Nästan produktivt

I dag slutade jag ett, och utnyttjade den tomma lektionen där blev till att redigera en film vi gjorde i tyskan. Jag hatar grupparbeten när ens grupp inte gör något. Jag och Ninni ägnade nu nästan två timmar av vår fritid åt att göra något som hur bra som helst hade gått på lektionstid om någon skulle ha gjort något. Vad som än händer nästa år antar jag att jag kanske har lite mera motiverade människor omkring mig, eller jag hoppas verkligen på det.
Jag talade med ungefär tusen lärare om mer och mindre viktiga grejer, och fick efter ett litet gräl vår skolas ena plats i Ungdomsparlamentet. Journalistplatsen, men det är helt okej. Hela elevkårsstyrelsen satt i biblioteket och grälade tills resten av dem på något underligt sätt gav med sig och lät mig och Andreas fara. Jag undrar hur det gick till, vår elevkårsstyrelse brukar inte fungera så.
Nu ska jag springa iväg till konstis och rita och måla och jag vet inte vad, efter det kanske både utbilda yngre fbk-ungdomar och gå på mina egna övningar. Hemma var jag 45 minuter idag, så länge tog det att skriva min finskauppsats, men jag klagar inte, det mesta jag gör är roligt!

Beslutsångest

Jag kom just hem från Mattliden och IB-informationskvällen och har nu absolut ingen aning om något. För tre timmar sedan var jag ännu relativt säker på att det var till Lärkan jag ville, men inte mera. Efter att ha hört folk bråka och tjata om att IB är porten till underjorden i två år är jag själv där och funderar på att sätta det som första val. Nu är infokvällarna slut för min del, aldrig i livet att jag går på ännu en och börjar fundera på en tredje skola. 

Som tur behöver jag inte bestämma riktigt ännu, det är några veckor kvar. Vi får se hur det går då.

Söndagsbullar

Nästan fastlagsbullar...

Resten av söndagen planerade jag en uppsats och en animation, ritade skisser till animationen några timmar och var på Legally Blonde. Den slog förväntningarna tusen gånger om (kanske det berodde på att jag inte hade så hemst mycket sådana), och jag gick ut väldigt glad. Det som inte blev gjort det här veckoslutet var kemin från förra veckan och några grupparbeten ingen annan verkar göra, men det kanske inte är hela världen, de här veckosluten hörde till de bättre och jag har inte lust att förstöra det nu.

Gör det som en scout

I dag har jag och Linda gjort klart ett finskaprojekt. Vi är inte bra på finska om någon har missat det. Vårt projekt hade en baksida på engelska, som så klart måste synas. Enklaste sättet var att hänga upp hela projektet i taket. Vi satsar på att få en tia för upphängningen, framför allt pålstekarna. Om inte för det så för den hemliga luckan med en bild bakom.

Dagen var, förutom jobbig på grund av så många grupparbeten, iskall men rätt så mysig. Att börja en timme senare kan göra underverk.

Torsdagseftermiddagar

Så här hög är motivationsnivån på de här tyskatimmarna.

Ibland kan jag

...och ibland kan jag helt tydligt inte:

Skämt åsido, jag tycker om att rita, och gör det aldrig hemma. Det är helt bra att konstis finns så att jag kan vara lite konstnärlig emellanåt. I går satt jag där och rullade små, små pärlor av porslin i två timmar, det kanske blir ett fint halsband om jag också orkar glasera dem. 

Linda

Först ska ni läsa Lindas blogginlägg på http://wryfanciful.blogspot.fi/2014/01/ideal.html. Sedan ska jag berätta att jag för det första kände igen citatet direkt, jag råkade spara en bild med det på förra veckan. Sedan ska jag berätta att det hon sa om personlighetstestet var sant. Jag tyckte det var lagom  sysselsättning för en måndag kväll, och blev överraskad av resultatet. Antagligen är det här bara påhitt och dammråttor, men det spelar inte så stor roll, det är roligt. Testet sa till exempel att jag inte har några problem med att uttrycka mig, speciellt inte skriftligt, jag har starka åsikter och slåss för dem, tycker att det är viktigt och roligt att hjälpa människor och med nöje skulle hjälpa till vid en stor katastrof. Jag tar enkelt på mig helt för mycket saker att göra, och behöver vara ensam ibland för att inte bli galen. Kreativ men perfektionistisk, alltid inte en helt bra kombination, och så vidare och så vidare. Det finns en länk på Lindas blogg, om ni inte redan orkade klicka er dit. Jag var infj om någon undrar.

