I Stockholm

Efter en dag av muséer, mat och shopping har vi en liten paus i vårt rum. Med godis och nötter, så klart. Jag har vaknat halv sex i dag så lite trött börjar jag känna mig... Vi ska ännu gå på spökvandrkng om en timme och först efter det middag. Vi har haft det väldigt roligt och det blir knappast sämre i morgon. 

Jag försökte faktiskt överföra bilder från min (alltså skolans) kamera till min (på riktigt min) iPad, men någor samarbetade inte riktigt så tyvärr lyckades det inte... De mycket artistiska bilderna får ni njuta av någon annan gång. 

Livräddare

En skål varm löksoppa från igår gör mig långsamt till en bättre människa. Efter en lång dag med en inte så mysig förkylning känns det helt rätt. Varför har jag inte upptäckt tidigare hur fantastisk en god fransk löksoppa kan vara? En annan sak man kan fråga sig är varför jag inte har upptäckt att kemiläxor inte blir roligare ju längre man skjuter på dem. Eller hur jag lyckades få gips väldigt långt in under mina fingernaglar när det enda jag gjorde var blandade det med min hand. 

Noll inspiration

Jag skrev precis klart ett urenkelt språkriktighetprov, som tack för att jag gjorde det på tio minuter och tyckte det var lätt kommer jag antagligen att få en sjua. Nästa uppgift är att skriva en insändare. Lina skriver en med rubriken "Candy crush förstör mina vänskapsband", Andreas har funderat både på "Bennis inverkan på samhället" och "Fler pingviner till samhället". Min inspiration är på minus tretusen och det kommer säkert att sluta med en insändare som klagar på skolmaten eller något annat precis lika onödigt och oviktigt.
Veckoslutet hoppade förbi med helt för snabb fart, men jag hann med massor. Jag var på sminkauktion i Hellus rum, på bokmässa och matmässa, hos Emil, i Hellus kök och lekte restaurang och hemma och lekte restaurang en gång till. Min syster och hennes vän förde oljud halva natten mellan lördag och söndag och lät mig inte alls sova ordentligt. Därför gick det så att den extra timmen som borde ha funnits någon natt inte alls märktes, och jag var precis lika trött den här morgonen som annars.

Prinsessa

Det lyckades och lyckades bra! Just nu älskar jag prinsesstårtor. Den var rolig att göra, har en vaniljkrämsfyllning som är värd att döda för (och jag brukar hata vaniljkräm) och blev så fin. 

Fredagkväll

Jag sitter i köket och fasar för att täck min prinsesstårta med marsipan. Tyvärr måste jag göra det och göra det bra, för jag får betalt för det och om jag misslyckas förstör jag alla mina chanser att någonsin ha några pengar att betala alla mina resor med. Kanske lite överdrivet men om jag gör det bra tjänar jag definitivt mer. Dessutom ringde Hellu och resten av mina vänner just och ville att jag skulle vara med dem, men min marsipanångest och ett par andra kakor tar massor av tid. Som den ansvarstagande lilla flicka jag är ignorerar jag därför deras desperata önskemål om att jag ska komma dit med godis, och bakar klart nu för att kunna gå på mässa i morgon. Lediga minuter har det funnits kanske två den här veckan, men jag har gjort massor av nyttigt och roligt och både och. Till exempel på helt eget initiativ tillsammans med Linda, Lina och Hellu grundat en ny konstisgrupp där vi målar. Det kändes fint att igen ha helt färgfläckiga fingrar efter en paus på fem år. Lite annorlunda än kramp i fingrarna och små skärsår av keramiken. 

Whatsapphöjdpunkter

Höstlov

Mitt höstlov har jag tillbringat framför brasan i Västanfjärd. Alla telefoner och ipadar och laddare och allt har varit med hela tiden, men jag har i stället plockat upp en bok och läst. Jag märkte att här är nästan enda platsen jag på riktigt läser, hemma kan jag läsa ett kapitel eller två men tröttnar snabbt och börjar med något annat, viktigare. Här läser jag hur mycket som helst, både dåliga och bra böcker, långa och korta. 

Mellan det att skolan slutade på onsdag och det att vi åkte iväg hit hann jag också med lite annat. Marioparty i Ninnis källare var det mellan onsdag och torsdag, vi hade alla plockat upp våra gamla Nintento DS ur sina lådor och laddat dem. Så spelade vi spelen från början av vår lågstadietid i några timmar. Jag var förvånad över hur bra jag fortfarande kunde spela, det är många år sedan senast. Det är väl inte så komplicerade spel, men ändå... 

Jag hann med att träffa Emil, och jag hann föra mina hörlurar som mystiskt hade slutat fungera till Stockmann. De gav pengarna tillbaka utan att bråka något alls, jag blev glad och köpte mig ett par nya för fjorton euro extra. De nya är mycket bättre än de gamla och det var en ganska trevlig överraskning. Jag funderade också på att bli vegan på heltid, men kravet var att jag skulle få äta falafel från Fafa's på Robertsgatan ungefär till varje måltid. Jag tror inte att det skulle lyckas. 

#HHAK

Vår älskade ungdomsledare Hartman åkte tillbaka till armén på torsdag, men före vi alla började gråta blod och sörja några dagar hann vi komma på att han måste få en avskedspresent. En kaka blev det. Han sa att det var den bästa kaka han någonsin hade fått. Vi hade sedan en mysig övning där vi bara åt kaka och tittade på filmer och videor från veckoslutets övning. 

Att bryta normer

Jag och Ninni och några andra modiga representanter från elevkårsstyrelsen klädde ut oss i dag. Till våra tvillingar av det motsatta könet. Det är något smått idiotiskt projekt om att bryta normer, och de har valt just könsnormer som det vi ska bryta mot. Om jag uppmuntras att bryta normer, får jag inte då gå med ytterkläder inne? Eller strunta i att respektera lärarna, för det är det som förväntas av mig? Sluta att tala vänligt med någon? Skippa lunchen och äta ett salldshuvud i stället? Nej, det får jag inte, men jag ska använda pojkkläder. På samma gång kändes det dumt eftersom jag använde så gott som bara mina egna kläder. Jag klär mig rätt så lika som de flesta pojkar, bara kläder som passar bättre på min kropp. 

Kanske jag borde sluta vara irriterad på det här, det är trots allt bara ett litet projekt. Som jag som elevkårsstyrelse tydligen måste vara med på. Det var egentligen helt roligt när vi väl kom igång, men gör det något allt för att bryta normer? Snarare förstärker det dem, det enda vi gör är poängterar skillnader mellan pojkar och flickor och vad som är typiskt för det ena könet. Ska det inte dessutom få finnas olikheter? 

Mysmåndag

Jobbet som enhetschef känns väldigt bra så här dagen efter, en dusch och en elvatimmarsnatt efter övningen tog det innan jag var helt återställd. Det kändes helt okej när Abbe, en av mina rökdykare/halva ettans släckningspar kom och talade med mig i skolan i dag. Han var helt sönder och såg ut som en zombie. Lite samma sak med Ninni, som dessutom sprang av och an till läkaren. Hon hade söndrat sin fot på något alarm. Under själva övningen var det lite tråkigt att inte göra något annat än fundera, bestämma och tala finska, men mycket lärorikt var det. I dag var nöjd och glad och var bara lite ledsen över att min skåpnyckel var spårlöst försvunnen efter praon. Lite saknar jag Qulma, men förhoppningsvis får jag fara dit
på kvällsjobb igen inom den närmaste framtiden.

Annat som händer är att det bokas resor till höger och vänster, jag ska till Frankrike, Sverige och Tyskland nästa sommar. Frankrike till Lindas hus med resten av mina närmaste vänner, en vecka i början av juni, det kommer att bli bra. Tänk er själva, en vecka på en gård (med en pool) någonstans i Frankrike, fem bästa kompisarna och sommar. Kan det gå fel? Därifrån ska vi direkt vidare till Stockholm och One Directions konsert, ett par extra dagar blir vi också kvar där. Jag är lite oroad över mängderna pengar som kommer att behövas till de här två resorna, men det är många månader dit... Före det ska jag ännu både till Stockholm med skolan och gå på konstmuséer, och till London med mamma och Carolina. Stockholmsresan är faktiskt om bara ett par veckor! Sista resan går till Tyskland, storläger i Köningsdorf. Tillsammans med fbk. Det kommer också att bli bra.

När jag så hör tänker efter hur många resor jag ska på inom det närmaste året är det helt otroligt många. Till det här kommer dessutom kanske ännu ett par skolresor till Lettland och Österrike. Inte kan jag vara något annat än nöjd och glad över att jag har möjlighet att åka på alla de här resorna! 

Keikkanatt

Som någon kanske förstod av något tidigare inlägg hade vi med oss helt för mycket kameror köpta för massor av pengar för att göra den bästa filmen någonsin om ungdomsverksamhet inom brandkåren. I väntan på det, eller i alla fall ett par bilder, tänker jag inte publicera något inlägg om vår övning vi har hållit på med det senaste dygnet ännu. Ska det vara bra ska det vara bra på riktigt, och inte vara skrivet av någon zombie till f.d. enhetschef i 151 utan av en pigg och glad Jannica. 

Någon hade visst tråkigt mellan alarmen.

Zombieeftermiddag

Jag sitter på mitt golv, med min gamla nintendo DS och spelar New Super Mario Bros. Bara för att jag inte hittade Mario Kart. Lagom jobbigt efter vår 24h-övning med fbk. Två timmar sömn är massor mer än det brukar bli på dem, och det i kombination med att jag var enhetschef och inte gjorde något fysiskt tungt gör att jag är nästan pigg. Ändå känns det halvt omöjligt att göra något vettigare än att hoppa omkring med Luigi i tvådimensionella världar. 

24h

Det här är fint.

Lunch

Sista praodagen är lite sorglig. Jag kommer att sakna mina luncher. Jag kommer att sakna resten också, jag har haft två otroligt bra veckor här. Jag orkar inte skriva ett långt och ledsamt inlägg från min telefon (som förresten är ny), så jag tar det senare.

Duktig ordförande

Som den pliktskyldiga, snälla ordförande för vår skolans elevkårsstyrelse försöker jag göra mitt bästa. I det ingick att åka iväg på elevkårsutbildning som FSS ordnade. Det första svåra med det var att hitta till Tölö specialiseringsgymnasium, men jag fick skjuts med en av mina styrelsemedlemmars mamma sp det gick bra. När vi hade hittat fram så lekte vi en stund. Ingen lärde sig någon annans namn, men jag hittade ett par personer att tala med så att jag inte längre måste chilla med min syster och hennes kompis. Ibland kan det vara lite jobbigt att ha en syster som går precis i ens egna fotspår, speciellt när ålderskillnaden inte är så stor. Eller borde jag vara glad att hon tar efter mig och gör smarta saker i stället för att bara hänga i Sello? 

Vi funderade på olika saker och diskuterade hur våra olika EKS fungerar. Det finns stora skillnader, och massor som vår egen styrelse skulle kunna vara bättre på. Ett problem vi som tur inte är ensamma om är att resten av skolan precis alltid är så omotiverad... Det hittade vi ingen mirakellösning på, men lösningen för ungefär allt annat vi kunde komma på var "ring FSS". Om det hade att göra med att samla in pengar var första förslaget alltid "sälj nakenkalendrar - också med kvinnor" eller "men vi är Lärkan, vi har pengar...". Helt roligt var det, och enligt alla som gav feedback åt lapparna där det stod vad vi håller på med är vi en typ perfekt elevkårsstyrelse. Jag skulle inte tro det. Men jag försöker.  Så kommer allt att krascha nästa år när fem åttondelar av vår styrelse är nior, men det är en annan sak. Det här året ska först bli det bästa någosin.

Lite hjärntvättad av FSS blev jag väl, men det var säkert deras mening. Om jag inte skadar någon är det väl helt okej?

Tävlingsbilder

På http://vastranyland.fi/lokalt/2013-10-07/509236/pojo-dominerade-i-fbk-masterskapet kan ni läsa en nyhet, kolla på ett vackert bildspel och se en ännu finare bild av mig som koncentrerar mig på att spruta rakt. Med en pyttsspruta är det inte alls så enkelt som det låter. Där står också lite resultat om någon vill se. Så tackar jag också Ninni för bilderna, som hon högst antagligen har fått av Kristian. Tack båda två! 

 Ninni är inte så bra på det här med att stänga grenstycket...

 Kristian siktar bättre än vad jag gjorde.

 Stolta bronsmedaljörer! 

Verklig talang

Lina och Ninni hittade en av Junis leksaker, tuscher och några papper i vårt kök på lördag kväll. Så de började rita. Så här vackert blev det. Tuscher är inte riktigt min grej så jag valde att inte försöka. I stället visar jag min talang med den vackert redigerade bilden.

Tävlingar

Otroligt stolta över att ha vunnit ett lag från Pojo kom vi hem från Evitskog. Med bronsmedaljer runt halsen var vi nöjda och glada, men det var mycket bättre än tredje plats, vi hade vunnit över Pojo. Vårt mål var aldrig guld, det var att vinna Pojo. Efter det blev det bastu hemma på stationen och då började misstagen störa, det skulle ha blivit silver om vår chef inte skulle ha gjort den enda saken han behövde göra fel... 

Vi träffade våra åländska vänner, tävlade i en annan tävling som det blev en femteplats eller något liknande i och hade det ganska roligt. FBK är alltid skoj. Nya kläder som alla andra tittar avundsjukt på gör det inte direkt sämre! 

Ålänningarna fick inga medaljer, men hashtaggade #grankullafbk på instagram. Det kändes fint. 

Två medaljer i mitt en vecka gamla skåp känns fint. 

Trötta

Efter en tolvtimmarsnatt hos Ninni (men inte i samma rum, jag ville sova) skuttade Ninni in i mitt rum med en mysig väckning och kröp sedan ner i sängen bredvid mig. Jag tyckte att jag hade förtjänat att sova lite efter alla tävlingar, praoveckan och förra veckoslutet jag aldrig fick sova efter. Nu försöker Hellu få oss att komma och äta morgonmål men ingen vill.

Cafémys och shopping

Den här torsdagen har jag hunnit med massor. Dagen började väldigt strålande med att jag bara inte klarade av att stiga upp ur min säng, så jag låg kvar en extra stund. Jag måste inte ens hoppa över morgonmålet, duschen eller att borsta tänderna, och hann till tåget hur bra som helst. Jag trivs fortfarande lika bra på Qullma, och hittills har jag fällt exakt en kaffemugg och halkat i köket en gång. En gång har jag sprutat ånga på en annan människa, och några gånger har jag fällt kastruller i golvet så att det har blivit väldigt mycket oljud. Det är väl helt okej för fyra dagar? 

Efter att jag hade gått ut genom dörren med min kasse fylld av mat (ännu en rolig grej med min restaurang) träffade jag mina vänner och vi gick till ett café. En liten shoppingstund, en tur genom stockmanns öppna personalhissar och en guidad tur genom några andra av stockmanns personalutrymmen senare kom vi hem. Middagspaus och akselishopping med Lina, det är alltid lika roligt att köpa så billiga saker. Efter det fick jag ännu dra ett mycket improviserat förstahjälpmöte åt ett gäng scoter. Nu ligger jag i min säng och tänkte sova tills sju i morgon. 

#truewords

Jag gillar nummer sex.

Lihaton lokakuu på låtsas

Jag är en köttätare, har alltid varit det och har alltid undrat hur vegetarianer klarar sig. Länge har jag vägrat äta grönsaker, för att jag hainte har tyckt om dem. På senaste tiden har jag märkt att mitt grönsakshat mest har funnits kvar av gammal vana, att jag inte har ätit grönsaker av princip. Det är inte som att jag har blivit någon salladsälskare (sallad som en måltid äter jag fortfarande inte), men jag har märkt att mat utan kött faktiskt kan vara gott.
När jag nu dessutom äta lunch varje dag i två veckor på en restaurang som har verkligt bra vegetariska alternativ bestämde jag mig för att försöka, försöka att äta en lunch utan kött hela oktober. Om det inte serveras något annat så kommer jag inte att hålla fast vid det så mycket att det blir jobbigt, men alltid när det finns en möjlighet ska jag skippa allt onödigt kött. Bara för att se om det går, hur det fungerar. Mina middagar kommer fortfarande att vara precis likadana som förut, jag tror inte att jag skulle klara av att göra all min mat vegetarisk utan att typ svälta ihjäl och bli galen..
Jag funderade på det här redan i går, men bestämde mig när jag hittade en ananas under min säng när jag städade. Ananasen jag fick på söndag, som hade rullat in under min säng. I en stund av kvällsinspiration blev den till bitar, och en kiwi blev en lite klumpig blomma. Juni märkte att hon gillar ananas, efter att jag hon fick ett kex för att smaka på det.

För att inte behöva städa

Jag har redan skrivit ett inlägg om superhjälte till Nya Pressun, ett sådant inlägg som är lite för censuerat och snällt för att vara roligt. Ett referat över det i gjorde, det som var snällt och passande. Om någon vill läsa det kommer det antagligen så småningom att publiceras på nyapressun.blogspot.com.
Mitt rum är otroligt kaotiskt och det ska vara städigt före i morgon klocka åtta, då bestämmer jag mig för att använda mitt tangentbord, utveckla min svenska och skriva så många blogginlägg jag kan. Jag tänkte berätta om hur mycket jag tycker om att vara på prao och hur mycket jag älskar min arbetsplats.
Jag jobbar (eller är i vägen) på en restaurang vid namn Qulma. Den finns i Helsingfors, och redan det är roligt eftersom jag inte lever mitt liv i grani utan också är på andra platser. Det är en annan sak att faktiskt vara där varje dag än några gånger per månad.
Att äga en restaurang har alltid varit en av mina drömmar, och jag trodde att jag skulle vara fullständigt övertygad om att det är ett hemskt jobb redan efter några timmar. Vår studiehandledare och resten av skolans personal har sedan nian började försökt varna oss för att praon kommer att vara en hemsk tid, att själva idén med praon är att avskräcka oss från att jobba. Efter två dagar har jag inte funderat en sekund på om det skulle vara bättre att vara i skolan. Jag älskar restaurangen och köket, maten, människorna, allt. Jag står där och skär tomater med glädje, att laga sallader är skoj, kaffemaskinen är väldigt rolig och inte ens diskmaskinen är så farlig. Det är roligt att gå omkring och samla in tallrikarna, och jag känner mig lika duktig varje gång någon frågar mig något. Så känner jag mig mindre duktig när jag inte kan svara men det är en annan sak…
Visst finns det mindre roliga saker, jag kan inte säga att jag njuter av hur mina händer ser ut när jag tar en paus. De är fullständigt sönder efter allt vatten och ånga från diskmaskinen. Att sitta ensam i en full restaurang och äta är inte heller så skoj, och visst kan tomatskärande bli lite enformigt. Diskmaskinen är inte precis min stora kärlek. Men helheten är det bästa i hela världen, jag tycker massor om det och ser fram emot att gå dit igen i morgon!
Får se om min positiva inställning håller i sig hela veckan, men just nu är det här allt jag har kunnat drömma om.