Jag har redan skrivit ett inlägg om superhjälte till Nya Pressun, ett sådant inlägg som är lite för censuerat och snällt för att vara roligt. Ett referat över det i gjorde, det som var snällt och passande. Om någon vill läsa det kommer det antagligen så småningom att publiceras på nyapressun.blogspot.com.
Mitt rum är otroligt kaotiskt och det ska vara städigt före i morgon klocka åtta, då bestämmer jag mig för att använda mitt tangentbord, utveckla min svenska och skriva så många blogginlägg jag kan. Jag tänkte berätta om hur mycket jag tycker om att vara på prao och hur mycket jag älskar min arbetsplats.
Jag jobbar (eller är i vägen) på en restaurang vid namn Qulma. Den finns i Helsingfors, och redan det är roligt eftersom jag inte lever mitt liv i grani utan också är på andra platser. Det är en annan sak att faktiskt vara där varje dag än några gånger per månad.
Att äga en restaurang har alltid varit en av mina drömmar, och jag trodde att jag skulle vara fullständigt övertygad om att det är ett hemskt jobb redan efter några timmar. Vår studiehandledare och resten av skolans personal har sedan nian började försökt varna oss för att praon kommer att vara en hemsk tid, att själva idén med praon är att avskräcka oss från att jobba. Efter två dagar har jag inte funderat en sekund på om det skulle vara bättre att vara i skolan. Jag älskar restaurangen och köket, maten, människorna, allt. Jag står där och skär tomater med glädje, att laga sallader är skoj, kaffemaskinen är väldigt rolig och inte ens diskmaskinen är så farlig. Det är roligt att gå omkring och samla in tallrikarna, och jag känner mig lika duktig varje gång någon frågar mig något. Så känner jag mig mindre duktig när jag inte kan svara men det är en annan sak…
Visst finns det mindre roliga saker, jag kan inte säga att jag njuter av hur mina händer ser ut när jag tar en paus. De är fullständigt sönder efter allt vatten och ånga från diskmaskinen. Att sitta ensam i en full restaurang och äta är inte heller så skoj, och visst kan tomatskärande bli lite enformigt. Diskmaskinen är inte precis min stora kärlek. Men helheten är det bästa i hela världen, jag tycker massor om det och ser fram emot att gå dit igen i morgon!
Får se om min positiva inställning håller i sig hela veckan, men just nu är det här allt jag har kunnat drömma om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar