Artsy

Visst var det fint i Frankrike, trots att den bästa sysselsättningen ibland var att dekorera min mage. Hemma är det också bra, jag har hittat på massor av saker bara för att inte städa mitt rum. Mest lagat mat, men också tagit emot min gymnasieplats och suttit i mitt kök tillsammans med några kompisar som inte var med på resan. Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska få tag i scoutprogrammet (för länken på Fisscs hemsida fungerar inte, det var dagens mest irriterade stund när jag märkte det) och på hur en sleepover i vårt vardagsrum tillsammans med vårt framtida tävlingslag ska ordna sig. Efter em hel del fixande lyckades jag och Ninni ordna ett lag till den ungefär mest legendariska scouttävlingen någonsin, enda problemet är att vi inte känner dem och att de bor i Åbo. Vi hoppas kunna lära känna dem nästa vecka, tyvärr kvarstår problemet att de bor i Åbo och att vi alla har massor av sommarprogram. Vi får väl se hur det går med den saken, alla problem löser sig säkert av sig själv på en sommarlovsvecka.

Côte d'Azur (och lite Stockholm)

 

Jag tror inte att det är möjligt att vara olycklig på en plats som ser ut här, speciellt inte om man är där tillsammans med fem av sina bästa vänner. Uttråkad och irriterad, visst, det är enkelt att bli, vem blir inte det på en vecka om man tvingas vara tillsammans med andra hela tiden mitt ute i ingenstans, men det var ändå fantastiskt. Man kunde alltid åka iväg på äventyr om det kändes så, vädret var perfekt hela veckan, det fanns glass i frysen och sängarna var bekväma. Kort sagt fanns det inte mycket att klaga på.

Poolen var också ganska kul att spendera tid i, högst antagligen låg vi mera i den än i våra sängar. Det var där dagarna utan program tillbringades, och de lediga eftermiddagarna. Emellanåt blev det enstaka pauser för att äta lunch eller göra  dagens 100 mag-, rygg-, arm- och benmuskler (mina magmuskler förbättrades helt otroligt under veckan där, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen).

Byn som finns fyra kilometer från huset heter Mons, en kväll åkte vi dit efter pizza och passade på att utforska staden. Där fanns inte hemskt mycket, men där fanns en otrolig utsikt och ett bageri jag och Ninni cyklade till sista morgonen. Det finns inte mycket som slår känslan av att fylla cykelväskorna med varma baguetter och croissanter på morgonen, cykla ner fyra kilometer längs en smal bergsväg i skrämmande hög hastighet och sedan, äntligen, få äta dem.

Egentligen har jag inget emot att spela minigolf, det är ungefär lagom ansträngande, men när jag ska göra det tillsammans med mina vänner som säger att "det är ju ingen idé om jag inte vinner" är det inte alls roligt. Lägg till lite solsting och en temperatur på trettio grader och det är tortyr. Jag tror att jag avslutade exakt ett spel.

Ninni ser lycklig ut, jag och Lina ser distraherade ut. Så kan det går när man ska hoppa.

En dag åkte vi till Nice. Så här såg stranden ut klockan nio på morgonen innan butikerna öppnade. Efter en hel del shopping och vätskebrist, när vi tyckte att det var dags för en simtur några timmar senare var stranden proppfull, stenarna så heta att man inte kunde gå på dem och vattnet förvånansvärt varmt. Vi simmade så länge att vi fick väldigt bråttom till tåget som skulle ta oss till Cannes. Jag visste inte att man kan få skavsår på låren om man går väldigt snabbt med våta jeansshorts, men tydligen är det möjligt.

Ett par andra dagar lekte vi med lera, att dreja är svårt. Det blir inte heller enklare för varje gång, trots att jag har gjort det minst tio gånger. Jag bestämde mig för att under nästa höst lära mig dreja på riktigt, vi får väl hur det går med den saken. Det blev ändå helt fina resultat den här gången, efter väldigt mycket hjälp av en lärare som bara talade franska.

En kväll satt vi helt som vanligt och åt, tills Lina sa att hon hade sett en gigantisk råtta. De gick på råttjakt, Antonia tog med sig den största käppen hon hittade som vapen. Det blev lite oklart vad hon skulle göra med den, slå råttan kanske?

Det fanns en hund utan ägare på gården, den snällaste, största, fluffigaste hunden i världen. Första gången Antonia såg den ropade hon "kolla, en get!". Så klart kunde vi inte släppa det, alltid emellanåt blev han kallad Geten.

Inte så väldigt många kilometer ner för backen fanns ett vattenfall. Redan första dagen gick vi och tittade på det uppifrån, en dag när jag och Ninni inte mera orkade med poolhäng gick vi på äventyr och hittade vägen till den här platsen. Vi gick en väldigt lång väg genom floden, bara för att hitta en stig upp den den stora stigen när vi väl var framme. Det gjorde ändå inte så mycket, vi fick både ett äventyr och en svalkande simtur i det iskalla vattenfallet.

Efter en vecka på Mas du Bois Doré flög vi till Stockholm, gick på One Direction-konsert, sov i världens skönaste sängar och sprang omkring i en kaotisk stad full med tonårsflickor. Jag köpte en dyr men fin väska jag förälskade mig i, vi var väldigt många flickor och stressade mammor som försökte hinna med allt utan att tappa bort oss, men vi hann ändå med båten hem på lördag kväll.

 

På båten blev det ännu några eyeliner-fusk-hennan som vi började med på flyget dagen innan. Jag upptäckte att det är förvånansvärt enkelt att rita mönster som dem, så länge man inte tänker på slutresultatet. Nästa projekt blir väl att göra riktiga hennan, sådana som håller trots att man tvättar händerna.

