Tillbaka till skolan

Det här höll på att bli ett inlägg om exakt vad jag har gjort idag. Det är, om någon undrar, skola, äta, se alla skoj människor som kom till gymnasiet i grani, se alla skoj människor från vår egen skola, fara till sello, laga Ninnis herbarium. Sådärja.

I skolan påmindes jag igen om hur alla hela tiden gör självklara (och onödiga) saker utan att tänka. Saken blev inte direkt bättre av att jag loggade in på facebook och det enda som syntes var bilder som de här. Jag vet inte när jag senast har sett något smart eller läsvärt på facebook. Eller om det ens någonsin har hänt. Hela facebook är över huvud taget ganska iqbefriat. Tydligen blir man inte socialt accepterad om man inte är där, det kan vara praktiskt ibland om många människor ska få veta något på samma gång, men socialt? Nej. Inte tillräckligt för att det ska vara någon idé. Alla känner sig så duktiga, snälla och sociala när de säger grattis till sina kompisar på deras födelsedagar som de skulle ha glömt bort totalt utan facebook, gillar någons status om att det nu verkligen borde gå och sova, eller kommenterar ett foto att oj vad fint. Vad hände med människorna som på riktigt talade med sina kompisar, kom ihåg deras födelsedagar och kunde ge komplimanger också live? Jag har lust att facebookstrejka totalt, men eftersom jag vet att det ändå inte skulle leda till någonting gör jag det inte. Redan det är dumt, att jag inte ens försöker göra något åt saken. 

Det som jag i alla fall undviker är det överlägset idiotiskaste delarna av facebook. De här bilderna.

Vem gör saker som de här? För att jag ignorerar en bild, betyder det då att jag inte är äkta? Om jag inte gillar och delar en bild, har jag då aldrig gjort det som står på den? Vad är jag om jag inte är en pojke och inte en flicka, för att jag inte gillade eller kommenterade en bild? Är jag på något sätt utanför alla former av sociala nätverk om jag inte gillar, delar eller kommenterar en bild? Redan det att någon lagar de här bilderna är helt sjukt. Varför gör man det? Framför allt, varför gör folk så som det står på dem? Vad hände med de människornas förmåga att tänka själva?

Äppelkaka var det

Det här är den godaste äppelkakan i världen. I alla fall som jag har ätit. Om jag får säga det själv... 

Inte jag?

Här kommer nu ett inlägg om ärlighet, speciellt ärlighet i bloggar. Om ni inte orkar läsa är det fritt fram att hoppa över det!
För några dagar sedan läste jag en blogg.  Jag reagerade bara på en sak som det stod i den skrev. Bloggaren skrev ungefär att hon raderade alla gamla inlägg eftersom de var pinsamma, hon skämdes för dem och hon lät inte som sig själv. Vadå inte låta som sig själv?
Vi tar det enkla först. Det med pinsamma inlägg. Jo, hela min blogg är full av dem. Inte minst de första inläggen undviker jag att någonsin igen läsa. Just de inläggen om någonting i den här bloggen är jag själv. Jag låter dem vara kvar för att människor ska få en uppfattning om hurdan jag är. Det är inget jag är stolt över, klart att jag helst skulle vilja att allt skulle vara perfekt, jättebra och vara stolt över allt. Det går inte, och då har jag hellre kvar allt. Jag försöker inte ta bort det som är lite sämre, utan låter det vara kvar. Just för att alla ska förstå att jag inte är så bra som jag skulle verka om jag skulle ta bort dem. Jag är helt enkelt ärlig, det som jag en gång har publicerat ska inte bort. Fast jag själv undviker att tänka på just de inläggen. Jag försöker helt enkelt vara så ärlig som möjligt. Klart att jag utelämnar vissa grejer, inte är jag heller perfekt, men jag försöker.
Men jo. Att inte låta som sig själv i sin egen blogg. Det går helt enkelt inte! Det går inte att inte låta som sig själv. Det går att låta som den delen av sig själv man inte vill vara, den delen som bara försöker imponera på andra, den delen som inte vågar vara sig själv, den delen som man helt enkelt inte vill visa. Det går också att överdriva någon av sina delar så att den delen blir mycket mera framträdande, men det går inte att bli en annan person i en blogg. Det går inte att starta om en personlighet från noll och plötsligt vara den i en blogg. Eller någon annanstans. Det är ändå bara en variant av dig själv.
Poängen med det här var kanske att det inte går att ljuga. Det går att bara visa en del av sanningen, men vad vinner någon på det? Ingen gillar någon bättre, i alla fall inte på någon djupare nivå, för att du utelämnar delar av dig själv. Tvärtom så går det åt andra hållet när de ser helheten.
Så kan man ju också göra det på det enkla sättet och aldrig börja blogga. Eller redan från början ljuga om precis allting (och berätta om det!), inte ens försöka vara bättre än vad man är.

