart det åt min kära far. 

Bra början på nian

Jag märkte just att jag är på läger de tre sista sommarlovsveckorna. Sådär att jag ska vara på tre sjudagarsläger på tjugotvå dagar, eller något sådant. Tre veckor utan sömn, tre veckor jag kommer att leva på godis, två veckor på ett liggunderlag och en i en säng. En vecka på Åland med FBK, en på scoutläger någonstans i en skog och en tillsammans med skolkompisarna och Jesus på skriba. Jag kan bara tänka mig hur fantastisk jag kommer att känna mig dagen före skolan börjar.
Men nej, så negativt är det inte. Det kommer ju att bli sommarens roligaste veckor. Tre veckor tillsammans med alla kompisar. Nästan så att jag redan nu börjar längta dit, bara åtta månader kvar?

Pepparkakshus

Snett som bara vad, men helt snyggt. Några söndriga delar, ett par delar som fattas och ett par delar hamnade på fel plats med allt går att dölja med glasyr när jag hinner med det...

Svenska dagen till ära

Silversked ska det vara! Äkta finlandssvensk...

Det blev femminutersäppelpajer med flaggor som min kreativa syster satt vid köksbordet och lagade medan jag skar äpplen. Jag hann aldrig äta min tack vare ett scoutmöte och lite smält socker, ska just sätta mig ner och äta den. Bloggningen går trots allt före den, så här sitter jag med frusna fingrar och importerar bilder till datorn. Kändes på något sätt lite onödigt att gå genom halva grani för att sitta en och en halv timme och titta på  ett par avsnitt Penn & Teller: Bullshit och Family Guy. Så kallt var det.

Snö?

Lyckades få sockret jag byggde pepparkakshus med att kristallisera sig inte bara en utan två gånger så jag gav upp med att försöka få en ljus karamell och satsar istället på det vanliga äckliga brända sockret. Efter att jag har haft en låång paus!


- Posted using BlogPress from my iPad

Jag bloggar om min frukost och min söta katt

Medan jag försökte skriva mitt finskaföredrag kom jag på att jag borde ha ett papper någonstans var det står massor om brandbilarnas numreringssystem på finska. Jag började söka, och efter en stund hittade jag det. Det gjorde mitt liv mycket lättare eftersom jag antagligen kan berätta tre minuter om det (inte för att någon kommer att förstå) och bara måste hitta på två minuter till.
Pappret fanns i en låda full med andra papper som jag inte har klarat av att kasta bort. Vad nu sen ett papper med brandbilars nummer har att göra med det vet jag inte, men jag hittade allt möjligt annat fint som gjorde att jag fastnade i den lådan en stund. Bland det som fanns överst fanns mitt lägerpass från Mondo. Inte alls ifyllt eftersom jag tappade det första dagen och hittade det sista, men där fanns ändå till exempel texten till lägersången. Det är den som så vackert finns citerat som rubrik. Längre ner fanns kursboken från den här sommarens fbkläger, den både hjälpte mitt föredrag ännu mer och fick mig att komma ihåg grejer som jag hade glömt. Där fanns kursboken från första fbklägret, var det under rubriken det bästa med den här kursen står ett namn och ett telefonnummer. Baksidan är full med andra namn och telefonnummer. Det var det lägret telefonladdaren blev hemma, och ingen annan hade en likadan.
Lågstadiebetyg, dagisteckningar, några kort... Ojjdå vad tiden har gått snabbt. Eller långsamt, helt hur man ser på saken. Jag tycker inte det var länge sedan jag gick ut sexan. Jag tycker inte heller det var länge sedan jag började skolan. Fyra år sedan vi fick Ågren, inte var det heller länge sedan. Men nu har han ju ändå funnit här i evigheter, jag kommer inte riktigt ihåg hur det var utan honom. Juni har också alltid funnits med, och det att det bara skulle ha varit jag och Carolina kommer jag verkligen inte ihåg.
Haha ska sluta koncentrera mig på att skriva nostalgiska blogginlägg och skriva klart det där om brandbilarnas numrerinssystem nu när jag äntligen hittade det där pappret.

Remember remember the fifth of November

Vad jag borde göra:

• Gå till keramiktimmen
• Laga mattaläxan
• Skriva ett finskaföredrag om min hobby
• Blogga i elevkårsstyrelsens blogg
• Laga pepparkakshus

Vad jag gör:

• Läser bloggar.

Nåja, nu ska jag aktivera mig och gå iväg till andra ändan grani för att komma till keramiktimmen!

Heaven and hell cake

Två dagar tog det att få slut på den här kakan. Då med massor av hjälp från olika människor, sista fjärdedelen hämtade jag helt enkelt till Lina idag på eftermiddagen och sa att den inte mera kommer hem... Där var den antagligen till mycket större glädje än här hemma var alla redan hann bli ordentligt trötta på den. Därför ska du inte baka den här kakan till en sexpersonersfamilj utan att ha någon plan om vad som kommer att hända med den! Inte så att jag inte uppmuntrar någon att laga den, den var trots det en fantastisk kaka som alla älskade fram tills sådär fjärde biten.

Om ni inte vill läsa ett evighetslångt inlägg om en kaka som nog hör mera hemma i himlen än helvetet, sluta här. 

Den här bilden hoppade upp när jag öppnade iPhoto. En spargrisko som äter chokladkaka. Joo...

Undre vita lagret syns lite dåligt, men det finns nog! 

Hur bra låter det med himmel- och helveteskaka? Som är lagad av ängelmatskaka och djävulsmatskaka? Nej, namnen håller jag på engelska...
Det är en otroligt chokladig kaka som är imponerande hög och smakar underbart. Choklad. Den räcker helt säkert till 20 personer. Som efterrätt vet jag inte riktigt hur bra den passar, som jag märkte igår blir den lite för mycket efter en middag. Idag till morgonmål passade den däremot perfekt! Jag överskattade bara mig själv lite och tog en bit jag inte orkade med. Det var omöjligt att äta slut den.

Kakan är alltså en kombination av en angel food cake och en devil's food cake, som i originalreceptet hade jordnötssmörsmousse som fyllning och chokladglasyr. Jag ändrade lite på den så det fick chokladmousse som fyllning, och glasyren blev lite fluffigare än vad den antagligen var menad att vara. Plus att jag skippade ungefär hälften av både fyllningen och glasyren... Jag undrar hur den skulle ha sett ut om jag på riktigt skulle ha lagat allt. Typ en meter hög.
Originalreceptet finns här, om någon vill se. Mitt är ändå ganska annorlunda...

Det lönar sig att börja med kakorna, angel food caken först och sedan den andra kakan om man gör dem i samma form och är lat och inte orkar diska... Det går att ta ut kakorna ut formarna mer eller mindre direkt, men de måste svalna helt innan man börjar göra något annat än titta på dem eftersom det för det första inte går att skära ett varmt kakbotten och för det andra smälter chokladen som kommer emellan och på.
Kakorna ska alltså skäras i två bottnar. Så att det blir fyra allt som allt. Om de går lite sönder är det inte världens undergång, inget syns ändå till slut under alla lager med chokladmousse och glasyr...
Börja med att sätta ett chokladbotten på en tallrik, sedan en tredjedel av fyllningen, sedan ett ljust botten, en tredjedel av fyllningen, ett chokladbotten, det sista av fyllningen och avsluta med ett chokladbotten. Efter det kan man dra med en kniv runt kakan för att få bort fyllning som har runnit ut. Sedan är det dags för glasyren. Det finns hur mycket som helst av den om man följer mitt recept. I originalreceptet fanns det dubbelt så mycket! Försök bara få det snyggt och jämnt, det borde inte vara svårt om den är tillräckligt vispad. Det som man inte ska göra är laga glasyren i förväg och sätta den i kylskåpet för då stelnar den och den blir ganska omöjlig att få snyggt på kakan. Bred ut den med en kniv eller vad som helst, sätt kakan på ett svalt ställe och efter ett par timmar i kylen är den klar att ätas! 

Angel food cake

1,5 dl cake flour (det får du om du blandar 4 dl vanligt vetemjöl med  0,5 dl majsstärkelse, det som blir över går till den andra kakan)
2,3 dl äggvitor (7-8 st)
Lite salt

1 tsk vinsyra (finns i helt vanliga butiker)
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker

I det riktiga receptet fanns det ännu 2,3 dl florsocker som jag slarvigt nog glömde bort, har ingen aning hur. Bra verkar det ha gått ändå, jag måste ännu någon gång testa om det verkligen har någon skillnad. Det är inte som om den här kakan ändå skulle innehålla för lite socker...

Vispa äggvitorna tillsammans med saltet och vinsyran tills det bildar små fina berg. Vispa efter det in sockret matskedsvis, det är ganska omöjligt utan elvisp om du inte har otroliga armmuskler. Fortsätt vispa ännu någon minut. Blanda mjölet med vaniljsockret (här skulle florsockret också komma med) och blanda försiktigt ner det i äggvitan, med så få omrörningar som möjligt så att inte luften försvinner ur äggvitan. Grädda i 190° i ungefär 30 min, tills ytan är gyllenbrun och det inte fastnar något på en sticka man sticker ner i den. Låt svalna.

Devil's food cake

1, 15 dl kakaopulver
2, 3 dl vatten (kaffe egentligen, men jag orkade inte koka kaffe så jag skippade det....)
1, 15 dl majsstärkelse
3, 5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
3,5 dl cake flour
3/4 tsk salt
1/4 tsk bakpulvet
1 tsk matsoda/bikarbonat

Blanda kakaon med vattnet/kaffet och sätt åt sidan. Vispa äggen tillsammans med socker, majsstärkelse och vaniljsocker tills det är fluffigt. Blanda ihop mjöl, salt, bakpulver och soda i en annan skål, blanda sedan ihop allt. Grädda ca 30 min i 175° tills det inte fastnar någon smet på en sticka man sticker in i kakan. Låt svalna.

