Shorts

Färgningsexperimentet går fint! Jag grävde fram ett par gamla vita jeans och klippte av dem, så de fick bli orange. De blekta var inte så bleka jag skulle ha viljat efter tolv timmar, men det fick lov att räcka. Mitt tålamod räckte inte till! De orange är nu i tvättmaskinen, borde just vara färdigt tvättade, och de gröna färgas. Vi får se hur det blir med mina ojämnt blekta blåa shorts där under färgen... De andra blåa shortsen blev helt snyggt blekta, så jag tror att jag låter dem vara som de är. Om jag inte hittar nitar någonstans, då är det de som blir nitade! 

När de är tvättade och har torkat ska jag sätta mera bilder. Jag kan också skriva lite mera exakt hur jag gjorde om någon vill veta, bara att skriva en kommentar.

Det luktar simhall.

Jag håller på att färga mina gamla avklippta jeans. De kommer att bli gröna och orange. De har varit blåa från början, så jag får börja med att bleka dem. Det luktar klor i halva nedre våningen, jag är glad att jag inte sover där! Nu måste jag alltså vänta tills de är så ljusa som möjligt, jag kommer att orka typ till imorgon på morgonen, tvätta dem och så kan jag färga. Kommer att bli superroligt, allt med färg inblandat är på något sätt extra roligt. Vi får se hur mycket som riktigt blir färgat, antagligen så mycket min färg räcker till.
Dessutom har jag jobbat för den här färgen. Jag cyklade till esbo centrum, till Sinelli var jag trodde att det skulle finnas. Nej, det fanns inte. Jag gav nästan upp, gick via claes ohlson var pappa var så vänlig och köpte en ny jesustejp till mej, och så gick jag in till tiimari för att jag bara måste kolla. Såkart fanns det färg där. Tur för mig! Det var bara att gå till matbutiken och köpa klorin och salt och cykla hem igen. Vilket egentligen inte var så lång väg, men ganska mycket längre än om jag skulle ha cyklat till tågstationen och åkt tåg.
Nitar blev jag ändå utan. Det bara fanns inte. Jag får väl beställa eller köpa de som jag redan hittade i en butik som var stjärformade. Inte alls lika roligt som fyrkantiga...

Rabarbermuffins

Fula, men så otroligt goda. Det här är antagligen det bästa raberberreceptet jag har. Inte för att min kardemumma-kanel-rabarbersaft heller var så dålig. Eller den med kanel och citron. Eller med 

jordgubbar och rabarber...

Rabarbermuffins med kanel
2 ägg
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kanel
2 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl
1 dl mjölk
125 g smält smör

Ca 4 ganska stora rabarberstjälkar
50 g smör
0,5 dl socker

2 msk farinsocker

Vispa ägg och socker
Blanda i mjöl, vaniljsocker, bakpulver och kanel, men blanda dem först med varandra
Rör i smör och mjölk
Skär rabarbern i små, små skivor
Stek den tillsammans med smör och socker tills det är mjukt (eller helt mos, en smaksak)
Häll smeten i muffinsformar

Klicka ut rabarberröran ovanpå
Grädda i 200 grader 10-15 min

Hur det går när jag är uttråkad

Det går alltid på precis samma sätt. Alltså nu talar jag om när man är ledig någon lite längre tid, mera än ett veckoslut.

1. Jag sover
2. Jag gör ingenting
3. Jag är på datorn
4. Jag gräver fram en bok och läser (så här långt hinner jag på ett veckoslut)
5. Jag börjar städa
6. Jag lagar mat
7. Jag bakar
8. Jag bakar väldigt hc grejer (typ återupplivar min surdeg)
9. Jag ringer till någon och gör något socialt

Det varierar lite hur länge en period håller på. Allt från en timme till en vecka. Idag var det en laga mat och baka-dag. Här på kvällen lyckades jag komma till punkt åtta. Kommer någon ihåg vildjästbullarna jag bakade för evigheter sen? Det var ungefär ett år sedan om jag minns rätt. Det är dags igen. Min nya vildjäst står någonstans i köket och myser. Ännu har den inte blivit rolig och börja bubbla och se konstig ut, men den hinner väl. Jag tycker att den är rolig, ni andra får därför stå ut med att se bilder av den.

Jag började också baka med surdegen, om någon kommer ihåg den. Det var nästan så att jag hade glömt bort den själv. Den verkade förvånansvärt normal, den såg likadan ut som när man struntar i den en vecka. Nu har jag struntat i den i ungefär ett halvår, om inte mera. Jag skulle inte må bra efter ett halvår i en burk i kylskåpet utan mat. Efter att den nu fick sin mat är den så normal den bara kan vara. Får nu se om bröden imorgon också blir helt vanliga.

Igelkotten

Tyvärr är den lite för liten för att det ska bli någon bra bild. 

Rabarber

Jag har lagat rabarbersaft. Det syns inte ens att jag har tagit rabarber från lådan var den var. 

Jag har lagat rabarbersaft med bara rabarber, rabarbersaft med citron, rabarbersaft med citron och kanel... Gott blir det, inte kan man säga något annat. Det finns kvar så otroligt mycket rabarber att jag inte vet vad jag ska göra. Då har jag inte ännu varit på lande utan bara i Ekenäs hos mommo och moffa. Jag tror att jag ska laga lite kakor i mina minisockerkaksformar jag fick på min födelsedag. Som jag har lite dåligt samvete över att jag inte ännu heller har använt...

Gästbloggning på gång!

Jag ska blogga i två bloggar den här veckan. Min egen och Rebeckas. Det såg ni antagligen redan igår.
Första inlägget gjort, det ska bli helt intressant att se hur det här går. Jag fick nu börja med en presentation av mig själv, alltid lika svårt... Vi får se vad det blir här under veckan.

Igelkott

Jag har köpt en igelkott. Jag tänker inte ens fösöka ta en bild med datorn. Den är söt, liten, av silver och hänger i ett halsband. Bara jag samlar energi för att hämta kameran, fota, gå till andra datorn och ladda upp en bild så kommer den väl. Då kommer också en bild på en av chokokakorna jag lagade åt Lindas familj. Den glasyren är det bästa som har hänt mig det senaste dygnet.
Annat som har hänt mig det senaste dygnet är att jag åt grillad mat och nypotatis tills jag sprack, jag var till Fiskars var jag hittade min igelkott, jag var till Ekenäs och hälsade på mommo och moffa (var jag hittade typ en miljard kilo rabarber!) och så kom jag hem. Så landade jag framför datorn och där blev jag. Jag lyckades på samma gång lova att blogga i Rebeckas blogg ungefär hela nästa vecka. Hon ska på skribaläger och alla hennes läsaren måste ju också ha något intressant att läsa om. Det är inte min blogg så jag kan inte skriva vad som helst, men det ska bli helt intressant att skriva i någon annans blogg någon gång också.
Om ingen berättar vad den vill att jag ska blogga om kommer jag själv att hitta på otroligt konstiga ämnen. Eller låta min familj göra det. Det blir helt garanterat inte lika bra som om ni säger era åsikter. Förra inlägget om ni kommer ihåg..?

Vad är en bra blogg?

Det är vad jag har funderat på den senaste tiden. Den här bloggen är inte den bästa. Alla har också så olika åsikter att det är lite svårt... Man kan inte göra alla glada, det är helt omöjligt. Det går inte att göra alla glada med något man gör, vare sig det handlar om att bestämma färg på en vägg, berätta en saga eller skriva en blogg. Så långt tror jag att alla är med mig.

Nu kom vi till den svåra delen. Vad skulle göra just precis dig glad? Jag skulle kunna blogga om precis vad som helst som jag är intresserad av. Vilket egentligen är förvånande många saker. Eller skulle det vara bäst om jag bara är tyst? Det är egentligen inget alternativ, det är du som får sluta att skriva in jaccasblogg.blogspot.com i den där rutan högst upp i din browser om det är din önskning. 

Alltså. Jag kommer ändå inte att kunna blogga på samma sätt eller i samma stil som nu på sommaren, det är ganska omöjligt av många olika orsaker. Mest för att det inte händer något (vilken stor skillnad från nu!), också för att jag inte kommer att sitta framför datorn hela tiden. Jag tänkte inte skriva precis ingenting hela sommaren, så nu får ni bestämma. Vad vill ni höra om? Skriv en rubrik åt mig, ett ämne eller egentligen vad som helst. Jag lovar att skriva mera eller mindre om det. Kom ihåg att ett dumt ämne får ett dumt inlägg!

Jaha.

För er som har bott i en låda ett tag nu och inte har hört det, det är sommarlov. För er som inte orkar svänga på huvudet och titta ut, det regnar. Det här är ett inlägg var jag har sällsynt lite att säga, oftast brukar jag ändå ha någon liten poäng. Inte här, det här är bara självklara saker som alla vet och bara blir störda på att få upprepade för sig.
Betyget var bra och jag fick stipendie i bildkonst av alla ämnen. Efter det for hela min familj till Fazer i munksnäs och åt bullar. Snart blir det väl studentfest, sen hem och baka chokokaka till Linda!

Nästan sommarlov

Sjuan är slut. En liten vårfest imorgon på morgonen och så är det sommarlov.
Hela det här året känns som om det har gått ovanligt snabbt. Det var inte länge sedan vi var i London, snön smalt helt just, sportlovet var för ett par veckor sedan och påsken var ungefär förra veckoslutet. Det som nog känns länge sedan är hela lågstadiet. För ett år sedan var jag inte sista dagen där. Det var mycket längre tid sen, känns det som. På något sätt känns det inte heller som om sommarlovet börjar nu, vädret är lite fel men det är nog inte bara det som är orsaken. Ingen aning vad de andra orsakerna är, men de finns.
Idag var det talangjakt, filmgala och bobollsfinaler. I filmerna blev alla zombier, en uppfinnare mördades med en borrmaskin i slöjdsalen, uppmuntrades den globala uppvärmningen och någon drack diskmedel. Alla var så mycket bättre än våra tomtefilmer som jag verkligen är glad över att inte visades nu!

Boboll med klassen

Jag är stolt. Jag träffade två av tre bollar (en gång...) och lyckades både fånga och passa bollen till vår klockare som sedan brände en person. Jag är typ sämst i vår klass på boboll. Alla var ganska förvånade, jag själv var antagligen mest förvånad. 

Bra gick det inte för något lag. Mina lag förlorade båda gångerna. Både när det var blandade lag och flickorna mot pojkarna. Vi fick bullar, så det var roligt. Massa annat gott också. Jag har ingen aning när det senast var en dag när jag inte åt godis, chips eller hamburgare. Någon gång förra veckan kanske? Oberoende är jag glad och det är huvudsaken.

Var blev hjärnan?

Vi hade en bil som hade fast repet som var fast i selen man hade på sig när man klättrade idag. Det var alltså som en stor pinne på bilen var repet var fast, ungefär. Vi kunde inte hålla på och klättra hela natten för Jani måste föra den tillbaka till sin riktiga station. Dennis försökte förklara det här till Ninni. Hon förstod inte varför bilen behövdes. 

En sak lyckades hon i alla fall med, att få alla att skratta.

Jag lyckades med att bli blöt. Jag försökte komma över poolen utan att bli blöt. Alla hade något emot det och knuffade i mig. Vad gjorde det, jag hade med torra kläder, bastun var varm och det fanns massor av goda grejer att äta. Mitt korgklättringsrekord blev inte slaget. Nog för att alla tyckte att det var nya tider och nya rekord. Men nej, de kunde bara inte erkänna att de var sämre än jag. Förra året. Då var det 27 korgar. I år fick jag 18, årets rekord var 23. Jag känner mig fortfarande som en vinnare, ännu ett år efter. Vad alla andra än säger.

Nåjo. Det här inlägger skrev jag igår. Och publicerade. Men nej, blogger tyckte att det var roligt att bråka med mig och tog bort det. 

Mike Wasowski!

Vi tittade på Monsters Inc. i skolan. I Bio Grani, det har ju sina fördelar att ha en bio i sin skola. Efter det kollade vi på Thor hos Lina. Lite förvirrande att det i slutet stod "Thor will return in the Avengers" och den här filmen hade premiär två dagar efter the Avengers. Nu blir det snart FBKavslutning, det har helt säkert något med vatten att göra. Kanske också korgklättring, då måste jag försvara mitt rekord!

Beskriver mig ganska fint

Tack pappa! Kakao, hopp och kärlek, här har vi något att tro på.