Sista dagen i frihet

Eller sen inte. Pappa väckte mig klockan åtta. ÅTTA. Skolan börjar inte ens tidigt imorgon! Efter det har jag bara gjort nyttiga och duktiga och smarta saker, som städat. Jag har inte städat mitt rum på hela sommaren och nu var det dags. Jag hittade massor av grejer jag trodde var borta, kläder, böcker, laddaren och annat skoj. Mina nycklar är ännu också försvunna, inte ens en städning kunde trolla fram dem...

Jag har också bakat en äppelkaka. Om någon vill veta. Så har jag lagat mitt herbarium. 17/20 växter klara. Tre växter kvar, får väl börja googla vilka alla mossor jag riktigt har fotat. Klart ska jag i alla fall ha det före imorgon!

Sommarlovets sista dagar

Vi åkte båt till Pargas och hälsade på mammas kompis. Det är inte helt kort väg dit... Hon bor i London och vi planerade massor hur och när vi ska fara dit. Om allt går bra borde det bli London på höstlovet igen!

I vår soffa ryms det tydligen hur många som helst vet vi nu. Bekvämt var det inte, men det var ändå en av de bekvämaste platserna i huset. Det kanske säger en del om hur obekvämt där kan vara...

Vi plockade blåbär, Juni fick tråkigt, och plötsligt ropade hon att hon har blåbär i näsan. Hur hon kom på en sån idé har jag inget svar på. Vem stoppar blåbär i näsan? 

En dag kvar av sommarlovet. Får ännu se vad som händer då. Så börjar skolan igen, inte längre minst, får se alla kompisar, skojskoj!

Inspiration = noll

Tyvärr, inga fina inlägg idag. Eller på hela veckoslutet. Igår cyklade jag 35 km med en jopo (snälla gör det inte) och var på Mondos efterfest. Roligt var det. Vi grillade och hade skoj. Spipc!
Idag ska jag till lande, kommer hem på söndag. Efter det är det inte så länge tills skolan börjar...
Så ännu om bakgrunden. Nu går det att läsa vad där står. Om mina inlägg blir för tråkiga kan ni ju alltid läsa den. Den som dessutom vet vad den är är bäst!

Ny design, som ni kanske ser

Jag känner mig själv smått träffad av innehållet i bakgrunden när jag bloggar om det här. Så måste jag bara få avsluta med ett ord, spipc.

Sushi

Inte från idag men whatever, ser likadant ut varje gång ändå.

Jag har gjort exakt en smart sak idag. Lagat sushi. Jag fick helt sjuk sushilängtan och måste på något sätt få det, snabbaste och enklaste sättet var att laga själv (okej nu ljög jag. Roligaste sättet). Vi fick fara till butiken, Sello once again, det känns som om jag inte gör något annat än är där. Jag fick min sushi, två systrar for iväg till mommo och moffa så allt blev tyst här hemma, livet är bra.
För att säga något självklart så ändrade jag också designen. Jag ber inte om kommentarer, så här är det nu. Punkt slut.

Chocolate chip cookies

Min kära syster halvt tvingade mig att baka chocolate chip cookies igår, riktiga orsaken var att hon skulle på bio. Jag lovar att hon har ätit upp hälften redan fem minuter efter att de blev klara, och det fanns femtio stycken från början. De var stora. Goda är de också, receptet finns här i bloggen någonstans på engelska. Eftersom jag inte har något annat att göra har jag översatt det!

Kameran men snygga foton spårlöst försvunnen... Så här såg det ut förra gången.

Chocolate cip cookies
Ca 50 st

Ingredienser
225 g smör, rumsvarmt
200 g strösocker
220 g farinsocker
2 ägg
3 tsk vaniljsocker

375g vetemjöl
1 tsk bikarbonat
2 tsk varmt vatten
1/2 tsk salt
200 g hackad choklad, helt hurdan du vill
(egentligen var här ännu 1 cup = 2,4 dl hackade valnötter, som jag har skippat alla gånger jag har bakat det här)
Gör så här:

Sätt ugnen på 175°.

Blanda smör, socker och vaniljsocker. Rör i äggen ett i taget. Lös upp bikarbonatet i vattnet. Rör ner det och saltet i smör-socker-äggblandningen. Blanda i mjölet, den hackade chokladen och nötterna om du vill ha dem.
Grädda i 10-15 min, eller tills kanterna har blivit lite bruna. Låt svalna och så har de försvunnit på ett par timmar om din familj är lika glupsk som min...

Vad kan man säga?

Gullig syster man har som lyser på en med en ficklampa och ropar "hjälp, ett monster!" och springer till mamma. Så hemsk är jag väl inte?

Here we go again

Jag kollade i en ännu ouppackad väska och vad fanns där om inte kamerasladden? På samma gång stal jag lite bilder av Julle från lägret, så att alla säkert får se dem :)

Före fbklägret köpte Janni en säng. Den måste vi såklart rita lite på. Dit kom historien om hur Janni fick sin säng och några memes. Den blev faktiskt sjukt snygg, synd att jag inte har bilder på allt...

