Mitt liv är perfekt. Jag har uppnått allt som går att uppnå. Jag befinner mig just nu i nirvana. Jag har träffat de enda personerna som räknas i min finlandssvenska värld, Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström. Lina har dressutom tagit suddiga telefonbilder på oss.
Skämt åsido, efter några små önskemål i slutet av åttan fixade vår modersmålslärare så att de nu kom och besökte vår skola. Jag och Ninni hoppade omkring av iver halva dagen. Vissa förstod inte alls varför, andra blev lika ivriga efter en stund. Inte blev vi besvikna, det var just så bra vi hade hoppats på. Jag har hört Drick Oboy live, det har inte du.
Jag vet inte varför både jag och Ninni är så fascinerade av de här två österbottningarna, men de är bara bäst. Kanske de är något som både jag och Ninni egentligen skulle vilja vara. Någon folk ser upp till, skrattar åt men ändå lyssnar på. Som är roliga utan att någon förlorar respekten för dem. Dessutom är Kaj Korkea-Aho enligt mig en bra författare, jag tycker om hans böcker.
Vår FBK är också en liten samling av Pleppodyrkare, och det finns alltid sådana tillfällen på våra läger där det enda rätta är att gå och lägga sig i ett tält och lyssna på Radio Pleppo en stund. Om det finns två människor jag ser upp till är det de här två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar