Jag är ganska imponerad av att Sebastian både orkade filma det här och ladda upp på youtube. Om inte annat så fick de mig att skratta (så mycket att min syster som satt bredvid mig undrade vad jag höll på med).
fredag 31 augusti 2012
Drottningen av Åland
Jag hittade två videon. Från discot på fbklägret. De var ganska roliga att titta på, det blev liksom lite sommarkänsla igen så här två månader efter. Okej, bara roliga lyckades de inte med att vara, de var ju nog också lite pinsamma. På något sätt.
torsdag 30 augusti 2012
Tandborstar
Just sökte jag efter min tandborste. Den är borta. Vilket jag inte förstår eftersom jag använde den senast idag klockan halv åtta. Jag skte igenom alla badrumsskåp och andra ställen var det skulle kunna finnas tandborstar. Jag hittade inte en enda ny eller en som jag kände igen. Tio stycken som var ingens. Varför är min familj så dålig på att slänga bort gamla tandborstar? Eller vad är det riktigt som bor i vårt hus utan att vi vet om det och använder tio tandborstar?
Sådär på tal om att städa (för det var ju det jag gjorde med våra badrumsskåp...) så var jag för första gången i mitt liv idag med om att Ninni städade något frivilligt. Det var en påse full med godis som fanns i mitt rum. Den hade hon inget emot att städa!
onsdag 29 augusti 2012
En bild som gör hela inlägget läsvärt
Charmig bild av mig och Lina på jumppatimmen. Vi gjorde massor... Dessutom är bilden skamlöst stulen av Linda. |
Inget spännande händer här. Igår blev jag utsparkad från ett planeringsmöte (var jag nog inte egentligen skulle vara), träffade Emil och några till och gick på scoutmöte. Var jag gick omkring i halva grani och gjorde absolut ingenting. Jo-o det kommer att bli ett intressant år som spejare med massor av små (okej ett år yngre...) barn i vår grupp. När nästan alla scouter jag känner blev ledare kommer det nog att bli ganska annorlunda.
Idag har jag varit med Lina och lyckats få med mig Alexandras telefon i min väska. Nu kan vi i alla fall hoppas att alla lär sig att man inte ska sätta grejer i min väska, speciellt inte om man själv inte kommer ihåg dem. Då blir de där.
Ikväll blir det antagligen ytlivräddning. Eller åtminstone något som går ut på att man får massor av vatten på sig. Ytlivräddning i gallträsk med en för stor torrdräkt är inget jag längtar efter att prova, så jag hoppas på att det är något trevligare som att simma i en simbassäng. Det skulle inte vara så hemskt likt våra kära ledaren att hitta på något så lätt och roligt, men man kan ju alltid hoppas...
måndag 27 augusti 2012
Halloncheescake
Jag älskar när inlägg inte publiceras när man vill och tror att de gör de. Så älskar jag också att gå till keramiktimmen helt i onödan och sedan där få veta att ens nya lärare tydligen inte kan komma. Jag fick en promenad och lyckades bli biten av en geting. Kanske det ändå var lika så bra att jag kom hem, det kan ju hända att jag lyckas bli lite friskare!
Tillbaka till det jag skulle skriva om. Halloncheescaken. Gammal bild, men det spelar ingen roll eftersom den ser ganska likadan ut ändå. Väldigt ljusröd. Den som jag gjorde till igår var full av färska hallon, den här gjorde jag på vintern så den fick marshmallows istället.
Den är enkel att göra, det krävs bara lite speciella grejer som man kanske inte alltid har hemma i skåpen. Ett kylskåp med lite utrymme är också bra att ha. Mina åsikter om den här kakan finns i förra inlägget, men de räknas inte och alla andra älskar den, så jag får väl lita på dem och säga att det är en god kaka.
Halloncheescake
Botten:
12 st digestivekex
75 gram smält smör
Fyllning:
3 st gelatinblad
3 dl vispgrädde
1 dl strösocker
250 gram hallon
200 gram philadelphiaost
Gör så här:
1. Mosa kexen, jag sätter in dem i en plastpåse och letar reda på något hårt att slå sönder dem med. Ett enklare sätt skulle antagligen vara att mixa dem. Blanda dem med det smälta smöret och platta ut det i en form med löstagbar kant.
2. Sätt gelatinbladen i en skål med kallt vatten.
3. Häll grädde, socker och hallon i en kastrull och koka upp det. Det här behöver man egentligen bara göra med utländska, frysta hallon (om man inte har lust att få salmonella). Annars kan man bara koka upp grädden och socker och mosa/mixa hallonen skilt för sig. Om man kokar allt så ska de mixas, allt tillsammans ganska genast efter att man har tagit bort det från spisen.
4. Ta upp gelatinbladen ur vattnet, krama ur dem och rör ner dem i hallongräddmoset.
5. Rör ner philadelphian, vispa, mixa, ingen skillnad bara det inte blir kvar några ostklumpar.
6. Häll smeten på kexbottnen, låt svalna ordentligt och ställ in i kylen. Efter ungefär tre timmar har den stelnat klart och går att äta!
Tillbaka till det jag skulle skriva om. Halloncheescaken. Gammal bild, men det spelar ingen roll eftersom den ser ganska likadan ut ändå. Väldigt ljusröd. Den som jag gjorde till igår var full av färska hallon, den här gjorde jag på vintern så den fick marshmallows istället.
Den är enkel att göra, det krävs bara lite speciella grejer som man kanske inte alltid har hemma i skåpen. Ett kylskåp med lite utrymme är också bra att ha. Mina åsikter om den här kakan finns i förra inlägget, men de räknas inte och alla andra älskar den, så jag får väl lita på dem och säga att det är en god kaka.
Halloncheescake
Botten:
12 st digestivekex
75 gram smält smör
Fyllning:
3 st gelatinblad
3 dl vispgrädde
1 dl strösocker
250 gram hallon
200 gram philadelphiaost
Gör så här:
1. Mosa kexen, jag sätter in dem i en plastpåse och letar reda på något hårt att slå sönder dem med. Ett enklare sätt skulle antagligen vara att mixa dem. Blanda dem med det smälta smöret och platta ut det i en form med löstagbar kant.
2. Sätt gelatinbladen i en skål med kallt vatten.
3. Häll grädde, socker och hallon i en kastrull och koka upp det. Det här behöver man egentligen bara göra med utländska, frysta hallon (om man inte har lust att få salmonella). Annars kan man bara koka upp grädden och socker och mosa/mixa hallonen skilt för sig. Om man kokar allt så ska de mixas, allt tillsammans ganska genast efter att man har tagit bort det från spisen.
4. Ta upp gelatinbladen ur vattnet, krama ur dem och rör ner dem i hallongräddmoset.
5. Rör ner philadelphian, vispa, mixa, ingen skillnad bara det inte blir kvar några ostklumpar.
6. Häll smeten på kexbottnen, låt svalna ordentligt och ställ in i kylen. Efter ungefär tre timmar har den stelnat klart och går att äta!
Söndagen
En konfirmation var det. Efter att ha fått massor av beröm för mina kakor och en lååång föreläsning om varför jag borde utbilda mig till kock och hur jag ska göra det började jag fundera på det på allvar igen. Det skulle ju ändå vara ett ganska roligt jobb. Man får göra det man tycker mest om hela tiden, det går att variera helt otroligt och man kan jobba i princip var som helst. Trots att man gör ungefär samma sak oberoende av var och hur man jobbar är det väldigt olika, skillnaden mellan att jobba på ett litet café i någon liten mysig stad här i Finland och att jobba på en lyxrestaurang i till exempel London är enorm. Att dessutom få göra människor mätta och glada med sitt jobb, att kunna se resultatet direkt, att kunna se om människor gillar det man gör, det kan ju inte vara annat än roligt. Säkert blir det stressigt och jobbigt ibland, men vad gör det. Man får göra saker med händerna och hitta på nya saker att göra hela tiden. Jag tror inte egentligen att det skulle gå att tröttna på ett sådant jobb.
På kvällen for jag sedan och grillade med Emil och hans kompisar, roligt var det också. Ganska mycket bättre än konfirmationen var jag satt och försökte tala med några människor jag inte ens visste namnen på...
På bilden är alltså två av världens godaste kakor. Själv älskar jag inte halloncheescaken, jag tycker bara inte om att den smakar salt. Som alla cheescakes gör, och som tydligen alla utom jag älskar. Visst, den är helt god, den är typ halva min familjs favorit, men nej. Den är bara inte min grej. Det är trots allt ingen orsak att inte testa att laga den, jag har inte ännu träffat en annan person utom jag själv som inte tycker om den. Jag måste ju bara berätta sanningen om min konstiga mun som inte gillar den. Det receptet finns inte i bloggen, och det som finns på andra ställen stämmer inte in på hur jag gör den, så det får vänta tills jag kommer hem ikväll innan jag skriver in det.
Aftereightkakan älskar jag. Det tror jag att det står här i bloggen ungefär varenda en gång jag lagar den, vilket har lyckats bli ganska ofta på senaste tiden... Det receptet finns här. Jag testade lite att laga den på ett annat sätt, men den kakan tog slut innan jag hann få något av den. Det betyder att jag måste laga en ny här i något skede, inte för att jag klagar!
lördag 25 augusti 2012
Ledsen.
Någon undrade vart alla mina kakor har tagit vägen. De finns kvar, oroa er inte. Igår bakade jag fyra stycken. Jag tänkte fota dem och skriva om dem, men nej, den som skulle ha dem kom och hämtade dem när jag inte var hemma och det betyder alltså att jag inte hann fota dem. Sorgligt men sant. Inte för att det egentligen spelar någon roll, vi ska dit och äta dem imorgon så jag kan faktiskt fota dem då. Nu skulle jag bara ha haft en lagom tråkig stund att blogga om dem. Plus att det inte skulle ha blivit ett tråkigt inlägg utan bilder som jag har varit ganska bra på att skriva den senaste tiden.
Till alla mina stalkers, nu ska ni få en lista på det viktigaste jag har gjort och inte hunnit blogga om. Allt tycks ta massor tid nu för tiden, så jag hinner på riktigt inte blogga mera än ett par snabba inlägg då och då. Inte riktigt som på sommarlovet när det enda jag hade att göra var att fundera på vad jag borde blogga om...
Till alla mina stalkers, nu ska ni få en lista på det viktigaste jag har gjort och inte hunnit blogga om. Allt tycks ta massor tid nu för tiden, så jag hinner på riktigt inte blogga mera än ett par snabba inlägg då och då. Inte riktigt som på sommarlovet när det enda jag hade att göra var att fundera på vad jag borde blogga om...
