Tillbaka till verkligheten

Mitt jullov blev långt och tråkigt, speciellt när jag var sjuk och inte kunde göra något helt för många dagar av det. För att ha något att göra plockade jag fram ett gammal stickning jag hade börjat på när jag ännu hade handarbete, alltså någon gång på sjuan. Ganska snabbt blev det ett par sockor. Så går det när jag har för mycket ledigt. Ninni tror att mina barnbarn kommer att älska mig. Jag tror inte det, sticka är något jag gör när precis allt annat är gjort och jag bara vill ha något att sysselsätta mina händer med.

Jag har börjat gå på släckningsavdelningens övningar, fått nyckel till brandstationen och är nu livrädd för att tappa mina nycklar. Släckningsavdelningen har alltid känts som något som är väldigt långt borta, och där är jag nu. Dubbla övningar känns just nu roligt, vi får se hur det är sedan när de på riktigt börjar. Man kan ju hoppas att jag ser det bästa av två olika saker, som äldst och en av de som kan mest i ungdomsavdelningen, och som nästan yngst, utan att egentligen få göra något, i släckningsavdelningen. Tyvärr är jag lite rädd att jag fortfarande trivs mycket bättre med ungdomarna... Det får vi se sedan, bra ska det gå oberoende.