Duktig ordförande

Som den pliktskyldiga, snälla ordförande för vår skolans elevkårsstyrelse försöker jag göra mitt bästa. I det ingick att åka iväg på elevkårsutbildning som FSS ordnade. Det första svåra med det var att hitta till Tölö specialiseringsgymnasium, men jag fick skjuts med en av mina styrelsemedlemmars mamma sp det gick bra. När vi hade hittat fram så lekte vi en stund. Ingen lärde sig någon annans namn, men jag hittade ett par personer att tala med så att jag inte längre måste chilla med min syster och hennes kompis. Ibland kan det vara lite jobbigt att ha en syster som går precis i ens egna fotspår, speciellt när ålderskillnaden inte är så stor. Eller borde jag vara glad att hon tar efter mig och gör smarta saker i stället för att bara hänga i Sello? 

Vi funderade på olika saker och diskuterade hur våra olika EKS fungerar. Det finns stora skillnader, och massor som vår egen styrelse skulle kunna vara bättre på. Ett problem vi som tur inte är ensamma om är att resten av skolan precis alltid är så omotiverad... Det hittade vi ingen mirakellösning på, men lösningen för ungefär allt annat vi kunde komma på var "ring FSS". Om det hade att göra med att samla in pengar var första förslaget alltid "sälj nakenkalendrar - också med kvinnor" eller "men vi är Lärkan, vi har pengar...". Helt roligt var det, och enligt alla som gav feedback åt lapparna där det stod vad vi håller på med är vi en typ perfekt elevkårsstyrelse. Jag skulle inte tro det. Men jag försöker.  Så kommer allt att krascha nästa år när fem åttondelar av vår styrelse är nior, men det är en annan sak. Det här året ska först bli det bästa någosin.

Lite hjärntvättad av FSS blev jag väl, men det var säkert deras mening. Om jag inte skadar någon är det väl helt okej?