- På onsdag kväll var det fbkövningar. Springa omkring i slalombacken med nästan-feber. Tillsammans med massor av myggor och annat trevligt. Det var jobbigt, tråkigt och gick dåligt för att ingen kom ihåg hur saker skulle göras efter ett långt sommarlov. Dessutom började det regna. Trots allt det var det allt inte helt hemskt, jag har aldrig ännu varit med om en övning med FBK jag har ångrat att jag har gått på. Skoojskoj med alla wannabebrandmän.
- Torsdagen lagade jag mat. Det skrev jag redan om. Så satt jag hela kvällen och knöt ett armband. Det som jag började med någon gång på våren. Det är typ tre cm längre nu än vad det var för tre månader sen...
- Igår tittade jag på en film. Eller tittade och tittade, Juni satt på mitt huvud och ville ha mig och hålla i mammas telefon så hon kunde spela med en hand. Filmen hade jag sett femton gånger redan före det så jag kunde varenda en replik. Jag bakade kakor, om jag får säga det själv så kunde inte Elliot ha valt godare kakor. Till och med jag själv väntar på att få äta dem imorgon!
- Idag fick jag äntligen sova. Jag vaknade och kunde typ inte tala, jag älskar verkligen att vara förkyld. Ännu också låter min röst ganska spännande. Jag lyckades ta bussen till Emil utan att tappa bort mig och där var jag sedan tills någon gång på eftermiddagen. För att undvika att ni ska måsta läsa varenda en detalj om min kväll här hemma (det mest intressanta är att jag har ätit chips) så slutar jag här och hoppas att ni har en skoj lördag kväll!
fredag 24 augusti 2012
Finally friday
Bara för att det var rubriken på ett av dagens inlägg i tre bloggar jag läser måste jag också sätta det. Precis så roligt tyckte jag att det var.
Jag förstår inte varför den hemskaste dagen på hela veckan måste vara på fredagen. Bara jobbiga timmar, språk och andra tråkigheter. Sjuttiofemminuterslektionerna som jag oftast älskar är helt hemska på fredagar. Dagens höjdpunkt var Emmis skämt om att "i Sverige finns det en butik som heter Hollister, i Finland finns det alkohol(l)ister". Det satt vi och skrattade åt en halv rast.
Saken blir ju inte bättre av att det tydligen finns någon som går omkring och stjälar plånböcker i vår skola. Min försvann för ett par dagar sen, jag fick som tur tillbaka den efter att ha missat en halv finskalektion. Idag försvann Ninnis, och före det har det försvunnit några till. Att stjäla plånböcker i en skola är på riktigt en av de saker jag tycker är mest onödiga av allt. Det finns tusentals sätt att fixa pengar på, både ärliga och oärliga, men stjäla plånböcker i sin egen skola? Man blir helt säkert fast, och själv skulle jag ha lite svårt att ens kunna tala med någon som en gång har tagit min plånbok. Fast där nu inte fanns just något. Aldrig i livet att jag skulle bli bättre kompis med den. Det är helt enkelt så fel det bara kan bli.
Ja-a nu ska jag sluta klaga och fortsätta baka kakor. De kommer i alla fall inte att ta slut på Elliots konfirmationsfest!
Jag förstår inte varför den hemskaste dagen på hela veckan måste vara på fredagen. Bara jobbiga timmar, språk och andra tråkigheter. Sjuttiofemminuterslektionerna som jag oftast älskar är helt hemska på fredagar. Dagens höjdpunkt var Emmis skämt om att "i Sverige finns det en butik som heter Hollister, i Finland finns det alkohol(l)ister". Det satt vi och skrattade åt en halv rast.
Saken blir ju inte bättre av att det tydligen finns någon som går omkring och stjälar plånböcker i vår skola. Min försvann för ett par dagar sen, jag fick som tur tillbaka den efter att ha missat en halv finskalektion. Idag försvann Ninnis, och före det har det försvunnit några till. Att stjäla plånböcker i en skola är på riktigt en av de saker jag tycker är mest onödiga av allt. Det finns tusentals sätt att fixa pengar på, både ärliga och oärliga, men stjäla plånböcker i sin egen skola? Man blir helt säkert fast, och själv skulle jag ha lite svårt att ens kunna tala med någon som en gång har tagit min plånbok. Fast där nu inte fanns just något. Aldrig i livet att jag skulle bli bättre kompis med den. Det är helt enkelt så fel det bara kan bli.
Ja-a nu ska jag sluta klaga och fortsätta baka kakor. De kommer i alla fall inte att ta slut på Elliots konfirmationsfest!
torsdag 23 augusti 2012
Köttbullar
Idag har jag lagat ungefär tvåhundra köttbullar. Intressant jag vet. Mammas kompisar kom hit och åt med sina familjer, vilket blir typ hundra personer. Jag har inte hunnit med något annat än det, vara i skolan och äta. Inte världens trevligaste program när man är förkyld...
Faktiskt hann jag baka en kaka också. Den här. Där fick ni dessutom länken till ett lagom pinsamt inlägg från 2009, allt för att göra er dag lite roligare!
Faktiskt hann jag baka en kaka också. Den här. Där fick ni dessutom länken till ett lagom pinsamt inlägg från 2009, allt för att göra er dag lite roligare!
onsdag 22 augusti 2012
My preciuos
Jag gick till bibban med Lina. Vi skulle låna böcker som vi ska kritisera efter varje kapitel, det var i alla fall så jag uppfattade moddauppgiften. Hon lånade en bok ur Airhead-serien, en av de mest flickiga och hjärndöda (men inte dåliga för det) böckerna som finns där. Jag lånade de två sista Sagan om ringen-böckerna, den nya översättningen plus Hobbiten. På något sätt känns det som om jag överdriver lite.
Före det här funderade jag på att läsa antingen bibeln eller koranen. Så kanske det ändå är bättre, och mycket lättare, att jag läser om hur Bilbo lyckades lura ringen av Gollum på nytt.
Före det här funderade jag på att läsa antingen bibeln eller koranen. Så kanske det ändå är bättre, och mycket lättare, att jag läser om hur Bilbo lyckades lura ringen av Gollum på nytt.
måndag 20 augusti 2012
Städastäda
Igår var det städtalko med scouterna. Jag förstår inte hur winden kan bli så smutsig, det verkar som om vi inte gör annat än städar... Nu har vi i alla fall tvättat fönstren för första gången på säkert 20 år, fixat om och hängt upp lite grejer. Vi hittade gamla foton från åttiotalet med foton på min, Melinas och Vives pappor och massor av andra skoj grejer. Själv var jag där i bara två timmar (av typ sju) så jag måste inte städa så mycket.
Det var Elins konfirmation som gjorde att jag skippade städningen, så jag satt där och åt kaka och fick nya kompisar medan alla mina kära scoutvänner städade. Borde jag känna mig skyldig? Särskilt eftersom jag kom tillbaka just så där lagom när alla hade börjat se på film... Emil kom också dit och så satt vi där och gjorde ingenting resten av kvällen.
Sådärja. Nu vet ni vad jag har gjort. Inte varit hemma en minut, eller inte så länge att jag har hunnit och orkat blogga. Ikväll ska jag bara förbereda mig mentalt på ännu en skolvecka. Andra skolveckan efter sommarlovet och det skulle gärna redan få bli jullov. Hur kan det kännas som om det redan har varit skola i många månader?
Det var Elins konfirmation som gjorde att jag skippade städningen, så jag satt där och åt kaka och fick nya kompisar medan alla mina kära scoutvänner städade. Borde jag känna mig skyldig? Särskilt eftersom jag kom tillbaka just så där lagom när alla hade börjat se på film... Emil kom också dit och så satt vi där och gjorde ingenting resten av kvällen.
Sådärja. Nu vet ni vad jag har gjort. Inte varit hemma en minut, eller inte så länge att jag har hunnit och orkat blogga. Ikväll ska jag bara förbereda mig mentalt på ännu en skolvecka. Andra skolveckan efter sommarlovet och det skulle gärna redan få bli jullov. Hur kan det kännas som om det redan har varit skola i många månader?
lördag 18 augusti 2012
Hungerspelen
Efter att ha sett den en andra gång på dvd kan jag inte säga annat än att det är en fantastisk film. Den slår det mesta som jag någonsin har sett, i alla fall om man tänker på helheten. För det första är det en otroligt bra filmversion av en bok. Jag har inte ännu hittat en annan film som gör dig ännu bättre som film än som bok. Hungerspelen följer det som hände i boken utan att skippa så mycket, och det är dessutom snyggt och bra gjort. Man får inte samma bild av allt som man får i boken, men eftersom det ändå är så personligt hur man uppfattar en bok så går det kanske inte att klaga på det. Jag tror inte att man hittar två människor som har uppfattat en bok på samma sätt, därför är det också omöjligt att göra en film med exakt samma stämning som en bok.
Själva handlingen är också ganska intressant. Inte exakt det som händer (eller jo, den också), utan mera det som kan ha fått författaren att hitta på det här. Där syns så mycket av de sjukaste dragen i dagens samhälle, hela Hungerspelen är ju en realityshow. En realityshow var allt har spårat ut och det har blivit till underhållning att se barn döda varandra. Jag lyckas så klart jämföra det här med sport... Det är kanske inte heller så långt ifrån. På samma sätt som Gale frågar Katniss om det verkligen är så stor skillnad mellan att jaga djur och människor undrar jag vad skillnaden mellan spelen i filmen och till exempel OS är. Klart att de inte slutar på samma sätt och de görs inte heller på samma sätt, men är inte idén den samma? En vinner, resten förlorar. Det fungerar på samma sätt, skillnaden är bara att de idrottare som förlorar inte dör.
Att alla dessutom tvingas följa med, tvingas älska det sjuka spel som dödar deras barn gör inte saken bättre. Så finns det ju också de som på riktigt njuter av det, satsar pengar på vem som ska vinna, på riktigt älskar det som det är meningen. De som bor i huvudstaden. De älskar att se hur mycket sämre alla andra har det, och de behöver inte oroa sig över vad som händer, vad skulle de ha att göra med alla fattiga distrikt där barnen kommer ifrån? Att det är levande personer i spelen, alla med olika personligheter gör saken ännu mer spännande. Nästa år är det nya ansikten, nya favoriter som kommer in på arenan. Alla har sina personliga favoriter som de försöker hjälpa att vinna, bara för att de ska få in någon spänning i sina innehållslösa lyxliv.
Till slut är jag ganska imponerad av författaren. Hur gör man för att skriva en bok för ungdomar om barn som dödar barn? Att sen dessutom få den att sälja otroligt bra och få människor över hela världen att älska den verkar nästan omöjligt. Ändå lyckades hon med det. Hon lyckades till och med få det till en film, också den en av de bästa filmerna jag någonsin har sett.
Själva handlingen är också ganska intressant. Inte exakt det som händer (eller jo, den också), utan mera det som kan ha fått författaren att hitta på det här. Där syns så mycket av de sjukaste dragen i dagens samhälle, hela Hungerspelen är ju en realityshow. En realityshow var allt har spårat ut och det har blivit till underhållning att se barn döda varandra. Jag lyckas så klart jämföra det här med sport... Det är kanske inte heller så långt ifrån. På samma sätt som Gale frågar Katniss om det verkligen är så stor skillnad mellan att jaga djur och människor undrar jag vad skillnaden mellan spelen i filmen och till exempel OS är. Klart att de inte slutar på samma sätt och de görs inte heller på samma sätt, men är inte idén den samma? En vinner, resten förlorar. Det fungerar på samma sätt, skillnaden är bara att de idrottare som förlorar inte dör.
Att alla dessutom tvingas följa med, tvingas älska det sjuka spel som dödar deras barn gör inte saken bättre. Så finns det ju också de som på riktigt njuter av det, satsar pengar på vem som ska vinna, på riktigt älskar det som det är meningen. De som bor i huvudstaden. De älskar att se hur mycket sämre alla andra har det, och de behöver inte oroa sig över vad som händer, vad skulle de ha att göra med alla fattiga distrikt där barnen kommer ifrån? Att det är levande personer i spelen, alla med olika personligheter gör saken ännu mer spännande. Nästa år är det nya ansikten, nya favoriter som kommer in på arenan. Alla har sina personliga favoriter som de försöker hjälpa att vinna, bara för att de ska få in någon spänning i sina innehållslösa lyxliv.
Till slut är jag ganska imponerad av författaren. Hur gör man för att skriva en bok för ungdomar om barn som dödar barn? Att sen dessutom få den att sälja otroligt bra och få människor över hela världen att älska den verkar nästan omöjligt. Ändå lyckades hon med det. Hon lyckades till och med få det till en film, också den en av de bästa filmerna jag någonsin har sett.
Min spännande dag
Jag köpte en penna. Slut på inlägget!
Lite mera spännande än så var det nog. För att komma till butiken var jag hittade min penna så var vi först på Högholmen och tittade på alla djur.
Lama glama...
En muggla, i alla fall om man lyssnar på Juni.
En liten människounge som försökte komma in i en bur, eller min syster.
Till och med björnarna tyckte att det var för varmt för att orka göra något. För varmt var det, glassen som Fazer så vänligt bjöd mig på räddade mitt liv.
Barnen, det vill säga jag också, fick dekorera kex. Sofie sa att själva kexet var som ett lejon, jag lyckades inte på något sätt se det lejonet och det blev bara en klump med massor av strössel.
Så lyckades lilla Juni med att bryta sin arm när hon föll från en trampolin på Högholmen. Det blev ett par timmar på dextra var vi gjorde ingenting, och där nära fanns alltså min pennbutik. Stackars lilla ungen piper hela tiden, men man kan ju inte bli sur på henne när hon på riktigt har ont i sin lilla arm!
fredag 17 augusti 2012
You have survived the first week of school!
Så sa vår engelskalärare till oss idag... En ganska intressant kommentar för att komma från en lärare. I nästa sekund berättade hon om hur någon av oss faktiskt skulle kunna vara en av hennes gamla elevers barnbarn. Medan hon hoppade omkring och sjöng.
Vi är inte minst längre, några nya ämnen har börjat, timmarna är jobbiga och det känns som om vi skulle ha gått i skolan i många veckor redan. Det mest spännande som har hänt är att jag har lärt mig hur man säger ursäkta och kulspetspenna på tyska. Nästan lika spännande var det när vi testade hur nära man kan stå någon utan att det känns obehagligt och vad man ska göra för att göra ett bra första intryck. Det som jag i alla fall kan berätta är att det inte är en bra idé att hoppa på den du ska göra ett bra intryck på och bita den i näsan. Speciellt inte om du har som mål att starta ett företag med den.
Annars då? Jag har varit i Sello en miljard gånger, sett nya Batman, bakat en kaka. Gjort mina läxor. Så här i början av skolåret är det ännu helt okej att göra dem. Samma sak med att skriva in allt man ska göra i kalendern. Efter några veckor börjar det på något sätt gå sämre och sämre med just de sakerna...
Veckoslutet är helt fullt med program, till exempel ska jag till Högholmen och äta godis. Det antar jag i alla fall att jag gör eftersom det är Fazer som ordnar det. En konfirmation, lite gäster och så blir det dags för andra skolveckan!
Vi är inte minst längre, några nya ämnen har börjat, timmarna är jobbiga och det känns som om vi skulle ha gått i skolan i många veckor redan. Det mest spännande som har hänt är att jag har lärt mig hur man säger ursäkta och kulspetspenna på tyska. Nästan lika spännande var det när vi testade hur nära man kan stå någon utan att det känns obehagligt och vad man ska göra för att göra ett bra första intryck. Det som jag i alla fall kan berätta är att det inte är en bra idé att hoppa på den du ska göra ett bra intryck på och bita den i näsan. Speciellt inte om du har som mål att starta ett företag med den.
Annars då? Jag har varit i Sello en miljard gånger, sett nya Batman, bakat en kaka. Gjort mina läxor. Så här i början av skolåret är det ännu helt okej att göra dem. Samma sak med att skriva in allt man ska göra i kalendern. Efter några veckor börjar det på något sätt gå sämre och sämre med just de sakerna...
Veckoslutet är helt fullt med program, till exempel ska jag till Högholmen och äta godis. Det antar jag i alla fall att jag gör eftersom det är Fazer som ordnar det. En konfirmation, lite gäster och så blir det dags för andra skolveckan!
onsdag 15 augusti 2012
Grattis Ågren!
8.52.30
Det är tiden när vi börjar idag. En halv 75minuterslektion. I fysik. Vi får inte börja så som vi började i lågstadiet med att göra ingenting i två veckor, nej, vi börjar direkt. Med fysik.
tisdag 14 augusti 2012
Tillbaka till skolan
Det här höll på att bli ett inlägg om exakt vad jag har gjort idag. Det är, om någon undrar, skola, äta, se alla skoj människor som kom till gymnasiet i grani, se alla skoj människor från vår egen skola, fara till sello, laga Ninnis herbarium. Sådärja.
I skolan påmindes jag igen om hur alla hela tiden gör självklara (och onödiga) saker utan att tänka. Saken blev inte direkt bättre av att jag loggade in på facebook och det enda som syntes var bilder som de här. Jag vet inte när jag senast har sett något smart eller läsvärt på facebook. Eller om det ens någonsin har hänt. Hela facebook är över huvud taget ganska iqbefriat. Tydligen blir man inte socialt accepterad om man inte är där, det kan vara praktiskt ibland om många människor ska få veta något på samma gång, men socialt? Nej. Inte tillräckligt för att det ska vara någon idé. Alla känner sig så duktiga, snälla och sociala när de säger grattis till sina kompisar på deras födelsedagar som de skulle ha glömt bort totalt utan facebook, gillar någons status om att det nu verkligen borde gå och sova, eller kommenterar ett foto att oj vad fint. Vad hände med människorna som på riktigt talade med sina kompisar, kom ihåg deras födelsedagar och kunde ge komplimanger också live? Jag har lust att facebookstrejka totalt, men eftersom jag vet att det ändå inte skulle leda till någonting gör jag det inte. Redan det är dumt, att jag inte ens försöker göra något åt saken.
Det som jag i alla fall undviker är det överlägset idiotiskaste delarna av facebook. De här bilderna.
Vem gör saker som de här? För att jag ignorerar en bild, betyder det då att jag inte är äkta? Om jag inte gillar och delar en bild, har jag då aldrig gjort det som står på den? Vad är jag om jag inte är en pojke och inte en flicka, för att jag inte gillade eller kommenterade en bild? Är jag på något sätt utanför alla former av sociala nätverk om jag inte gillar, delar eller kommenterar en bild? Redan det att någon lagar de här bilderna är helt sjukt. Varför gör man det? Framför allt, varför gör folk så som det står på dem? Vad hände med de människornas förmåga att tänka själva?
måndag 13 augusti 2012
Äppelkaka var det
Det här är den godaste äppelkakan i världen. I alla fall som jag har ätit. Om jag får säga det själv...
Inte jag?
Här kommer nu ett inlägg om ärlighet, speciellt ärlighet i bloggar. Om ni inte orkar läsa är det fritt fram att hoppa över det!
För några dagar sedan läste jag en blogg. Jag reagerade bara på en sak som det stod i den skrev. Bloggaren skrev ungefär att hon raderade alla gamla inlägg eftersom de var pinsamma, hon skämdes för dem och hon lät inte som sig själv. Vadå inte låta som sig själv?
Vi tar det enkla först. Det med pinsamma inlägg. Jo, hela min blogg är full av dem. Inte minst de första inläggen undviker jag att någonsin igen läsa. Just de inläggen om någonting i den här bloggen är jag själv. Jag låter dem vara kvar för att människor ska få en uppfattning om hurdan jag är. Det är inget jag är stolt över, klart att jag helst skulle vilja att allt skulle vara perfekt, jättebra och vara stolt över allt. Det går inte, och då har jag hellre kvar allt. Jag försöker inte ta bort det som är lite sämre, utan låter det vara kvar. Just för att alla ska förstå att jag inte är så bra som jag skulle verka om jag skulle ta bort dem. Jag är helt enkelt ärlig, det som jag en gång har publicerat ska inte bort. Fast jag själv undviker att tänka på just de inläggen. Jag försöker helt enkelt vara så ärlig som möjligt. Klart att jag utelämnar vissa grejer, inte är jag heller perfekt, men jag försöker.
Men jo. Att inte låta som sig själv i sin egen blogg. Det går helt enkelt inte! Det går inte att inte låta som sig själv. Det går att låta som den delen av sig själv man inte vill vara, den delen som bara försöker imponera på andra, den delen som inte vågar vara sig själv, den delen som man helt enkelt inte vill visa. Det går också att överdriva någon av sina delar så att den delen blir mycket mera framträdande, men det går inte att bli en annan person i en blogg. Det går inte att starta om en personlighet från noll och plötsligt vara den i en blogg. Eller någon annanstans. Det är ändå bara en variant av dig själv.
Poängen med det här var kanske att det inte går att ljuga. Det går att bara visa en del av sanningen, men vad vinner någon på det? Ingen gillar någon bättre, i alla fall inte på någon djupare nivå, för att du utelämnar delar av dig själv. Tvärtom så går det åt andra hållet när de ser helheten.
Så kan man ju också göra det på det enkla sättet och aldrig börja blogga. Eller redan från början ljuga om precis allting (och berätta om det!), inte ens försöka vara bättre än vad man är.
För några dagar sedan läste jag en blogg. Jag reagerade bara på en sak som det stod i den skrev. Bloggaren skrev ungefär att hon raderade alla gamla inlägg eftersom de var pinsamma, hon skämdes för dem och hon lät inte som sig själv. Vadå inte låta som sig själv?
Vi tar det enkla först. Det med pinsamma inlägg. Jo, hela min blogg är full av dem. Inte minst de första inläggen undviker jag att någonsin igen läsa. Just de inläggen om någonting i den här bloggen är jag själv. Jag låter dem vara kvar för att människor ska få en uppfattning om hurdan jag är. Det är inget jag är stolt över, klart att jag helst skulle vilja att allt skulle vara perfekt, jättebra och vara stolt över allt. Det går inte, och då har jag hellre kvar allt. Jag försöker inte ta bort det som är lite sämre, utan låter det vara kvar. Just för att alla ska förstå att jag inte är så bra som jag skulle verka om jag skulle ta bort dem. Jag är helt enkelt ärlig, det som jag en gång har publicerat ska inte bort. Fast jag själv undviker att tänka på just de inläggen. Jag försöker helt enkelt vara så ärlig som möjligt. Klart att jag utelämnar vissa grejer, inte är jag heller perfekt, men jag försöker.
Men jo. Att inte låta som sig själv i sin egen blogg. Det går helt enkelt inte! Det går inte att inte låta som sig själv. Det går att låta som den delen av sig själv man inte vill vara, den delen som bara försöker imponera på andra, den delen som inte vågar vara sig själv, den delen som man helt enkelt inte vill visa. Det går också att överdriva någon av sina delar så att den delen blir mycket mera framträdande, men det går inte att bli en annan person i en blogg. Det går inte att starta om en personlighet från noll och plötsligt vara den i en blogg. Eller någon annanstans. Det är ändå bara en variant av dig själv.
Poängen med det här var kanske att det inte går att ljuga. Det går att bara visa en del av sanningen, men vad vinner någon på det? Ingen gillar någon bättre, i alla fall inte på någon djupare nivå, för att du utelämnar delar av dig själv. Tvärtom så går det åt andra hållet när de ser helheten.
Så kan man ju också göra det på det enkla sättet och aldrig börja blogga. Eller redan från början ljuga om precis allting (och berätta om det!), inte ens försöka vara bättre än vad man är.
Sista dagen i frihet
Eller sen inte. Pappa väckte mig klockan åtta. ÅTTA. Skolan börjar inte ens tidigt imorgon! Efter det har jag bara gjort nyttiga och duktiga och smarta saker, som städat. Jag har inte städat mitt rum på hela sommaren och nu var det dags. Jag hittade massor av grejer jag trodde var borta, kläder, böcker, laddaren och annat skoj. Mina nycklar är ännu också försvunna, inte ens en städning kunde trolla fram dem...
Jag har också bakat en äppelkaka. Om någon vill veta. Så har jag lagat mitt herbarium. 17/20 växter klara. Tre växter kvar, får väl börja googla vilka alla mossor jag riktigt har fotat. Klart ska jag i alla fall ha det före imorgon!
Jag har också bakat en äppelkaka. Om någon vill veta. Så har jag lagat mitt herbarium. 17/20 växter klara. Tre växter kvar, får väl börja googla vilka alla mossor jag riktigt har fotat. Klart ska jag i alla fall ha det före imorgon!
söndag 12 augusti 2012
Sommarlovets sista dagar
Vi åkte båt till Pargas och hälsade på mammas kompis. Det är inte helt kort väg dit... Hon bor i London och vi planerade massor hur och när vi ska fara dit. Om allt går bra borde det bli London på höstlovet igen!
I vår soffa ryms det tydligen hur många som helst vet vi nu. Bekvämt var det inte, men det var ändå en av de bekvämaste platserna i huset. Det kanske säger en del om hur obekvämt där kan vara...
Vi plockade blåbär, Juni fick tråkigt, och plötsligt ropade hon att hon har blåbär i näsan. Hur hon kom på en sån idé har jag inget svar på. Vem stoppar blåbär i näsan?
En dag kvar av sommarlovet. Får ännu se vad som händer då. Så börjar skolan igen, inte längre minst, får se alla kompisar, skojskoj!
fredag 10 augusti 2012
Inspiration = noll
Tyvärr, inga fina inlägg idag. Eller på hela veckoslutet. Igår cyklade jag 35 km med en jopo (snälla gör det inte) och var på Mondos efterfest. Roligt var det. Vi grillade och hade skoj. Spipc!
Idag ska jag till lande, kommer hem på söndag. Efter det är det inte så länge tills skolan börjar...
Så ännu om bakgrunden. Nu går det att läsa vad där står. Om mina inlägg blir för tråkiga kan ni ju alltid läsa den. Den som dessutom vet vad den är är bäst!
Idag ska jag till lande, kommer hem på söndag. Efter det är det inte så länge tills skolan börjar...
Så ännu om bakgrunden. Nu går det att läsa vad där står. Om mina inlägg blir för tråkiga kan ni ju alltid läsa den. Den som dessutom vet vad den är är bäst!
torsdag 9 augusti 2012
Ny design, som ni kanske ser
Jag känner mig själv smått träffad av innehållet i bakgrunden när jag bloggar om det här. Så måste jag bara få avsluta med ett ord, spipc.
onsdag 8 augusti 2012
Sushi
Inte från idag men whatever, ser likadant ut varje gång ändå. |
Jag har gjort exakt en smart sak idag. Lagat sushi. Jag fick helt sjuk sushilängtan och måste på något sätt få det, snabbaste och enklaste sättet var att laga själv (okej nu ljög jag. Roligaste sättet). Vi fick fara till butiken, Sello once again, det känns som om jag inte gör något annat än är där. Jag fick min sushi, två systrar for iväg till mommo och moffa så allt blev tyst här hemma, livet är bra.
För att säga något självklart så ändrade jag också designen. Jag ber inte om kommentarer, så här är det nu. Punkt slut.
Chocolate chip cookies
Min kära syster halvt tvingade mig att baka chocolate chip cookies igår, riktiga orsaken var att hon skulle på bio. Jag lovar att hon har ätit upp hälften redan fem minuter efter att de blev klara, och det fanns femtio stycken från början. De var stora. Goda är de också, receptet finns här i bloggen någonstans på engelska. Eftersom jag inte har något annat att göra har jag översatt det!
Chocolate cip cookies
Ca 50 st
Chocolate cip cookies
Ca 50 st
Ingredienser
225 g smör, rumsvarmt
200 g strösocker
220 g farinsocker
2 ägg
3 tsk vaniljsocker
225 g smör, rumsvarmt
200 g strösocker
220 g farinsocker
2 ägg
3 tsk vaniljsocker
375g vetemjöl
1 tsk bikarbonat
2 tsk varmt vatten
1/2 tsk salt
200 g hackad choklad, helt hurdan du vill
(egentligen var här ännu 1 cup = 2,4 dl hackade valnötter, som jag har skippat alla gånger jag har bakat det här)
Gör så här:
1 tsk bikarbonat
2 tsk varmt vatten
1/2 tsk salt
200 g hackad choklad, helt hurdan du vill
(egentligen var här ännu 1 cup = 2,4 dl hackade valnötter, som jag har skippat alla gånger jag har bakat det här)
Gör så här:
Sätt ugnen på 175°.
Blanda smör, socker och vaniljsocker. Rör i äggen ett i taget. Lös upp bikarbonatet i vattnet. Rör ner det och saltet i smör-socker-äggblandningen. Blanda i mjölet, den hackade chokladen och nötterna om du vill ha dem.
Grädda i 10-15 min, eller tills kanterna har blivit lite bruna. Låt svalna och så har de försvunnit på ett par timmar om din familj är lika glupsk som min...
Grädda i 10-15 min, eller tills kanterna har blivit lite bruna. Låt svalna och så har de försvunnit på ett par timmar om din familj är lika glupsk som min...
tisdag 7 augusti 2012
Vad kan man säga?
Gullig syster man har som lyser på en med en ficklampa och ropar "hjälp, ett monster!" och springer till mamma. Så hemsk är jag väl inte?
Here we go again
Jag kollade i en ännu ouppackad väska och vad fanns där om inte kamerasladden? På samma gång stal jag lite bilder av Julle från lägret, så att alla säkert får se dem :)
Före fbklägret köpte Janni en säng. Den måste vi såklart rita lite på. Dit kom historien om hur Janni fick sin säng och några memes. Den blev faktiskt sjukt snygg, synd att jag inte har bilder på allt...
Janni dirigerade oss när vi sjöng till Ninni...
Ingen var glad, fast det var soligt och vi var på en strand i Hangö...
Frusen blåbärscheescake, så gott!
De här skyltarna fanns det miljarder av på Västerö. Precis överallt.
På den här kameran fann det också ett foto från scoutlägret. Resten är Julles!
Bara jag som tycker att jokern ser creepy ut? Han sprang omkring och sa "why so serious" hela beachpartykvällen. Det såg inte heller bättre ut nästa morgon...
Juni juli augusti
Duktiga Jannica har många hundra egna foton från hela sommaren på sin egen kamera. Inte lika duktiga Jannica gömde kamerasladden på lande. Tillsammans med nycklarna, en telefonladdare, lite smycken, lite kläder och sin handväska. Det får vänta till veckoslutet. Och bilderna får vara de som har fotats med andra kameran och alltså finns på den här datorn.
Pastan jag bloggade om för en evighet sen!
Paddan från vår terrass... Nu berättade dessutom mamma att de hade varit en huggorm där medan vi var på läger. Jag vet inte riktigt om jag vill gå ut på den mera.
Joo kanske man ändå inte navigerar efter en servett.
Den här hängmattan har gett mig så många blåmärken den här sommaren att det inte är sant. Man gör inget annat än koncentrerar sig på att inte falla ur när man är i den.
På Västerö fick vi faktiskt många fiskar med nät. Stolt är jag!
Och så en bild från scoutlägret. Beachvolley är helt enkelt inte min grej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)