Janni dirigerade oss när vi sjöng till Ninni...

Ingen var glad, fast det var soligt och vi var på en strand i Hangö...

Frusen blåbärscheescake, så gott!

De här skyltarna fanns det miljarder av på Västerö. Precis överallt.

På den här kameran fann det också ett foto från scoutlägret. Resten är Julles!

Bara jag som tycker att jokern ser creepy ut? Han sprang omkring och sa "why so serious" hela beachpartykvällen. Det såg inte heller bättre ut nästa morgon...

Juni juli augusti

Duktiga Jannica har många hundra egna foton från hela sommaren på sin egen kamera. Inte lika duktiga Jannica gömde kamerasladden på lande. Tillsammans med nycklarna, en telefonladdare, lite smycken, lite kläder och sin handväska. Det får vänta till veckoslutet. Och bilderna får vara de som har fotats med andra kameran och alltså finns på den här datorn.

Pastan jag bloggade om för en evighet sen!

Paddan från vår terrass... Nu berättade dessutom mamma att de hade varit en huggorm där medan vi var på läger. Jag vet inte riktigt om jag vill gå ut på den mera.

Joo kanske man ändå inte navigerar efter en servett.

Den här hängmattan har gett mig så många blåmärken den här sommaren att det inte är sant. Man gör inget annat än koncentrerar sig på att inte falla ur när man är i den.

På Västerö fick vi faktiskt många fiskar med nät. Stolt är jag!

Och så en bild från scoutlägret. Beachvolley är helt enkelt inte min grej!

Växter

Jag har fotat växter hela dagen. Alla random växter jag hittade som skulle kunna passa in i mitt herbarium. Tjugo växter ska jag ha, från en lista med dubbelt så många. Nu måste jag börja googla och se vad jag riktigt har fotat...
Jag och Linda var kanske inte de effektivaste växtsamlarna som har existerat, vi hann till tiimari, posten och hämta hennes Justinbieberbiljetter och tusen andra saker emellan vårt fotande. Vi har också gått igenom hela grani och lite av och an, så motion har vi (nästan) fått. Före det var jag dessutom på ikea! Jag har inte gjort så här mycket på en dag sedan sommarlovet började...

Det lönade sig

Jag postade många hundra brev. Jag har ätit så mycket godis att jag inte vill se mera. Halva dagen har jag gjort ingenting. Vad får jag för det? Över två kilo godis!


Nåjo. Ännu ett par timmar att hitta på något att göra. Kanske bygga chokladplattshus av choklad jag hittar i alla skåp?
- Posted using BlogPress from my iPad

Aldrig mera choklad.

I alla fall inte på några timmar. Jag har ätit helt för mycket choklad. Jag ska vara här ännu i några timmar. Jag har postat många hundra brev, gått i chokladgången tusen gånger, varit i cafèet och butiken och nu hittar jag inte på mera att göra. Jag trodde inte det var möjligt att få tråkigt i Fazers fabrik, men tydligen går det!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Smurffilimu

Jag brukar inte dricka det ur glas. Det ser inte riktigt drickbart ut...

Published with Blogger-droid v2.0.6

@fazer

Jag vaknade klocksn sju idag. För att fara till Fazer och posta brev. Här sitter jag ännu ett par timmar efter och leker med iPaden. När ska det hända något?


- Posted using BlogPress from my iPad

Inte längre offline

Läs lägerbloggen här, jag har till och med bloggat i den. Här finns instagrambilder, på Mondos facebooksidor finns det också massormassor med bilder. Lyssna på lägersången också när du ändå håller på.
Mondo var ett sjukt bra läger, och fast det var långt kändes det ändå helt för kort. Där fanns bästa människorna i världen, bra program, fint väder och en strand. Vad annat behövs för att det ska bli ett bra läger?
Jag var i Hawaii och spelade vattenpolo, i Himalaya och åkte linbana, i Serengeti och lekte tjuv och i Shanghai och byggde batterier och bloggade. Vi yogade, drack smörte, lekte med metalldetektorer och lagade drakar av modellera. På p-råddet sov vi under en pressu, hittade miljader larver, byggde träskor, chillade under en pressu och annat roligt. Vi hittade skatten på skattjakten, men inte godisskatten utan Beges skatt. Han lät ganska filosofisk när vi satt på en kontroll och inte orkade göra något och han plötsligt sa att "skatten är vänskap". Ingen aning varifrån han fick det, men den skatten hittade vi i alla fall!
Vi fick inte vaka igår och surade lite över det, men jag har aldrig varit så pigg efter ett läger som idag. Nästan så att jag hoppar omkring och sjunger. Men bara nästan. Väskan väntar väl ännu på att packas upp...