Så tackar vi Linda för att hon så gott som gav mig ett blogginlägg, ha en trevlig fortsättning på er måndag.

Jag var förresten på Lärkans infokväll i dag. Jag är rätt så säker på att det är där jag kommer att tillbringa de följande tre åren av mitt liv.

Vårrullar

Min period av mystisk asiatisk mat fortsätter, i dag var det kyckling med kokosmjölk, chili och lite andra grejer som gällde (tack pappa!). Det var ändå inte det jag skulle tala om utan vårrullarna vi åt före det. I Vii Voan, den asiatiska matbutiken på Tavastvägen där jag är lite för ofta, säljer de vårrullar. Sextio stycken minivårrullar från frysdisken för tre euro. Innehållsföteckningen behöver vi inte gå in närmare på, men de är i alla fall vegetariska. Jag vet inte hur det är med er, men jag kan ibland helt plötsligt bli sjukt sugen på vårrullar, så sugen att inget annat duger. Då är det helt praktiskt att ha en låda i frysen att snabbt fritera om det skulle råka sig så. Hälsosamt är det knappast, men inget slår en brännande het vårrulle med chilisås en kall vinterdag som den här.

Så klart brände jag mig också när jag friterade. Min tumme har nu en liten, röd blåsa som svider när det blir varmt. Det var värt det.

Dagens fakta

I dag lärde jag mig ett nytt namn för hjortron på engelska. Tidigare trodde jag det hette cloudberry, punkt, inga alternativ. Nu lärde jag mig att det i Kanada heter bakeapple av alla ord. Wikipedia visade att knotberry och averin också är ord för samma bär. 

En liten bakgrundshistoria kanske behövs. Jag och min familj planerar som bäst en ruska-resa till Inari (Fazer har en stuga också där), jag läste en blogg och någon hade plockar bakeapples. Jag läste det här högt, alla andra trodde det var äpplen, men min strålande slutledningsförmåga sa mig att eftersom de hade varit svåra och hitta och de sedan kokade sylt av dem måste det vara hjortron. I ivern blandade jag ihop både språk och andra ord och kallade dem i nästa mening för "uuniperuna". Att alla skrattade åt mig både för det och för att jag sa att det var hjortron kanske inte är svårt att förstå. Rätt hade jag i alla fall, det var inga ugnsäpplen utan hjortron bloggaren hade plockat där ute i skogen. 

Hipsterlördag

Jag aldrig känt mig lika hipster som i dag, och jag går nuförtiden omkring med hipserglasögon och -skor varenda dag. Dagens utflykt började med ett besök i en mystisk butik kallad Garageland på Fredriksgatan. Jag skulle aldrig ha vågat gå in ensam, de är Finlands enda återförsäljare av Solovairs och på grund av att det såg farligt ut för en liten femtorig flicka köpte jag mina skor i London. Pappa skulle nu plöstligt också ha Solovairs, så vi for dit med honom. Pappa köpte också ett par Solovairs, jag lyckades övertyga honom om deras förträfflighet, något har jag lyckats med! Det var en fin butik, jag blev bland annat förälskad i en rödprickig femtiotalsklänning. Lite research visar att sådana klänningar kostar en hel del, men någon gång  ska jag ännu ha en sådan. Vem kan motså en klänning som den här?

Utflykten fortsatte genom en saluhall, en asiatisk butik och några köttbutiker. Hipsters kan ju inte köpa mat i en vanlig mainstream citymarket. Jag åt den godaste hamburgaren i mitt liv på Teurastamon portti, jag kommer aldrig mer att njuta av en hamburgare från McDonalds. 

Resten av lördagen tänkte jag försöka göra en modersmålspresentation, lite kemi och mycket matematik för alla lektioner jag missade. Det kommer att sluta framför Breaking bad i soffan. Som tur har jag hela söndagen på mig för tråkigheter. Som tur har jag också kvar en lång natt. Förra natten sov jag tolv timmar helt utan problem, kanske det behövs några långa nätter till...

Mat

Häromdagen lagade jag jätte-jättegod mat utan att vara varken särskilt inspirerad eller ha så mycket tid. Jag hade legat sjuk hemma hela dagen och bestämde mig för att nu händer det något. Det hände massor av grejer med lite kyckling, ingefära, vitlök, chili, lime, cashewnötter och basilika. Vad kunde gå fel? Det blev gott, jag var lite mindre snorig efter att ha ätit det och ingefära är det bästa som finns.
Jag håller visst på att bli någorlunda aktiv bloggare igen. Vi får väl se hur det fortsätter.

London

London var lika trevligt som förut, om inte ännu lite bättre. Vi var där lite längre, jag var inte lika pank som jag brukar vara (jag har säkert till och med över 30€ kvar, tro det eller ej), solen sken, det var nästan varmt och det var bara allmänt roligt. 

Jag fick efter några om och men, en väldigt mysig skobutik och många pengar mina skor. En lite annan färg en den jag från början tittade på. Behöver jag säga att jag älskar dem? Jag hade på mig dem varenda minut vi var ute, och inte minsta lilla skavsår. Bekvämaste skorna i världen, och inte kan man ju klaga på utseendet heller. 

Calo och bebisen...

…och jag och bebisen. Vi bodde hos hans mamma och jag har aldrig sett en så liten så glad typ.

För att göra något annat än shoppa klättrade vi upp på Greenwich-kullen. Jag besökte min första sevärdhet någonsin i London, och utsikten var otrolig.

Min fot var lite stor...

Som sagt hörde utsikten till de bättre.

Ser någon bebisen? Så här såg det ut efter två dagar och ganska många shoppingturer. Dagen efter for vi till typ världens största köpcentrum (okej det största jag har varit i), så det blev ännu en hel del till.

Den ultimata instagram-bilden för uppmärksamhetssökande tonåringar som vill ha bekräftelse av omvärlden. Jag lovar att det här är första gången jag publicerar den. Jag bara kunde inte lämna chansen outnyttjad när jag hade den.

Obligatorisk England-bild på våra fish and chips. Det var gott.

Den här bilden ska jag sälja för miljarder om jag blir känd. En ananas och en smutsig postlåda, bästa bilden någonsin eller hur? Dessutom är den lite konstnärligt halvsuddig. Ananasen var för övrigt den näst bästa ananasen i mitt liv.

Jag hittade en minion och en londonbuss på samma gång.

Vi såg We Will Rock You, rekommenderas verkligen. Musikalerna i London har varit verkligen bra, den här gillade jag mest av alla vi har sett. 

En mycket överraskande grej som hände när vi åkte upp på en kulle och såg hela London i morgonsolen. Det var mäktigt, jag skulle ha velat ha en bättre kamera (som jag i och för sig inte skulle ha kunnat använda). Det blev som det blev genom bilens framruta, det var väldigt vackert på riktigt.

Det såg ut som det äckligaste någonsin, det var lite godare. 

Det såg ut som det godaste någonsin, det var ännu godare. Så gott att jag glömde att fota innan jag började äta. Jag kom på det när jag var halvvägs. Den här trerätterslunchen åt vi på Books for Cooks i Notting Hill, bästa bokhandeln/restaurangen jag har varit på. Sjukt bra lunch om någon av er någon gång skulle råka vara i London på en vardag, inte ha något speciellt att göra och bestämma er för att åka till Notting Hill. Det är också ett ganska trevligt område på köpet.

…och så en obligatorisk bild med en telefonkiosk. Det finns wifi i dem, om ni inte visste. Men man måste betala. 

Jag vill tillbaka och det vill jag snart. Först ska jag bli rik igen, och organisera min garderob så att alla kläder ryms in i den. Fjärde gången jag åker till London kanske jag också lyckas med att gå på afternoon tea. 

Solovair

Efter att ha glömt bort min blogg i eviga tider tänkte jag göra ett försök att blogga någorlunda aktivt igen. Därför har jag faktiskt skrivit ett tidsinställt inlägg för tiden när jag kommer att vara i London.
Förhoppningsvis har jag när det här inägget publicerats köpt mina nya älsklingar, skorna jag har drömt om mer eller mindre ett år. Då var det visserligen Dr Martens jag ville ha, men efter en rad lyckliga händelser upptäckte jag att det finns något sådant som Solovair.

Som alla som ens har öppnat en dator och researchat Dr Martens fem minuter vet tillverkas de nu någonstans i Asien, kvaliteten på skorna har rasat och allt är bara dåligt, ungefär. Men det finns en lösning på problemet! Före tillverkningen flyttades till Kina tillverkades de, under licens, av företaget som nu gör Solovair. Det finns alltså en räddning, jag får mina skor som i praktiken är exakt samma bara att den bättre versionen. Dessutom är jag så hipster att det bästa som finns är att ha något lite annorlunda.

Förkyld

I morgon klockan 07.40 går flyget till London, jag förbereder mig som bäst med Queen i hörlurarna och försöker ta det lugnt för fyra dagar framåt. Efter att ha varit mer eller mindre sjuk sedan julen, emellanåt helt frisk och emellanåt så att jag inte har kommit upp ur min säng, gick jag och kollade vad det var. Tydligen ingenting. Jag fick order att ta det lugnt, absolut inte träna och inte gå tillbaka till skolan. Nu ligger jag i stället hemma i soffan och pysslar med blogginlägg till Atlantisbloggen, så helt bortkastad tid är det ändå inte.

I London kommer det  nämligen inte att bli speciellt lugnt, vi ska hinna med massor. Till exempel skoshopping, annan shopping, Camden Markets, Notting Hill, Portobello Road och We Will Rock You. Jag ska köpa jeans i stället för alla som har gått sönder den senaste månaden (ungefär fyra par), något jag inte egentligen ser fram emot men som måste göras. Det som jag däremot ser fram emot är skorna som jag ska köpa, ett inlägg om dem är faktiskt tidsinställt för några dagar framåt. 

En vanlig torsdag

Min morgon började med ett tiominuters morgonkaffe med mamma och pappa, tack pappas espressomaskin som är stor och silvrig och krävde många timmar av studier innan jag kunde använda för det. I skolan gick matrasten ut på att ha elevkårsmöte, alltså äta kex, göra läxor och fundera på hur vi ska ta över skolan fullständigt i en halvtimme. Som resultat av det blev det sedan ett tvåtimmarsmöte på rektorskansliet. Vi satt där och åt pratade i två timmar medan mer och mer förvånade elever gick förbi. Sedan när sitter skolans snällaste elever två timmar inne hos rektorn? Vi blev bästa kompisar och vi fick massor av choklad. På köpet kanske vi gav henne några fina idéer om vad som kunde göras.
Sedan dess har jag legat mer eller mindre medvetslös i soffan och funderat på om jag ska orka ta itu med html-koder och annat jobbigt för att fixa ett ordmoln med en speciell font som inte finns på wordle. Jag antar att det inte ens är möjligt, men att försöka skadar knappast.

Tillbaka till verkligheten

Mitt jullov blev långt och tråkigt, speciellt när jag var sjuk och inte kunde göra något helt för många dagar av det. För att ha något att göra plockade jag fram ett gammal stickning jag hade börjat på när jag ännu hade handarbete, alltså någon gång på sjuan. Ganska snabbt blev det ett par sockor. Så går det när jag har för mycket ledigt. Ninni tror att mina barnbarn kommer att älska mig. Jag tror inte det, sticka är något jag gör när precis allt annat är gjort och jag bara vill ha något att sysselsätta mina händer med.

Jag har börjat gå på släckningsavdelningens övningar, fått nyckel till brandstationen och är nu livrädd för att tappa mina nycklar. Släckningsavdelningen har alltid känts som något som är väldigt långt borta, och där är jag nu. Dubbla övningar känns just nu roligt, vi får se hur det är sedan när de på riktigt börjar. Man kan ju hoppas att jag ser det bästa av två olika saker, som äldst och en av de som kan mest i ungdomsavdelningen, och som nästan yngst, utan att egentligen få göra något, i släckningsavdelningen. Tyvärr är jag lite rädd att jag fortfarande trivs mycket bättre med ungdomarna... Det får vi se sedan, bra ska det gå oberoende.

Sjuk platta

Jag är sjuk, Junis batteridriva kanin med koppel är sjuk, Junis batteridrivna enhörning med koppen som kan flyga är sjuk och tydligen är min iPad också så sjuk att den behöver plåster. Juni och hennes kompis lekte sjukhus, hittade den i soffan, plåstrade om den och gömde den. När jag frågade om de hade sett den svarade de så oskyldigt de kunde, och föreslog sedan att jag skulle leta under soffan. Där låg den fint på en kudde.

Ten köttbullar och ranskalaiset

 I dag lärde jag mig att det i dag är det J. R. R. Tolkiens födelsedag. Jag lärde mig också att han ritade fina bilder. 

Mitt jullov efter nyår har till största delen gått ut på att vandra mellan soffan och sängen. Där har jag läst ett par böcker, fastnat i Breaking Bad (tack Netflix för att du finns) och spelat lite Wii och Nintendo64. Bara för att jag kan. Förvånansvärt mycket har jag gjort tillsammans med mina vänner, till exempel spelat Marioparty, tittat på Batman och varit på ikea. Rubriken är det som Ninni sa åt köttbullsmänniskan, efter att ha fått ett nej som svar på frågan om han talar svenska. 

Mitt nyaste inlägg finns förresten på Atlantisbloggen, titta in på atlantis2014.tumblr.com om ni har lust. Jag ska fortsätta ha jullov några dagar till.