Le Mas du Bois Doré

Vi har det helt underbart på en plats som definitivt tävlar om att vara den vackraste plats jag någonsin har besökt. Jag och mitt fantastiska flickgäng befinner oss på en gård i södra Frankrike, har barit här ett par dagar och ska vara här en vecka till. Vädret är otroligt bra, här finns en pool som är sällsynt varm, vi har ett eget mysigt hus och här händer absolut ingenting tråkigt. Nackdelen med det är väl att ingen städar om ingen annan blir arg först, alla blir emellanåt smått irriterade på varandra just därför, och ungefär hälften av oss kan konsten att antingen verkligen göra ingenting, resten ska hela tiden göra något, men helst inget jobbigare än leka i poolen och äta glass. Jag skulle älska att antingen ligga helt stilla i solen eller gå på äventyr i skogen, men med fem andra människor måste jag väl kompromissa och emellanåt också spela minigolf trots att jag inte egentligen gillar det när det absolut måste vara en tävling.

Antonia och Ninni kom på den strålande idén att vi alla ska se hur mycket vi kan förbättra våra muskler på en vecka,  kort sagt kommer mina magmuskler att värka i morgon. I morgon ska vi dessutom ut på äventyr och åka flottar i en flod. I dag tjuvstartade vi lite och äventyrade i samma flod ppå egen hand, utan flottar. Jag och Lina hoppade omkring på våta stenar i strömmande vatten medan resten stod på stranden och filmade "ifall vi skulle falla". Vi föll inte, vad alla än tror är min balans inte så dålig. Vi gick också både till ett vattenfall och en utkiksplats, båda otroligt vackra och lite skrämmande. Utkiksplatsen fanns ovanför ett väldigt, väldigt högt stup, så kanske det inte är så konstigt...

Vi har också gått på marknad, utforskat mystiska akvedukter, sett en orm bli påkörd och fiskat upp en annan orm ur poolen, nästan sett ett vildsvin, spelat volleyboll i poolen, förvånat märkt hur fort fransmännen kör på de slingriga och smala bergsvägarna, ätit varma chokladcroissanter till morgonmål och haft väldigt roligt. Om veckan fortsätter så här tvekar jag inte på att det kommer att bli en av de bästa veckorna någonsin.

Med blicken mot framtiden

Jag gick ut grundskolan. Jag fick två stipendier och ett högt medeltal. Trots att jag var livrädd höll jag ett tal framför hela skolan med föräldrar. Det mesta känns mystiskt, så i stället får ni läsa talet som jag vet att mina vänner inte orkade lyssna på, och som varken är speciellt eller var väldigt speciellt framfört, men ändå är fullständigt sant. 

"Bästa elever, föräldrar och lärare. Jag heter Jannica och har under året som gått fungerat som ordförande i elevkårsstyrelsen. 

Att vara i den här skolan, i klass 9B, och i elevkårsstyrelsen har inte alltid varit så enkelt. Jag har ändå fått minnen jag aldrig skulle byta bort och lärt mig otroligt mycket. Högstadiet är en tid där väldigt mycket ändras och utvecklas hos eleverna, och skolan har trots allt en stor roll i deras liv. Därför skulle jag önska att högstadietiden skulle vara så trevlig som möjligt för alla elever, och det finns inget bättre sätt att göra det på än att eleverna själva får bestämma hur deras högstadium och tiden i det ska se ut. Det finns bara ett sätt att göra det, det är att fundera, tala, klaga, förbättra och ta tag i saker själv. Därför önskar jag att atmosfären i skolan skulle bli ännu öppnare, att ingen skulle vara rädd för att säga sin åsikt. Att eleverna faktiskt skulle inse att de har rättigheter och möjligheter, och utnyttja dem till sin fulla potential så att tiden i skolan blir trevligare för alla inblandade. 

Skolan ska vara roligt och undervisningen ska vara bra, och det är elevkårsstyrelsens jobb att se till att det blir så. Under året som gick gjorde vi massor för det, och känslan när lärarna och rektorn faktiskt började fråga vad vi tycker om olika saker var oslagbar. Vi hade lyckats med att bygga upp en relativt välfungerande styrelse efter en paus på många år! Jag blir lika stolt varje gång någon påpekar hur trevligt det är att vi igen har en aktiv styrelse, jag är alltid lika glad när vi har styrelsemöte och lyckas bestämma något, och ännu gladare blir jag när resultaten syns i skolan. 

Den absolut största lärdomen jag tar med mig från högstadiet är att det faktiskt går att påverka det mesta, så länge man anstränger sig lite. Jag vet inte hur många timmar jag har varit i skolan utanför skoltid eftersom det helt enkelt var något som måste fixas, men det gör inget, eftersom jag har gjort något bättre. På samma gång har vi i styrelsen haft riktigt roligt tillsammans. Vi har fått fina resultat, bland annat har vi sett elevcaféet långsamt växa fram under det senaste året, vi har invigt det tillsammans med biskopen, vi har ätit kex, vi har gått på lärarmöten och vi har framför allt alltid sagt vår åsikt när något har varit dåligt, eller bra. Vi har planerat och genomfört en självständighetsfest för niorna. Vi fortsatte på traditionen från förra året och ordnade vi ett val i början av maj, där alla skolans elever fick rösta på den lärare som var mest motiverande och bra på sitt jobb. Tanken var att eftersom lärarna alltid ger stipendier till eleverna så måste väl elevkåren också få ge något till en lärare som har utmärkt sig på ett speciellt sätt. 

... (vinnaren av valet presenterades)

Jag vill ännu tacka årets styrelse, alltså Annina, Ninni, Andreas, Ossian, Krista, Isabella, Carolina och Amanda. Ni har varit fantastiska! Jag önskar er alla en riktigt bra sommar."