I går tillbringade jag fjorton timmar på brandkårstävling, och kom två i Rescue Race för andra gången i mitt liv. Det är det överlägset bästa tävlingen jag någonsin har deltagit i, sjukt rolig, strålande organiserad, lärorik och intressant. Vi hade en väldigt rolig dag, vi yrade med varierande resultat omkring i trakten av Tavastehus i en brandbil med hjälp av några turistkartor och kryptiska tips, men utförde uppgifterna bra och kom till slut andra. På vägen var vi på pansarvagnsmuseum, åkte pansarvagn, lärde ut förstahandssläckning på ett torg, gjorde mynt och köpte saker till hemförrådet. Vi var glada, men lite besvikna över att inte vinna, men på samma gång stolta över att ha kommit andra när resten av södra Finland placerade sig så långt ner. När poängen sedan kom ut i dag märkte vi att vi faktiskt var bäst på uppgifterna, och hade jämna poäng med vinnarna. Tyvärr är det poängen för andan som avgör, men det hindrar mig inte från att vara otroligt stolt över vårt lag. Vi genomförde dessutom hela tävlingen på svenska, och jag är lite förvånad över att det inte påverkade nästan något. Visst kanske det påverkade våra lagandapoäng att ingen förstod vad vi sa, men kanske det var värt det.
Poängen gjorde ju också att vi började läsa tävlingsstadgarna, hittade ett kryphål i den svenska versionen som man kan tolka som att vi borde ha vunnit, och allt det här avbröt mig i mitt skrivande av elevkårsstadgar. Nu gäller det att skriva dem så att de inte missförstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar