Kortare

Mitt hår blev ganska mycket kortare för ett par timmar sedan, och jag är hur nöjd som helst. Allt slitet, trassligt och fult försvann, kvar blev ett inte lika långt men mycket bättre hår. Jag får precis fast det, det är bekvämt, trevligt och fint. Varför klippte jag inte mitt hår så här kort redan för länge sedan?

För en gångs skull har jag en helt ledig kväll, som jag tänkte använda till att städa upp i mitt rum. Just nu ser man inte hemskt mycket av golvet. Garderoben svämmar ut över sängen, stolen, bordet och golvet, den blandas med skolböckerna eftersom vi inte längre har skåp i skolan och här är bara allmänt ett helt otroligt kaos. Kanske jag till och med skulle få något vettigt gjort efter att jag har städat och hittat alla försvunna saker.

Sportlov

Jag har jobbat fem dagar, varit på lande två, emellanåt varit lite med kompisar och lärt mig massor under den senaste veckan. Jag har provat festuniformer för damer från sjuttiotalet ungefär på brandstationen, om några veckor är det hundraårsfest och klädseln är minst sagt jobbig. För det första hittade vi inga uniformer i vår storlek, för det andra är det inget jag egentligen vill ha på mig. Det är som tur ännu en ganska lång stund dit.

I dag gjorde jag också det första ordentliga som chefredaktör för Nya Pressun, jag träffade den gamla chefredaktören, drack lite kaffe och lärde mig hur det borde fungera. Enligt henne fungerar det inte, men jag ska på något sätt få det att göra det. Till att börja med ska jag skriva ett blogginlägg där jag presenterar mig. Bättre sent än aldrig? 

Nu ska jag ta itu med inläggsskrivande och en finskaläxa, tur att det ännu är kvar några timmar av sportlovet.

Jobbar

Jag inleder sportlovet på det sätt jag också kommer att fortsätta det med, nämligen att jobba. I dag är det slalombackens café, fyra dagar nästa vecka är det min före detta praoplats. Jag kommer att vara rik som ett troll nästa veckoslut, i alla fall om man jämför med de tre euro som nu finns på mitt konto. Dessutom kommer jag att ha alla flyg- och konsertbiljetter betalda i god tid, det är först i juni vi åker iväg på de äventyren.
I morgon blir det ändå ett litet äventyr, vi ska till Tallinn över dagen och om jag förstod rätt ska vi inte egentligen göra något annat än att äta. Helt bra så också.
I dag har jag nästan lärt mig dansa vals (alla liknande kunskaper från förra året var totalt bortblåsta) och suttit och tittat på gammeldansen på samma gång som jag försökte intala mig själv att jag inte alls ville, och aldrig hade velat, dansa själv i år. Om jag dessutom får möjligheten att åka bort mina två sista år i gymnasiet kommer jag inte ens att kunna göra det, men kanske det finns större problem att fundera på. Oberoende är det gansna långt i framtiden.
Tidigare i veckan har jag och Ninni pysslat vändagskort till alla lärare, pysslat skyltar till Fifty shades of red-temadagen som var i dag (den gick ut på att klä sig i rött), varit på fbk-övning med ivriga småungdomar och sedan haft vattenkanonsövning på Gallträsk is med de äldre. Vi råkade vara fyra flickor och en pojke, flickor kan också vara brandmän! Snart blir det också vinterläger, tävlingar och annat skoj med min älskade brandkår.
Som ni kanske märker är det inte hemskt jobbigt att jobba i det här caféet, men helt mysigt. Jag kanske borde börja jobba här oftare så att jag skulle ha några pengar på mitt konto ibland...

Mat

Jag har inte gjort något på lite för många dagar, när dagens största prestation är att slå sitt eget sjukt dåliga rekord i flappy bird (mitt nuvarande är 13) vet man att något är fel. Ingenting har bara blivit gjort, läxorna har jag gjort rasten före, jag har väntat tills någon annan har lagat mat åt mig och aldrig orlat stuga upp ur min säng. Det har varit helt skönt men nu blev det lite tråkigt. Alltså följde jag med mamma till Sello, köpte pysselgrejer för nu ska det pysslas samhällslära, kom hem och lagade mat för i morgon, gjorde alla läxor, skrev blogginlägg och gjorde något åt Nya Pressun. Mitt chefredaktörskap har inte precis gått strålande, men nu ska det bli något!

För övrigt var jag i riksdagen i dag och lärde mig lite saker, Linda är säker på att det är min framtida arbetsplats, men det tror jag ändå inte. Visste skulle det vara helt roligt och intressant men plan A är det definitivt inte.

Min energi måste ännu räcka till att städa köket, så jag tror att jag slutar blogga här och tar itu med det i stället. 

Skatter

Efter att ha mer eller mindre slappat hela dagen (resten av familjen har varit försvunnen sedan i går kväll och jag har utnyttjat tiden väl) utforskade jag vad som riktigt fanns under min säng och hittade massor av skatter i bildkonstmapparna från sjuan och åttan, och några tavlor från min lågstadietid. Jag mindes inte alls att där fanns så fina saker, bilder jag tyckte så mycket om att jag bestämde mig för att hänga upp dem. Det var också helt intressant att jämföra skisser, färdiga arbeten, tekniker och helt enkelt resultaten med varandra och med hur jag gör nu. Det jag målar nu ser i stort sett ut som det jag målade för fyra år sedan, kanske för att jag inte har målat just alls sedan det. Det jag ritar med pennor ser väldigt annorlunda ut nu, övning ger väl färdighet som det sägs. Någon mästare är jag inte, jag vet inte hur stor min talang är, men min övning och min kunskap om hur man skapar bilder är rätt stor och det syns på resultaten. Jag är ganska glad över att jag också bestämde mig för att börja måla igen. Keramik är roligt på sitt sätt, men att måla är nog ändå det jag tycker mest om. 

Saken är klar

Beslutet jag har gått omkring och haft ångest över sedan skolan började är nu taget. Det bästa är att det inte blev någon halvdålig kompromiss, utan en kompromiss som blev tusen gånger bättre än vad någondera var från början. Om allt går i lås, alltså. Chansen är ungefär en på tio.

Vem har inte drömt om att gå i skola på ett slott i Wales eller Italien? Eller en strålande skola i Hongkong? Varfär inte Costa Rica, Kanada eller Indien? Jag hittade en möjlighet som går ut på att bo på internat två år någonstans i världen tillsammans med andra människor från hela världen och där avlägga IB-examen.

Jag ska gå ettan här hemma, i Lärkan som den ursprungliga planen var. Den stora grejen kommer om ungefär ett år, då jag ska söka ett stipendium för att fara till en UWC-skola. UWC står för United World College, om ni vill kan ni kolla upp det här närmare på uwc.fi. Det dåliga här är att det beviljas bara ett tiotal stipendier per år, och antalet sökande är ordentligt över det. Helt omöjligt är det inte, men jag vill otroligt mycket och har en känsla av att jag skulle trivas strålande. Om ett år gäller det alltså att skriva en så bra ansökan som möjligt och korsa alla fingrar och tår. Ifall det inte skulle lyckas får jag väl hitta på ett annat sätt att förverkliga mig själv. 

Hellu kallade det för en nördskola, Lina undrade genast om hon får komma på och hälsa på till ett slott och ha på sig skoluniform och Linda tyckte bara att det var sjukt coolt. Jag berättade för min studiehandledare, och hon kom senare på dagen och berättade hur glad hon är för min skull, att det verkar som den perfekta lösningen. Jag tycker det också och är lite överlycklig över att jag snubblade över det och gjorde det i tid.

Teokratus Concilium Senatus Neo Romanum

Jag hoppas på att få några bättre bilder inom kort, men jag kan sammanfatta det som fantastiskt, givande, roligt och uttröttande. Jag är trött som bara vad, i morgon kan ni få ett bättre inlägg om vad som verkligen hände i Novias klassrum och i motellrummen i Ekenäs det här veckoslutet.

Ett fiktivt land

Vårt land blir fint. Det är en teokratur ifall någon undrar.