Chokladmousse med philadelphia (fyllningen)

300 g choklad (47% kakao sådär om någon undrar, men det är egentligen ingen skillnad)

200 g färskost (philadelphia)

4 dl vispgrädde

Smält chokladen och blanda med färskosten. Vispa grädden och rör försiktigt ner chokladblandningen.  

Glasyr

400 g choklad (47% här också)

2,5 dl vispgrädde

Koka upp vispgrädden, sätt i chokladen, rör om tills det har smält. Låt svalna till rumstemperatur och vispa sedan tills den är ljus och fluffig (vilket inte går utan elvisp). Man kan också vispa den direkt om man sätter skålen till exempel i diskhon som är full med kallt vatten. Det tar länge, säkert nästan 10 minuter beroende på en hur effektiv visp man har. 

Pepparkakshus

Har inte ännu hunnit översätta receptet till kakan klart, det poppar nog upp här på bloggen i något skede...
Idag har det varit pepparkaksbakning hela förmiddagen! Ett hus ska det bli. Jag undrar om jag valde ett lite för avancerat hus, om det kommer att rasa ihop i en hög när jag väl börjar bygga ihop det... Just nu ligger alla delar i köket och väntar på sitt öde. Om det blir ett hus eller en roskishög vet jag inte ännu. Om det blir ett hus kommer det att bli otroligt fint, kolla här så ser ni. Så undrar jag också lite när jag kommer att ha tid att bygga ihop det. Idag kommer mommo och moffa hit och hjälper till att äta kaka, senare ska jag till Lina och där blir det väl också kakätande... Jag kommer antagligen att hata allt som ens liknar en heaven and hell cake innan den är slut. Om det nu är möjligt att börja hata choklad så mycket.

Kaka

Jag har hunnit med massor! Först lite kaklagande, sen ett varv till mässcentrum för andra gången på en vecka, och till sist ännu mera kaklagande. Så börjar projektet med att översätta och ändra på recepten för att få dem hit till bloggen... De kommer om några timmar när jag också har foton och kommentarer om hur det smakade!

Hakuna matata

Alla de här sångerna, speciellt de två sista, fick oss att fundera på hur snabbt tiden riktigt har gått och hur lite vi har gjort... 

Mamma och pappa for iväg på åttiotalsfest, jag vet inte om jag någonsin har sett något så hemskt, och lämnade mig hemma med alla syskon. Så farligt blev det inte när Antonia, Lina och Hellu kom hit och åt så mycket sushi att vi exploderade och lyssnade på massor av gamla sånger. Vi hade fina planer på att se på film och annat skoj men så slutade det ändå i vårt kök var jag bakade kakor och de lyssnade på filmmusik från gamla disneyfilmer och annan musik från några år tillbaka... Antonia sade att jag alltid bakar kakor när hon är här, det roliga med det är ju att det också är de enda gångerna jag bakar kakor. Nu blev det alltså bottnarna till heaven & hell caken som jag skrev om tidigare. Imorgon ska den bli klar och så får alla som har lust komma hit och äta kaka!
Roligt var det med (ska inte säga mina flickor!) dem och det här är något vi borde göra oftare. Sådär sitta i någons kök och äta sushi och choklad och popcorn och godis och kex... Ungefär som igår när jag jobbade i garderoben på en konsert och fick pengar för att hänga upp lite rockar, äta bullar i en timme och ge ut rockarna igen. Allt tillsammans med Ninni och Vive. Jag lyckas på något sätt ha exakt noll fritid men massor av mer eller mindre roligt program hela tiden, igår var alltså det enda jag gjorde var i skolan, bakade och var garderobsmänniska och med det slösade jag bort femton timmar av den dagen.
Nu ska jag stiga upp härifrån, har en liten treårig klump som sover på min arm och det börjar ta ont i den när jag måste vrida den på ett väldigt konstigt sätt för att kunna skriva...

Jul

Pappa bestämde sig för att fira första november med glögg. När jag satte isbitar i min mobbade han mig. Glögg är äcklig om den är trettio grader varm, okej? Antingen ska den vara helt varm eller iskall. När jag kom hem var den inte mera varm, alltså måste jag på något sätt få den kall.
Genast efter det började jag baka pepparkaksmuffins och pepparkaksdeg. Pepparkaksdegen till pappa, han saknar tydligen julen. Jag klagar inte, pepparkaksdeg är något av det godaste som finns. Pepparkaksmuffins för att jag just hade gått och köpt alla kryddor och jag måste fixa några muffins till elevcaféet imorgon. Ska ännu dekorera dem med halloweentema så att det blir så total blandning av alla helger det bara går.