Olo

På tisdagen så for jag med Pappa Päron till restaurangen Olo, som har en stjärna i guide Michelin. Maten var, hm, intressant. Vissa saker var supergoda, det mesta var bara sånt som man inte riktigt uppfattade som mat. Det var liksom konst som smakade, hm, konst-igt. Inte konstigt, bara så extremt annorlunda att man inte trodde att det var mat. Dessutom var det typ femtiotvå pyttepyttesmå rätter. Nåja, kanske inte riktigt så mycket, men ungefär tolv. Man kom i varje fall hem en upplevelse rikare :) Pappa Päron påstod att han hade blivit yr av alla nya intryck... Kanske det.