Sommarbok #3

Tyvärr lämnade jag Pappan och havet av Tove Jansson i Västanfjärd, så ni får ingen vacker webcambild av mig med en reaktion som passar till boken och själva boken. I början av sommaren läste jag muminböckerna, och den här blev min favorit. Jag låg uppe på vinden i vår sommarstuga, under sjökortet som är uppklistrad i taket där, och läste om muminfamiljen ute på ön med fyren.
Det är en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Den är underbar att läsa, berättelsen är ganska trevlig men allt är inte alls bra hela tiden. Oftast är det faktiskt ganska dåligt, men det finns ljuspunkter. Det finns bilder i boken. Det är något som oftast förknippas med barnböcker, men jag tycker om det. Det känns bra att emellanåt få se någon liten bild av Mårran eller en liten båt eller en fyr. Tillsammans med texten gör det att jag har en väldigt bra bild av hela boken, som en film inuti mitt huvud. En film jag ännu kommer ihåg massor av detaljer från, trots att det var några veckor sedan jag läste boken. Så ska det gå med en bra bok. En omsorgsfullt berättad bok med en bra berättelse minns man länge, och det här är kanske den boken som fastnade mest i min hjärna någonsin.