En helt kul grej är att pappa nästan alltid hittar på något med våra kakaoburkar. Ett hjärta är klassiskt, ofta kommer det också med några visdomsord. Ibland bara att tänk på dina tänder. Och så ser man att det är jag som har öppnat om det ser ut som om en bomb skulle ha slagit ner på kakaoburken...

Kanske ändå inte mitt framtida yrke

Juni har ett spel på vår iPad. Man ska klippa och fixa olika djurs hår. Jag tycker att det är roligare än hon gör...


- Posted using BlogPress from my iPad

Färg.

Först var det min rainbow cake. Alla kände sig som unicorns som spyr regnbågar när de åt den. Nu var den ju ganska fin. 

Efter det for jag till Fazer. Föreställ er en stor hög med choklad.  Din mamma jobbar där vid den högen. Det var min situation. Efter det var inte det första man ville äta middag.

Sen blev det en bilolycka. Det var skoj, men jag undrar om jag skulle ha kommit därifrån levande och utan psykiska problem om den skulle ha varit äkta. Jag låg i en helt hoptryckt bil på massa glasbitar och var helt blodig. Ännu efter att ha varit i duschen är mitt hårbotten rött.

Sami tyckte att det var roligt att måla!

Så här snygg var jag. 

Alla patienter. Alla lika snygga!

På Fazers fabrik

Helt kul att vara här och äta choko.en helt vanlig måndag!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Baka baka liten kaka

Min kära klass får en rainbow cake imorgon. Lätt och roligt att laga och det blir på riktigt sjukt fint. Jag har aldrig förut lagat det som en kaka, men cupcakes har jag gjort. Det borde inte vara så stor skillnad, det ser vi imorgon. På hälsokunskapstimmen, jag diggar det här med knytkalas på hälsokunskapen. Jag tror inte riktigt att alla tänker hämta med sig morötter och äpplen...

Jag har också gjort en hallonkaka, en favorit som alltid tar slut direkt... Nu måste jag snabbt gå och äta upp den, för imorgon kommer det garanterat inte att finnas en smula kvar. 

Idag har jag också hunnit städa Winden, gissa om jag kände mig duktig som enda person som inte var ledare som var där. Att vi dessutom var bara tre gjorde inte att jag kände mig mindre duktig. Där var helt otroligt varmt, ungefär som en bastu, och jag förstår inte hur de småbarn som tydligen ska vara på något läger där nästa vecka kommer att överleva. De kommer att bli levande kokta.

Stafettkarnevalen '12

Vi blev tvingade att komma till stafettkarnevalen. I stället hade vi ledigt någon annan dag. Det enda som egentligen störde var att vi ju inte kunde fara till stadion före klockan tolv, när vi kom dit med skolan.
Sju timmar hann vi ändå vara där andra dagen, första dagen var vi där i fem. Det finns ingenting som liknar stafettkarnevalen, det bästa med den är att man kan vara med och ha lika roligt också fast man inte är någon superidrottare. Jag skulle aldrig vilja springa där, det här året var jag inte ens med i en hejarklack, men jag vill verkligen inte heller missa det! När man proppar in massor av finlandssvenska människor på olympiastadion i två dagar, sätter till lite sol och tävlingar så kan det inte bli annat än bra. Eller?
Masstafetterna var som alltid de bästa, grani vann inte en enda men kom i alla fall inte sist. Ett lag skulle antagligen ha vunnit, men pinnen flög iväg i något skede och det slutade med att de kom femte... Lite stör det nog, och då sprang jag inte ens. Jag kan bara tänka mig hur mycket det stör för dem!
En annan helt rolig grej var att Fazer i alla fall första dagen delade ut massor av Angry Birds-godisar. Jag fick inga eftersom jag inte hade någon skola på plats, men jag har en syster som snällt nog kom och gav till mig. Grisarna smakar smurffilimu. Så var också massor av lågstadiernas hejarklackar på något sätt utklädda till Angry Birds, varför? Precis vad har fåglarna att göra med stafetter? Högstadiernas var lite roligare, till exempel fanns det en var alla var utklädda till Mario, ledarna Luigi och deras maskot Toad. En tomtehejarklack fanns det också.
Det gick som jag förutspådde och halva mitt ansikte är mycket brunare än andra halvan. Jag skojar inte! Ena axeln är också helt bränd, den andra nästan normal. Idag blir det alltså att sitta i solen åt andra hållet.