Det är bara tre skoldagar kvar någonsin i lågstadiet! Bara två "ordentliga" eftersom vi ju far till Mjölbolsta i morgon. Känns nästan lite sorgligt... Det har ju så klart varit roligt att vara äldst i vår skolan, men det är inte heller alltid så bra eftersom alla skyller på sexorna när det har hänt något... Och så slipper man äntligen det där huset som man nu har varit i i fem år! Så slipper man också lärarna... Nej, åtminstone några av dem kommer man nog att sakna. Vi har skrivit en sång till dem, som lite skämtar med dem. De är tradition i vår skola, och alla längtar alltid till sexornas program. Jag har i alla fall alltid längtat efter det! Det känns lite overkligt att det är vi, jag och mina kompisar, som nu står på scenen och sjunger och spelar!
Men inte vill jag heller börja sjuan. Eller jo, jag vill, men så är man minst igen och vet ingenting. Jag lovar, jag kommer bara att tappa bort mej och komma för sent hela tiden. Åtminstone första veckan.
Som tur är så har jag en bra klass, den skulle kunna vara bättre, men den skulle också kunna vara massor sämre. Vår klassföreståndare är från Skåne, och man förstår inte riktigt allt som han säger... Nåja, jag antar att man lär sej. Jag HOPPAS att man lär sej, annars har vi lite problem...
Anledningen till att jag bloggar nu plötslligt är att jag inte har så där väldigt mycket annat för mej. Vi slutar tidigt, det regnar så ingen vill göra något, Calzzi och hennes kompis håller på och bakar bullar i köket... Snart går jag dit och kör ut dem, jag ska baka en kaka till Fiisus kompis mamma. En aftereight-kaka. Mums, säger jag! Hon har bra smak :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar